Junibebisar 2014
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
Hej! Tänkte att det skulle va kul med en tråd för oss som fått våra bebisar i Juni.
Min bebis kom 20 Juni på midsommarafton.
En tråd att utbyta glädje och eventuella problem som andra kanske har bra lösningar på?
Tråkigt att flera av er är så trötta och uttråkade! Mitt bästa råd är att försöka komma ut ändå. Ni behöver stimulans och frisk luft, både barn och föräldrar. Jag vet att det är trögt vissa dagar. Försök få med någon kompis med ut på en promenad, ät lunch ihop med någon, gå till öppna förskolan... Hoppas att det vänder för er snart!
Ni som upplever tristessens i mammaledigheten och som saknar ork att göra någonting: jag förstår er. Det som håller igång mig är att jag blir så sjukt deppig om jag inte kommer ut, om så bara för en kort kort promenad.
Det jag har gjort också är att jag har hittat en enkel, kravlös babyaktivitet: babysång. Min tjej älskar det, jag får en ursäkt att piffa mig lite (läs: kamma håret och klä på mig) och vi kommer ut en stund. Ibland stannar vi och leker, ibland går vi på en gång efter sången är klar.
Angående vädret och snålblåst: investera i en rejäl regnjacka, på med gummistövlarna och ut i ur och skur. Pissigt, men så jäkla skönt att komma hem sedan och dricka en kopp varmt av något slag!
Verkar vara så att om bebin sover längre på natten.. Ca 12 h så sover de mindre på dagtid.. Om jag slår ihop det ni skrivit :) sen verkar det vara vanligt att barn i den här åldern inte orka hålla igång så länge ändå.. De är väl mer aktiva när de är vakna vilket gör dem tröttare fortare. Kan jag tänka mig.
Alltså nu måste jag få klaga lite igen.. Tristessen jag har inombords just nu är hemsk. Jag kommer typ inte ut.. Vill knappt ut pga vädret. Snålblåst och regn. Blåser bara in i vagnen och då kan hon inte somna. Jag kommer inte iväg någonstans. Har inte varit en endaste gång på öppna förskolan (orkar typ inte). Pallar inte åka in mot stan för rädslan av skrikbebis och baciller och folk. Jag låter ju sjukt deppig nu, och det kanske jag är. Men detta med bebis tar verkligen på mina krafter! Jag tycker synd om henne som knappt får träffa några människor (min familj kommer iofs och hälsar på samt en kompis med bebis).. Men vi är så ensamma. Trodde inte riktigt att det skulle bli såhär. Såg framför mig att jag skulle ta med mig henne på allt jag gjorde/skulle göra när jag var mammaledig. Men inget blir ju som man tänkt sig! Problemet ligger ju hos mig som inte har orken, hoppas verkligen att detta är övergående och att jag ska våga göra saker med henne snart för detta är inte kul. Förlåt för långt inlägg. Älskar ju min dotter och försöker såklart göra hennes dagar så trevliga som möjligt men jag har inte så kul just nu. Blir ju glad när hon skiner upp, och när sambon kommer hem och avlastar lite.
Boken jag skrev om verkar helt underbar förresten! Har bara läst en del än så länge, men jag har en riktigt bra känsla i maggropen att den kommer att hjälpa oss massor! Det är massa olika tips man kan använda sig av både för att få henne att somna och för att inte vakna upp konstant. Kan verkligen rekommendera so far
Verkar vara så att om bebin sover längre på natten.. Ca 12 h så sover de mindre på dagtid.. Om jag slår ihop det ni skrivit :) sen verkar det vara vanligt att barn i den här åldern inte orka hålla igång så länge ändå.. De är väl mer aktiva när de är vakna vilket gör dem tröttare fortare. Kan jag tänka mig.
Alltså nu måste jag få klaga lite igen.. Tristessen jag har inombords just nu är hemsk. Jag kommer typ inte ut.. Vill knappt ut pga vädret. Snålblåst och regn. Blåser bara in i vagnen och då kan hon inte somna. Jag kommer inte iväg någonstans. Har inte varit en endaste gång på öppna förskolan (orkar typ inte). Pallar inte åka in mot stan för rädslan av skrikbebis och baciller och folk. Jag låter ju sjukt deppig nu, och det kanske jag är. Men detta med bebis tar verkligen på mina krafter! Jag tycker synd om henne som knappt får träffa några människor (min familj kommer iofs och hälsar på samt en kompis med bebis).. Men vi är så ensamma. Trodde inte riktigt att det skulle bli såhär. Såg framför mig att jag skulle ta med mig henne på allt jag gjorde/skulle göra när jag var mammaledig. Men inget blir ju som man tänkt sig! Problemet ligger ju hos mig som inte har orken, hoppas verkligen att detta är övergående och att jag ska våga göra saker med henne snart för detta är inte kul. Förlåt för långt inlägg. Älskar ju min dotter och försöker såklart göra hennes dagar så trevliga som möjligt men jag har inte så kul just nu. Blir ju glad när hon skiner upp, och när sambon kommer hem och avlastar lite.
Jag går på Babyrytmik en gång i veckan som ligger i samma byggnad som öppna förskolan. Genom rytmiken har jag lärt känna några andra mammor som jag tar en kaffe med inne på ÖF efteråt, mycket trevligt! :)
Sen är vi 5 andra mammalediga tjejer som träffas en gång i veckan hos varandra och fikar och tjötar skit, superkul! Nu har vi även skaffat gymkort på samma ställe så snart kanske jag blir lite fit på köpet :)
Faktum är att de flesta o bästa vännerna jag har idag har jag lärt känna genom barnen (har en 07 o 09:a oxå) så mitt råd är att försöka komma ut på det ni orkar och kan och kanske får ni då vänner för livet :) Kolla i tidningen efter babyrytmik o andra aktiviteter. Här brukar det finnas gott om sånt! :) Det är såå skönt att träffa vuxna oxå!!
Jag fullkomligt älskar att vara mammaledig. Saknar inte jobbet alls, till både min och min mans stora förvåning. Iom vår flytt till Bryssel kommer jag stanna hemma åtminstone ett år till. Sedan kanske jag börjar jobba halvtid om något intressant dyker upp.
Här är en till som känner sig väldigt ensam på dagarna, jag bor 40 mil ifrån min släkt och vänner så den enda jag har här är min make.
Måste ta mig ut ngnstans och träffa folk!
Ingen som bor nära lund och vill träffas?
Vi va på bvc idag och min lilla tjej är 4,5 månad och väger 8300 gram och är 64 cm lång, en riktig goding :)
Jag älskar att vara mammaledig. Jag njuter till fullo varje dag. Mitt tips är att planera in en del några dagar men också ha dagar hemma helt oplanerade där man knappt kommer ur pyjamasen.
Våga gå ut å träffa folk. Barn måste utsättas för baciller för eller senare. Går inte att undvika hur länge som helst och en förkylning kan det väl vara värt för att få må bra i övrigt. ÖF är fantastiskt; man kommer som man är och ingen som dömer eller tittar snett. Å massa mammor i samma situation som du!
Prova annars babysång eller babysim. Jag brukar åka till köpcentrum ibland bara för att gå runt å se lite folk. Bjud hem andra mammor som ni kanske träffa på föräldrautbildning eller profylaxkurs.
Här är en till som känner sig väldigt ensam på dagarna, jag bor 40 mil ifrån min släkt och vänner så den enda jag har här är min make.
Måste ta mig ut ngnstans och träffa folk!
Ingen som bor nära lund och vill träffas?
Vi va på bvc idag och min lilla tjej är 4,5 månad och väger 8300 gram och är 64 cm lång, en riktig goding :)