BF Juni 2015

Usch stackars dig=(( Så blev det för mig sist, började blöda, pratade med kvinnokliniken men dom sa bara att bara var bara att vara hemma, kroppen tar hand om det.. Hon sa att jag skulle ta ett nytt gravtest 3 veckor senare för att se att allt var borta, men jag tog ett efter tre dagar och redan då visade det inte gravid..

Hoppas att det går bättre för dig!

Ringde Barnmorskemottagningen idag pga alla mina knepiga flytningar som jag haft i en vecka. Och igår kväll började det komma riktig blödning som håller i sig. Dom tyckte det lät som missfall, då man i min vecka 7 (6+2) kan få som en "mens" när man får missfall. Men dom tyckte jag skulle ringa gynmottagningen så dom kunde kolla. Ringde dit, dom tyckte också det lät som ett missfall. Men att jag skulle vänta ut det hemma. Får jag jätteont, eller om mina graviditetssymptom fortsätter så skulle jag ringa tillbaka. För då kan det vara rester kvar. Jahopp...

Å så tråkigt att höra om er som oroar er :(

Jag kollade upp hur det var när jag väntade sonen. I v.6 började mina symtom avta och jag hade en liten blödning, fick också veta från BM att det nog var ett missfall. Ganska exakt två veckor efter att jag plussade var jag på ett ultraljud, alltså vecka 7, det syntes knappt något på skärmen. Sen började jag kräkas något hemskt och fick efter ytterligare två veckor se ett litet hjärta. Så det kan gå bra även om det känns helt hopplöst:)

Har precis varit på mitt hälsosamtal, är på 6+4 idag. Var hos en ny barnmorska som jag aldrig träffat innan. Vi pratade väldigt mycket om mig och min livssituation och uppväxt, vilket jag kan tycka är bra att hon frågar och kanske därefter kan få en bild av mig, varför jag är som jag är, tänker som jag gör osv..

Men som sagt, vart inte så mycket klokare på själva graviditeten då allt handlade om mitt liv som sagt. Ja också alkohol samt tobaksvanorna tog vi upp. "Tvingade" även henne till att få göra ett gravtest bara för att, haha!

Nytt möte inbokat 15 november!? Är inte det lite tidigt?? Då skulle vi ta prover osv, hon tyckte absolut sambon skulle med. Jag kan lika gärna gå själv då jag vet att han måste jobba annars blir det sånt åkande. Men ja den idén hängde ju han med på, klart han skulle med enligt han själv. UL och så vill jag ha med han på men resten fixar jag själv.. Hur tänker ni i den frågan?

Har precis varit på mitt hälsosamtal, är på 6+4 idag. Var hos en ny barnmorska som jag aldrig träffat innan. Vi pratade väldigt mycket om mig och min livssituation och uppväxt, vilket jag kan tycka är bra att hon frågar och kanske därefter kan få en bild av mig, varför jag är som jag är, tänker som jag gör osv..

Men som sagt, vart inte så mycket klokare på själva graviditeten då allt handlade om mitt liv som sagt. Ja också alkohol samt tobaksvanorna tog vi upp. "Tvingade" även henne till att få göra ett gravtest bara för att, haha!

Nytt möte inbokat 15 november!? Är inte det lite tidigt?? Då skulle vi ta prover osv, hon tyckte absolut sambon skulle med. Jag kan lika gärna gå själv då jag vet att han måste jobba annars blir det sånt åkande. Men ja den idén hängde ju han med på, klart han skulle med enligt han själv. UL och så vill jag ha med han på men resten fixar jag själv.. Hur tänker ni i den frågan?

Det är kanske för att det inte är ditt första barn som du känner att din sambo inte behöver vara med? För att ni redan gjort det och vet vad som komma skall? :) 

Vi är på vårt första barn och jag tycker absolut att mannen ska vara med på alla möten med BM, och han tycker detsamma :) Han vill ju ha samma info som jag får för att veta vad som händer och hur allt fungerar och jag vill att han ska känna sig delaktig då det är lika mycket hans barn!