Ettplusettlikamedtre skrev 2014-05-21 21:29:01 följande:
Ja, de känns som att "det är menat att bli" när man skyddar sej och ändå blir det! Stod i köket och storbölade och skalde potatis igår.. Han är glad att jag delar mina tankar med honom, och inte stänger han ute.. Men man vill ju känna glädje inte osäkerhet, ibland är man överväldigad ibland tvekar man, men som sagt tror de tar lite innan man hinner smälta det. Ivårat fall är det ju de första barnet, och det är ju en omställning, man ska börja ha ansvar för en annan liten människa resten av en liv... Jag ska inte ljuga, JAG ÄR SKITRÄDD. Men samtidigt så glad, älskar redan det som växer i min mage.. Har du några symptom än då? :)
Ja det är stort att få barn, hela livet förändras ju. Jag tyckte första tiden med spädbarn var rätt jobbig (men det var nog mkt omställningen också) men nu med en 4 åring är det nästan bara kul

Tror det är bra att vara lite rädd och nervös då förbereder man sig nog mentalt för det som ska komma...
Ja jag har lite symptom. Det jobbigaste är att jag är enormt trött, värst framåt eftermiddagen och kvällen men egentligen går jag mer eller mindre som i en dvala hela dagen. Men sen har jag lite ömma bröst och tycker även magen börjar se och kännas lite svullen! Mår lite småilla till och från under dagen, och har avsmak för viss mat och sug efter annan...
Du va längre gången än jag va? Har du mkt symptom?