Hans nya

Eh nej. Inte mer än vanliga människor tänder på snygga människor i alldagliga situationer. Visst kan det vara hett med en snygg kille som byter däck i solen, men inget jag masturberar villt till. Och pedofiler kåtar upp sig på småbarn i sexuella situationer. Så länge ni inte lägger upp foton av eran småbarn med en dildo i röven är det nog lugnt.

Det är inte bonuses barn helt enkelt. På samma sätt som man som förälder skulle skydda sitt barn mot främmande som kom fram och försökte rycka bort ens barn från en, på samma sätt står man upp mot bonusar som tror att de äger ens barn bara för att man ligger under barnets pappa.

Bonusen är främmande element som alltid ska hålla sig i bakgrunden då hon egentligen har trängt in i bioförälderns revir. Hon ska vara glad att hon fått tillåtelse överhuvudtaget. Jag gör bion rätt att pissa revir. Det gör alla föräldrar gentemot främmande. Du gör det, jag gör det, de flesta normala gör det.

Det är inte bonusens barn, där har du rätt. Men däremot så kan det bli så att barnet ser bonusen som en familjemedlem, och även tvärtom såklart.

En familjemedlem är definitivt inte ngn främmande...

Vilket inte innebär att bion ska hamna utanför. Bion är alltid bion, är alltid den som burit barnet och älskat det redan innan barnet blivit till och som har hjärtat utanpå kroppen för sitt barn och gör allt för sitt barn. Bonusen är alltid bonus, möjligtvis en familjemedlem men aldrig den som bion är, alltid varit och alltid kommer att vara. 

Det är en otroligt förkrossande känsla att ens barn slits ur ens "personal space" och där en helt annan främmande människa "claimar" ens barn. När bonusen får barn och själv blir bio så kommer hon att fatta. Förhoppningsvis.

Fast väldigt få föräldrar hamnar utanför bara för att det kommer en bonusförälder. Bonusföräldern bor med en av föräldrarna - och i deras familj ÄR inte den andra föräldern en del. Det är inte bonusföräldern som stänger ute den andra föräldern utan det är en naturlig följd av att föräldrarna valt att inte leva tillsammans.

Jag är bonusmamma och har även egna barn - och jag tycker fortfarande att det är viktigare att barnen har många engagerade vuxna i sin familj än att föräldrarna skall hävda ngn slags ensamrätt på barnen. Det är INTE i barnens bästa.

Bion är alltid en del av sitt barns liv, var barnet än befinner sig. Bonusen har aldrig lika mycket att säga till om angående bions barn, även om barnet för tillfället befinner sig i det hus som bonusen bor. Bonusen kan aldrig säga att "såhär gör VI i MITT hus" och liksom försöka reviskissa eftersom där befinner sig även bonusbarnet, vilket bion har mer rätt att styra än vad bonusen har. För när bonusen kör med "det här är MITT hur, MINA regler" så kan bion dra bio-kortet och hävda att barnet är HENNES och att det är HON som bestämmer (tillsammans med barnets pappa såklart). Sedan om bonusen kör med fulstilen genom att försöka påverka barnets pappa, så blir det bara fel. 

Det är egentligen bonusen som valt att tränga sig på och då måste bonusen rätta sig efter reglerna som bioföräldrarna satt upp kring barnet. Inte tvärtom.

Förstår att du är bonus. Själv är jag bio utan någon bonus i mitt barns liv, som tur är (för bonusen alltså). Jag är och ha alltid varit lejonmamma och bara tanken på att någon främmande bonus ska tränga sig in i vårt privata sfär får mig att vässa tänderna. Det är en egenskap som mitt barn är tacksam för och som jag vill föra över till honom. Så det ligger verkligen i barnets intresse att dess förälder är lejonförälder istället för passiv, anser jag.

OT, men...

Jag finner det lite sorgligt att det finns så många (oftast) mammor som ser barnen som sitt revir. Som inte ser glädjen och styrkan i att få växa upp med många människor omkring sig som värnar om en och som skänker trygghet och kärlek.
Att det verkar vara så många (oftast) mammor som framstår så otroligt osäkra i sin föräldraroll så att de ser andra vuxna (kvinnor) som ett hot mot deras egen "ställning" i sina barns liv.
En mamma är alltid en mamma. En kärleksfull bonusmamma är en extra vuxen som ger era barn kärlek och trygghet. Hur kan det vara så farligt?

(Och ja, jag skriver även nu i jag-form eftersom det är mina egna reflektioner och åsikter jag framför och på intet sätt antar eller förväntar mig att andra tycker likadant. :) )

Fast anonym lejonmamma har en poäng. De egna barnen är alltid lite speciella. Och man gör alltid det lilla extra för dem. Det finns ingen (under normala omständigheter) som kan ta tillvara barnets intressen bättre än de biologiska föräldrarna.

En bonusförälder kan lägga upp bilder på nätet som en 'kul grej'. Men det är mer sannolikt att en bioförälder verkligen tänkt efter. Säger inte att det är så i det här fallet men sannolikheten är större att det skulle vara så än tvärtom.

Men i alla fall, det är vårdnadshavarna (oftast bioföräldrarna) som har bestämmanderätten. Och tur är väl det med tanke på att de förmodligen är de som älskar barnet mest.

Absolut, men i övrigt tycker jag lejonmamman låter skrämmande osäker i sin roll som talar om att det är tur att hennes barn inte har någon bonusmamma då denne ska passa sig för att tränga in i hennes privata sfär och tränga sig på och att hon vässar tänderna. Jösses. Stackars barn som inte tillåts ha fler sunda relationer till andra vuxna för sin osäkra mamma... Jag hoppas det finns vuxna runt det barnet som tar tillvara dess intressen där dess mamma uppenbarligen fallerar.

Och en bonusförälder har visst "rätten" att säga så här gör VI i VÅRT hem. Även om det finns barn där som har en familj och ett hem till.

Det är klart att kärleken till mina egna barn inte kan mätas med kärleken till min bonusdotter. Det innebär inte att jag inte älskar henne, bara inte på samma sätt. 

Oj vad jag inte håller med dig. Alls.

Att min man skulle samarbeta över regler i vårt hus tillsammans med mamman finns inte. Mamman har noll och inget att säga till om i vårt hem. Där sätter jag och min man tillsammans upp regler - ngt annat vore otänkbart. Dessutom är mammans syn på regler och krav helt på andra sidan skalan från min mans - och min..

Det har inget med " revirkissande" att göra - tror du på fullt allvar det så har du missuppfattat grovt... Det har med att man lever tillsammans och sätter upp regler och önskemål för det livet - tillsammans. Vill man inte det så bör man nog göra som du och inte släppa in ngn mer att bry sig om ditt barn. Själv anser jag det vara att INTE tänka på det som är bäst för barnet eftersom man då förvägrar barnet dels tryggheten i att ha en extra vuxen att vända sig till men även lyckan i nya syskon.

Jag har inte trångt mig på - jag lever MED både barn och förälder. Och jag behöver inte rätta mig efter ngt eftersom vi lever det liv VI - jag och min man - vill göra.

Självklart är jag även en lejonhona - rör mina barn och jag vänder ut o in på världen och skickar dig så långt det är möjligt åt pipan. OAVSETT vilket barn du gör illa, bio eller bonus. Att påstå att det hör ihop med att vara en lejonmamma att inte låta ngn ny vuxen ta del i barnets liv finner jag inte bara verklighetsfrånvänt utan även missvisande. I lejonflocken uppfostrar man tillsammans.. Som du beskriver det ser jag det INTE som en bra föräldraegenskap, snarare tvärtom..