Anonym (TS ångrar)

Äldre 14 Jun 10:41

780 svar

Vi finns, vi som ångrar barn

Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.

Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder.

Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria

. Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner.

Anonym (undrande)

Äldre 21 Jun 17:27

#681

sextiotalist skrev 2014-06-21 11:47:46 följande:

Problemet är att vi som upplever saker annorlunda får det nedkörda i skoskaftet och upplysta om att vår upplevelse är fel och den finns inte eller är oerhört sällsynt

Om Fluu har en positiv upplevelse, som har vuxit upp med en mamma som ångrade sig, är väl ändå hennes sanning mer verklig än alla som inte ens har den upplevelsen utan bara tycker en massa elaka saker. Det kan var många fler som har mammor som ångrar sig, men inte ens vet om det och har haft kärleksfulla uppväxter.

Ok, jag förstår vad du menar. Jag håller givetvis med om att man inte kan förneka att det finns lyckliga historier. Däremot så tror jag att flertalet individer som växer upp och som inte är önskade av sina föräldrar faktiskt känner av det - jag tror helt enkelt att den stora massan av de föräldrar som ångrar sig inte förmår att ge barnen tryggheten och tålamodet eftersom man samtidigt sitter där och önskar att barnet inte hade funnits. Det är ju stundtals svårt även för de som faktiskt ville ha sina barn att uppbåda det.

AstridH skrev 2014-06-21 11:48:14 följande:

Det är för övrigt alltid egoistiskt att skaffa barn. Alltid. Det är dock inget fel med att vara egoist.

Det där är nog individuellt? Jag håller alltså inte med dig om att det alltid är egoistiskt. De som jag diskuterat barnfrågan med har snarare givit uttryck för att "det fanns plats för en till i vår gemenskap, vi kände att vi ville dela med oss". Hur är det egoistiskt? Okej, man kan ju argumentera för att ingen har bett om att bli född.. men det blir lite långsökt?

Sedan är det givetvis skillnad på att vara egoist och egoistiskt handlade. En egoist är någon som är hängiven sina egna intressen och eget avancemang, ofta framför andras. Jag vet inte om det är så vackert.

Till syverne och sist kan vi - även om vi människor besitter rationellt tänkande - inte bortse från att det är en djupt inprintad biologisk drift att skaffa barn. Är det den du menar ger upphov till egoistiskt handlade, att man vill sprida sina gener? I så fall kan jag till viss del förstå dig. Jag är dock inte helt övertygad eftersom människan inte helt är en slav under sina drifter, så det resonemanget haltar något.

Anonym (undrande)

Äldre 21 Jun 17:32

#682

Anonym (tack) skrev 2014-06-21 12:12:23 följande:

Det sistnämnda är något som jag sett ofta, föräldrar som förverkligar sig själva via sina barn och förväntar sig att barnen ska uppfylla föräldrarnas personliga drömmar, och när de inte lyckas med det blir det gnissel i relationen. Där kan man verkligen tala om att skaffa barn av egoistiska skäl.

Jag har också sett vidriga exempel på detta. Här håller jag med om att det är egoistiska skäl som ligger bakom.

AnooYoo

Äldre 21 Jun 17:41

#683

Anonym (undrande) skrev 2014-06-21 17:27:38 följande:

Ok, jag förstår vad du menar. Jag håller givetvis med om att man inte kan förneka att det finns lyckliga historier. Däremot så tror jag att flertalet individer som växer upp och som inte är önskade av sina föräldrar faktiskt känner av det - jag tror helt enkelt att den stora massan av de föräldrar som ångrar sig inte förmår att ge barnen tryggheten och tålamodet eftersom man samtidigt sitter där och önskar att barnet inte hade funnits. Det är ju stundtals svårt även för de som faktiskt ville ha sina barn att uppbåda det.

AstridH skrev 2014-06-21 11:48:14 följande:

Det är för övrigt alltid egoistiskt att skaffa barn. Alltid. Det är dock inget fel med att vara egoist.

Det där är nog individuellt? Jag håller alltså inte med dig om att det alltid är egoistiskt. De som jag diskuterat barnfrågan med har snarare givit uttryck för att "det fanns plats för en till i vår gemenskap, vi kände att vi ville dela med oss". Hur är det egoistiskt? Okej, man kan ju argumentera för att ingen har bett om att bli född.. men det blir lite långsökt?

Sedan är det givetvis skillnad på att vara egoist och egoistiskt handlade. En egoist är någon som är hängiven sina egna intressen och eget avancemang, ofta framför andras. Jag vet inte om det är så vackert.

Till syverne och sist kan vi - även om vi människor besitter rationellt tänkande - inte bortse från att det är en djupt inprintad biologisk drift att skaffa barn. Är det den du menar ger upphov till egoistiskt handlade, att man vill sprida sina gener? I så fall kan jag till viss del förstå dig. Jag är dock inte helt övertygad eftersom människan inte helt är en slav under sina drifter, så det resonemanget haltar något.

Men de som skaffar barn för att de vill ha barn uppfyller ju sin egen önskan? Det är ju inte för barnets skull, det är för att man vill ha ett barn. Att man sedan gör saker på ett osjälviskt vis för barnet förändrar ju inte skälet till att man har det från början.

Dessutom är det väl ingen som förnekar välbefinnandet som uppstår när man vet att ett barn man ansvarar för ligger tryggt och sover, mätt och torrt och tillfreds. Det är inte altruism.

AstridH

Äldre 21 Jun 18:10

#684

Anonym (undrande) skrev 2014-06-21 17:27:38 följande:

Det där är nog individuellt? Jag håller alltså inte med dig om att det alltid är egoistiskt. De som jag diskuterat barnfrågan med har snarare givit uttryck för att "det fanns plats för en till i vår gemenskap, vi kände att vi ville dela med oss". Hur är det egoistiskt? Okej, man kan ju argumentera för att ingen har bett om att bli född.. men det blir lite långsökt?

Sedan är det givetvis skillnad på att vara egoist och egoistiskt handlade. En egoist är någon som är hängiven sina egna intressen och eget avancemang, ofta framför andras. Jag vet inte om det är så vackert.

Till syverne och sist kan vi - även om vi människor besitter rationellt tänkande - inte bortse från att det är en djupt inprintad biologisk drift att skaffa barn. Är det den du menar ger upphov till egoistiskt handlade, att man vill sprida sina gener? I så fall kan jag till viss del förstå dig. Jag är dock inte helt övertygad eftersom människan inte helt är en slav under sina drifter, så det resonemanget haltar något.

Som AnooYoo skriver här ovanför så skaffar man ju ändå inte barn för barnets skull, utan för sin egen. Man skapar ett liv, en individ, för att man vill ha en sådan. Om barnet är planerat, det vill säga.

Jag tycker att det är helt okej att vara en egoist.

Jag anser att människor är mer än sina biologiska drifter. Till skillnad från övriga djur är vi kapabla att resonera över vårt handlade och dess konsekvenser, därför kan vi välja att inte följa våra drifter och/eller impulser.

Anonym (undrande)

Äldre 21 Jun 20:23

#685

AstridH skrev 2014-06-21 18:10:42 följande:

Som AnooYoo skriver här ovanför så skaffar man ju ändå inte barn för barnets skull, utan för sin egen. Man skapar ett liv, en individ, för att man vill ha en sådan. Om barnet är planerat, det vill säga.

Jag tycker att det är helt okej att vara en egoist.

Jag anser att människor är mer än sina biologiska drifter. Till skillnad från övriga djur är vi kapabla att resonera över vårt handlade och dess konsekvenser, därför kan vi välja att inte följa våra drifter och/eller impulser.

Man kan också välja att skaffa barn för att ge dem en chans att få ett liv - så kan man också se det. Jag tycker att egoismperspektivet är för enkelspårigt, dvs. en förenkling (och vilka val i livet bottnar då inte i egoism om man anammar ett sådant enkelt perspektiv?). För jo, det är ett liv vi pratar om, inte en pryl. Det är lite mer komplext.

Vad gäller det med biologiska drifter så är det ju det jag är inne på i mitt tidigare inlägg, så där är vi ense.

För övrigt tycker jag inte att det är eftersträvansvärt att vara egoist. Jag värnar om familj/samhörighet och har generositet som värdegrund.

AstridH

Äldre 22 Jun 12:30

#686

Anonym (undrande) skrev 2014-06-21 20:23:00 följande:

Man kan också välja att skaffa barn för att ge dem en chans att få ett liv - så kan man också se det. Jag tycker att egoismperspektivet är för enkelspårigt, dvs. en förenkling (och vilka val i livet bottnar då inte i egoism om man anammar ett sådant enkelt perspektiv?). För jo, det är ett liv vi pratar om, inte en pryl. Det är lite mer komplext.

Vad gäller det med biologiska drifter så är det ju det jag är inne på i mitt tidigare inlägg, så där är vi ense.

För övrigt tycker jag inte att det är eftersträvansvärt att vara egoist. Jag värnar om familj/samhörighet och har generositet som värdegrund.

Jag tycker väl snarare att det är konstigt att tro att man "ger" någon en chans till ett liv. Denna någon skulle inte finnas om man inte skapade den, således har den ingen åsikt i frågan förrän den har blivit till. Dessutom så verkar ju många människor tycka att självmord är förkastligt, vilket gör att man skapat ett liv som inte direkt har valet att avsluta det.

De flesta människor skaffar nog inte barn för att "ge dem en chans", utan för att man vill ha barn. Jag tror ingen barnahatande individ skulle klämma ut en unge för att ge den en chans. Människor som vill ha barn och familj kommer säkerligen säga allt möjligt för att få sitt barnaalstrande att verka nobelt, men faktum är att dessa människor vill ha barn och de har ingen aning om vad den individ de skapar kommer tycka om saken - ändå vill de ha den. Det är helt okej. Man är inte en sämre människa för att man gör någonting egoistiskt då och då för att själv må bättre och bygga det liv man vill leva.

Zuzanne

Äldre 25 Jun 01:32

#687

Anonym (osäker) skrev 2014-06-14 12:16:40 följande:

Har egentligen allt på min sida: Färdig utbildning, bra SGI, snäll kille som älskar barn och vill ta sitt ansvar. Lagom ålder. Lägenhet. Pengar.

Bebisen var inte helt planerad men kommer inte helt olägligt heller. Känner fortfarande ibland att jag hoppas det blir missfall av det här. Men, nu är det för sent att ångra sig och tycker det är viktigt att vara öppen med min osäkerhet snarare än att låtsas som den inte finns där. Känner mig ibland väldigt ensam här på FL med alla lyckliga som väntar barn.

Jag är inte helt lycklig. Jag är inte helt olycklig heller, men inser vilket enormt stort beslut som det här ändå är - vilka otroliga uppoffringar jag måste göra och hur mycket av mitt bekväma trevliga södermalmsliv som kommer att ändras för all tid och framtid.

Jag är rädd att bli socialt isolerad. Jag är rädd inte kunna gå ut på restaurang, det är det trevligaste jag vet. Jag är rädd att bli fast i hemmet, samtidigt får jag ångest av tanken att sitta och fika hela dagarna med andra mammor och diskutera bajs och kiss och vafan. Jag är ledsen för att mina fina tuttar kommer bli förstörda. Jag är orolig för min karriär. Jag är ledsen för att sexlivet kommer att gå åt skogen, fan vi har det ju så bra (det var ju också därför det blev en oplanerad bebis). Jag är ledsen för att vår vinresa till frankrike i sommar nu kommer bli en juice- och läskresa för min del (fånigt kanske men jag hade verkligen sett fram emot resan!). Jag är rädd att barnet kommer ha någon svår sjukdom och ge mig en massa sorg och oro.

Känner mig extremt egoistisk som är ledsen för alla de här självupptagna sakerna, men tror det är viktigt att erkänna att ett barn inte bara är den gåva alla tjatar om, utan också en sorg. Jag har ett bra liv, jag är nöjd med mitt liv, jag vet inte om jag vill att det ska förändras - det är så otäckt! Jag hoppas verkligen att förändringen är till det bättre men det kan man ju aldrig veta.

Jag var ungefär som du. Ville ta bort fostret och hatade att vara gravid. Hatade att gå upp i vikt, hatade bristningarna osv. Men så föddes hon, min juvel. Det bästa som har hänt mig. Vi har alltid tagit med vår dotter på restaurang, från ca 2 månaders ålder. Nu älskar jag mina bristningar, jag brukar säga att min dotter gjorde sin mamma ännu vackrare, hennes gåva till mig. Ett vittne om att hon kommer ifrån mig, att jag skapade henne.

Nu till er som ångrar sina barn. Det gör ont och man vet som barn hur föräldern känner. Adoptera hellre bort barnet, så barnet kan bli älskat.

fluu

Äldre 25 Jun 01:35

#688

Zuzanne skrev 2014-06-25 01:32:44 följande:

Jag var ungefär som du. Ville ta bort fostret och hatade att vara gravid. Hatade att gå upp i vikt, hatade bristningarna osv. Men så föddes hon, min juvel. Det bästa som har hänt mig. Vi har alltid tagit med vår dotter på restaurang, från ca 2 månaders ålder. Nu älskar jag mina bristningar, jag brukar säga att min dotter gjorde sin mamma ännu vackrare, hennes gåva till mig. Ett vittne om att hon kommer ifrån mig, att jag skapade henne.

Nu till er som ångrar sina barn. Det gör ont och man vet som barn hur föräldern känner. Adoptera hellre bort barnet, så barnet kan bli älskat.

Igen, det är ingen(tror jag) i tråden som sagt att de inte älskar sitt barn...

Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!

Anonym (Q)

Äldre 25 Jun 02:13

#689

Detta är väl en ny trend att tycka. Precis som det går trend i att inte vilja amma eller annat som gör att vi kan skärma sig från barnen.

En biverkan på att vi blir avskärmade från varandra i hela samhället. Kan vi inte helt och hållet göra allt vad vi vill så ska man känna att det blir jobbigt.

Anonym (Q)

Äldre 25 Jun 02:32

#690

Anonym (Q) skrev 2014-06-25 02:13:12 följande:

Detta är väl en ny trend att tycka. Precis som det går trend i att inte vilja amma eller annat som gör att vi kan skärma sig från barnen.

En biverkan på att vi blir avskärmade från varandra i hela samhället. Kan vi inte helt och hållet göra allt vad vi vill så ska man känna att det blir jobbigt.

Eller trend i att kräva kejsarsnitt.

Eller så har jag läst för mycket på familjeliv, det kanske bara är i den här nätvärlden där det pratas så mycket om att sluta känna att man har ett ansvar i att älska och ge närhet till sina barn. Eftersom deras hela känsloliv och välmående bygga upp i deras barndom.

Vi finns, vi som ångrar barn

INNEHÅLL