Junibebisar 2014

Såg ni pratade lite om mat rutiner m.m. Våra dagar ser ungefär ut såhär:

Runt 8 frukost-gröt , vatten.

Vid 11.30 lunch halv burkmat och ammar efter

( sover oftast bara 30 min och ibland lyckas de till och sover max 1,5timme)

14.30 fruktpure

Vid 17 burkmat

sover ca 20 minuter efter kvällsmaten.

19.30 ersättning sover för natten senast 21.00.

Där emellan får hon vatten, ammas och nåt rån/majskrok om hon vill de.

Så duktiga allas bebisar blivit måste jag säga, min lilla tjej kom på igår hur man drar sig uppåt har sim tur sänkt hennes säng för någon dag sedan då min mardröm skulle vara att hon ställer sig i sängen och trilla.

Krypningen har inte kommit igång ännu trots att hon stått på alla 4 nu i 2 månader men ålar som en liten sälunge gör hon hehe

Här är det inte heller några som helst rutiner, vi har precis som nu. Hon är omöjlig att natta enligt våra viljor. Och maten har jag inte heller någon som helst koll på tider. Visst, det kanske skulle bli bättre sömn iom bättre rutiner. Men hon är så jäkla olika från dag till dag och har ett jäkla humör om det inte är läge att lägga sig (enligt henne). Så vi väntar in att hon gnuggar sig i ögonen och då lägger vi henne typ.

Pust. Min unge har somnat runt 21.15-21.30 senaste månaderna. Nu är det helt hopplöst svårt att få henne i säng. Hon hatar sin säng!!! Inte när hon vaknar, då kan hon ligga och snacka och vara nöjd ett bra tag, men när vi lägger ner henne efter att hon somnat...OMÖJLIGT. Hon vaknar, skriker HYSTERISKT, och det spelar verkligen ingen roll hur mycket vi klappar, håller om, sjunger, gungar, hon blir inte lugn förrän vi lyfter upp. Då återstår ett par alternativ: Mata igen (funkar om hon inte är proppmätt) eller kånka runt på henne tills hon somnar igen (börjar bli jobbigt för ryggen numera), och sedan försöka lägga ner henne igen. Inte alltför sällan upprepas detta 3-4 gånger innan hon slutligen somnar av utmattning och sover så djupt att hon inte vaknar vid nedläggningen... Vid 22.30-24. Till saken hör att hon är dödstrött redan vid 18-tiden, så hon behöver verkligen somna tidigare än så här!

Vår önskan är att hon ska somna i sin egen säng. Detta känns för närvarande helt ouppnåeligt... Hon har ju alltid somnat i famnen, så hon förknippar självklart inte sin egen säng med att somna. Hon har ju bara VAKNAT i den hittills :P

Om någon av er har tips på hur sjutton vi ska få ungen att kunna somna i sin säng, tas dessa tacksamt emot. Nu känns det som att vi om sju år kommer bära runt på ett skolbarn som fortfarande inte vet att sängar är till för att somna i ;) Hjäääääälp!

Krya på honom <3

Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med hur ni ska få henne att somna själv i sängen för vi vaggar fortfarande här hemma och kommer nog att göra så ett bra tag till.

Hur länge har hon hållt på att vakna och skrika när ni lägger ner henne? A gjorde det i nästan en vecka och sen blev hon jätteförkyld och febrig så det var precis som att hon kände att sjukdomen var på g och därför ville ha lite extra närhet. Kan det vara något sådant?

Har ni provat vyssanlull-tassar? Kanske kan hjälpa lite?

Jag tycker också att det hade varit jätteskönt om hon hade kunnat somna själv i egen säng men det är inget jag kommer att stressa fram. Nu ser vi till att natta henne när hon är riktigt trött så slipper man vagga så länge ;) Hoppas det vänder snart för er och hon blir lättare att lägga

Den där febern igår kväll var visst snabbt över. Nu är han sitt vanliga jag igen!

På tal om nätter, någon som har något tips på hur jag får honom att sova hela nätterna? Den senaste månaden har han varit hopplös, vaknar runt 4 gånger/natt och är ledsen. Stoppar in nappen och klappar lite på honom så tror jag han somnar, men sen spottar han ut den och så är det bara börja om igen. Det tar runt 20-60 minuter att få honom att somna om ordentligt, oftast slutar det med att han ligger på mig.

Börjar bli en aning frustrerad över detta. Han vägrar sova i sin egna säng, går inte att få honom att somna om där när han väl har vaknat på natten. På kvällarna somnar han i famnen på mig och sen kan jag lägga ner honom i sin säng, men oftast vaknar han inom en timme igen och är väldigt svår att få att somna om. Slutar för det mesta med att jag går och lägger mig så han får sova bredvid mig.

Vyssanlull-tassar har vi, utan dem skulle hon nog ALDRIG gå att lägga ned ;) Hon har varit (extra) svår att lägga ned i ett par veckor, och jag hoppas så att det beror på att julen och nyår rört till rutinerna lite (sovit borta etc). Söva brukar inte vara så svårt, men det är just det där att läggas ned i sängen... Man orkar bära henne i en kvart för att söva liksom, men om man måste ta upp henne för att hon vaknar tre gånger till och bära i timtal så blir man lite trött...

Jag får rådet att "låta henne skrika lite" eller "låta pappan söva om han klarar av att höra skrik bättre", men jag VILL INTE att hon ska skrika, herregud, då får hon hellre sitta i mitt knä förankrad vid min tutte hela kvällarna (ja, DÄR sover hon bra, minsann) ;) Någon föreslog att jag ska låta henne sova hos oss i soffan på kvällarna så att vi får lite lugn och ro, och lägga henne när vi lägger oss själva. Lät inte som en så dum idé faktiskt ;)

Samma här...min dotter är vaken max 2 timmar åt gången, tycker hon blir snabbt trött o grinig...nojjig mamma som jag är så har jag tänkt några ggr om allt verkligen är som det ska med henne. Men innerst inne vet jag ju att alla barn sover olika..;P

Låta henne skrika? Ja det lät som den dummaste idén idag! Prova att låta henne sova hos er i soffan och se om det funkar. Det gäller ju att hitta något som fungerar för alla och inte stressar livet ur föräldrarna :) Hon kanske bara vill vara runt er helt enkelt :) Lycka till <3

Det är mycket snack om sömn här just nu märker jag :)

Dom flesta som jag pratat med som har lite äldre bebisar har sagt att sömnen är katastrof runt 7-8 månader så det är väl vad vi har att vänta oss framöver :/