• Anonym (TS ångrar)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • fluu
    Anonym (eh) skrev 2015-02-23 17:28:14 följande:
    Kanske behöver bli skrämd för att börja tänka?
    Tror du på det själv? Göra den svage svagare. Du hjälper ingen genom att trycka ner kvinnan, hon har det jobbigt nog som det är.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (WHAT!?)
    Anonym (eh) skrev 2015-02-22 19:35:42 följande:
    Kanske dör ungen vid födseln, så du blir nöjd?
    Jag har svårt att fatta hur du kan skriva något så ofattbart dumt och känslokallt. Jävla avskrap! Kräks
  • Scoops

    Jag funderar lite nu och då på att sterilisera mig. Jag vet inte om jag kan tänka mig barn i framtiden men det jag är helt säker på är att jag verkligen inte vill föda ett barn. För att förtydliga så kan jag skriva att jag då gärna skulle adoptera. Problemet är att min fästman säger att om han vill ha barn så vill han bara ha egna.Han vet om mina tankar om sterilisering men har bett mig vänta tills jag fyller 35 (jag är 26 idag). Jag sa ja när han frågade men har nu förstått att jag - igenom att säga ja när han frågade - egentligen har varit tvetydig och kanske gett honom hopp om "egna" barn fast jag egentligen är säker på att jag INTE vill föda egna...

    Jag känner mig som en bov. Jag känner mig säker men vissa gånger känns det ändå dumt att "bränna broarna" ändå.

    Någon som kan relatera till det? Finns det någon här som steriliserat sig?

  • Anonym (eh)
    fluu skrev 2015-02-23 18:12:00 följande:

    Tror du på det själv? Göra den svage svagare. Du hjälper ingen genom att trycka ner kvinnan, hon har det jobbigt nog som det är.


    Anonym (WHAT!?) skrev 2015-02-23 18:16:49 följande:

    Jag har svårt att fatta hur du kan skriva något så ofattbart dumt och känslokallt. Jävla avskrap! 


    Ja tack bara ge er på mig! Jävla idioter, jag försökte faktiskt hjälpa!

    Och JA, hade det varit jag och någon sagt så till mig så hade det hjälpt! Då hade jag tänkt "åh nej, men gud va hemskt, det vill jag ju inte!!" och så hade kärleken till barnet omedelbart blomstrat. Ni förstod tydligen inte min logik, så slapp skiten nu tack. Hon har knappast läst kommentaren ens.

    Jag upprepar att jag ville göra en god gärning, ni har bara missförstått om ni tror nåt annat. Kultur skillnad?
  • Anonym (:)

    Allt finns självklart. Jag och min man försökte skaffa barn i 3år innan vi fick tvillingar, dom är det bästa vi har och vi älskar dom mer än allt. (är idag 8) Har flera vänner som ångrar sina barn, oftast att dom skaffade fler än ett. Det är inte alla som orkar, vill eller trivs i rollen som förälder. Krävs så mycket tålamod.

  • Anonym (Ångrar båda)

    Jag har två barn, med två pappor. Ångrar båda faktiskt. Älskar dom, men är inte den mamman för dom som jag skulle önska. Är inte "mammamaterial". Älskar men ångrar.

  • Scoops
    Anonym (eh) skrev 2015-02-23 18:22:49 följande:
    Anonym (WHAT!?) skrev 2015-02-23 18:16:49 följande:

    Jag har svårt att fatta hur du kan skriva något så ofattbart dumt och känslokallt. Jävla avskrap! 


    Ja tack bara ge er på mig! Jävla idioter, jag försökte faktiskt hjälpa!

    Och JA, hade det varit jag och någon sagt så till mig så hade det hjälpt! Då hade jag tänkt "åh nej, men gud va hemskt, det vill jag ju inte!!" och så hade kärleken till barnet omedelbart blomstrat. Ni förstod tydligen inte min logik, så slapp skiten nu tack. Hon har knappast läst kommentaren ens.

    Jag upprepar att jag ville göra en god gärning, ni har bara missförstått om ni tror nåt annat. Kultur skillnad?
    Tror ingen förstod din logik där utom du själv, det var inte det minsta logiskt.
  • Anonym (Jen)
    Scoops skrev 2015-02-23 18:21:58 följande:

    Jag funderar lite nu och då på att sterilisera mig. Jag vet inte om jag kan tänka mig barn i framtiden men det jag är helt säker på är att jag verkligen inte vill föda ett barn. För att förtydliga så kan jag skriva att jag då gärna skulle adoptera. Problemet är att min fästman säger att om han vill ha barn så vill han bara ha egna.Han vet om mina tankar om sterilisering men har bett mig vänta tills jag fyller 35 (jag är 26 idag). Jag sa ja när han frågade men har nu förstått att jag - igenom att säga ja när han frågade - egentligen har varit tvetydig och kanske gett honom hopp om "egna" barn fast jag egentligen är säker på att jag INTE vill föda egna...

    Jag känner mig som en bov. Jag känner mig säker men vissa gånger känns det ändå dumt att "bränna broarna" ändå.

    Någon som kan relatera till det? Finns det någon här som steriliserat sig?


    Oj vad jag känner igen mig med dig, min pojkvän är likadan, ska det vara barn så ska det vara egna.(dock har han ett krav på minst 1 barn) Jag hade hellre adopterat, har ingen lust alls att vara varken gravid eller genomgå en förlossning.
    Jag vet att jag ska sterilisera mig så småningom, inte på några år dock, är bara 23 och vill ändå ge det några år ifall något mirakel skulle ske och jag helt plötsligt vill ha egna barn. 
    Vågar inte säga fullt ut att jag inte vill ha barn som det är just nu, då blir han nog väldigt ledsen. Han vet att jag är livrädd och mår illa av bara tanken. Jag har sagt kanske, och vem vet, kanske man ändrar sig?
  • fluu
    Anonym (eh) skrev 2015-02-23 18:22:49 följande:
    Ja tack bara ge er på mig! Jävla idioter, jag försökte faktiskt hjälpa!
    Och JA, hade det varit jag och någon sagt så till mig så hade det hjälpt! Då hade jag tänkt "åh nej, men gud va hemskt, det vill jag ju inte!!" och så hade kärleken till barnet omedelbart blomstrat. Ni förstod tydligen inte min logik, så slapp skiten nu tack. Hon har knappast läst kommentaren ens.
    Jag upprepar att jag ville göra en god gärning, ni har bara missförstått om ni tror nåt annat. Kultur skillnad?
    Men på allvar, tror du verkligen att det hjälper? Om du nu verkligen är ute efter att hjälpa...
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (sierra)
    Anonym (eh) skrev 2015-02-23 18:22:49 följande:
    Anonym (WHAT!?) skrev 2015-02-23 18:16:49 följande:

    Jag har svårt att fatta hur du kan skriva något så ofattbart dumt och känslokallt. Jävla avskrap! 


    Ja tack bara ge er på mig! Jävla idioter, jag försökte faktiskt hjälpa!

    Och JA, hade det varit jag och någon sagt så till mig så hade det hjälpt! Då hade jag tänkt "åh nej, men gud va hemskt, det vill jag ju inte!!" och så hade kärleken till barnet omedelbart blomstrat. Ni förstod tydligen inte min logik, så slapp skiten nu tack. Hon har knappast läst kommentaren ens.

    Jag upprepar att jag ville göra en god gärning, ni har bara missförstått om ni tror nåt annat. Kultur skillnad?
    Fast då hade du kunnat skriva "Är du helt säker på att du saknar känslor? Tror du inte att du skulle sörja barnet om något hände det?" Det hade varit en bättre fråga. Nu var det mer som en spark i magen på nån som redan ligger.
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn