BF Juni 2015

Ja, men vad bra. Vi vill kunna gå ut med nyheten till släkten ganska direkt efter ultraljudet. :) förutsatt att det ser bra ut då förstås.

Ja det är vårat första barn. :) är så spännande och lila läskigt på en gång. Ska bli underbart! Vi har längtat så länge. Tog oss ett år.

Är det ditt första också? :)

Appropå hur man berättar.

Vi tänkte berätta för min svägerska imorgon när de har kalas. Har slagit in en esska retro-napp i en pytteliten paket. Hon frågade oss redan förra helgen när hon ska bli faster. Ska bli roligt att se hennes min imorgon!

Nu vet dottern att hon ska bli storasyster till sommaren. Vilken lycka hon utstrålade men hon undrar varför hon måste vänta ända till sommaren innan bebisen kommer? :) Våra föräldrar + syskon fick reda på det igår också. Min familj blev nog glada och sa grattis, men de är lite stela och tråkiga av sig (+ att min mamma mist ett av mina syskon  när hon var i typ v 20. så hon sa precis som förra gången "om det går bra". lite glädjedödare men jag förstår ju heller inte hur hon känner). Mannens familj däremot är underbart kramgoa och vi fick fin respons, och svärfar sa att det var nog en fin farsdagspresent. Dottern gick stolt och berättade åt sin faster och moster att mamma har en bebis i magen.

Men nu när dottern vet är det ingen hemlighet längre, för hon berättar ju åt precis vem hon vill. Vilket vi var helt inställda på. Däremot dröjer det nog ett tag ännu innan det skrivs på fb/instagram eller min blogg att vi väntar smått.  

Jag tror jag måste vara med i den här tråden också.

Är beräknad BF 27 maj, men det är ju nästan juni ju. I maj -tråden känns det som att alla är så långt före...

Har läst lite om hur ni berättat, och vi berättade nu vid farsdag också som många andra (dock bara för föräldrar o syskon, vännerna får vänta till efter KUB, UL på onsdag). Tycker nog vi var lite fyndiga, köpte speciella t-shirts som det står "mannen, myten, legenden, MORFAR/FARFAR" och "Världens bästa MORMOR/FARMOR", designat som en stor stämpel på bröstet (snygga ).

Mamma har vetat ett tag så hon fick bara vanligt paket på posten men hon blev rörd ändå. :)

Sambons föräldrar bor bara någon timme bort på samma ort som hans syskon, och de var samlade av annan anledning i lördags så då fick de sina paket. De var lite tröga på att fatta (har redan barnbarn), men sen blev det jubel förstås och magen blev plötsligt allmän egendom, lite ovant hahaha! :D

Min pappa bor lååångt bort, men jag engagerade en av mina syskon som bor nära honom, som fick paketet hem till sig och sedan åkte till pappa igår.

Vi tajmade så jag ringde upp pappa samtidigt som han fick paketet så jag kunde "vara med" när han öppnade det. Han blev rätt förvånad men jätteglad förstås. :D

Så nu väntar vi på att göra UL på onsdag som sagt. Vi gör kub eftersom jag är över 35. Det känns jätteläskigt för det är vårt första barn och vi har försökt sååå länge (det är vårt andra IVF-försök).

Inte så "bara" att försöka igen om det visar sig vara allvarligt fel på fostret.... :'(

MEN om allt ser bra ut så går vi "public" till helgen, så håll tummarna! ;)

Hur är era sambon under denna tid?

Min verkar inte riktigt bry sig. Han vill ju ha barn och är glad. Men han visar sällan någrs känslor inför det här . nojjar jag blir han bara sur, pratar jag namn o bebissaker osv så tkr han att jag hypar. Är jag ledsen gnäller han på hormoner, det är liksom aldrig hans fel att jag är/blir ledsen. Känns som att jag går igenom detta själv på nått sätt.

Bokat in privat UL i dec så jag slipper oroa mig för hur allt står till över jul osv innan RUL i mitten jan, men han tkr det är onödigt . istället för att stötta mig o förstå att jag behöver det här..

När vi väntade vårt första barn var min sambo lite som du beskriver din, men vårt första barn var heller inte planerat. Först efter första UL vi gjorde blev det mer verkligt för honom och då började han bry sig/förstå mer. Nu andra gången, och när barnet är planerat är han väldigt intresserad av allt och förstående redan från början. :) Jag tror många killar har svårt att förstå när de inte känner av graviditeten på samma sätt som för oss. 

Håller tummarna att det vänder och du får mer stöd från din sambo också! 

Det gör man I samband med inskrivningen,eller de gör man i mitt landsting iaf :)

Min har ju svängt kan man säga. Va glad första veckan sen sa han att han inte ville. Därefter har vi haft flera veckor som ej kunnat prata om det. Förra helgen var det nära vi tog beslutet att gå i sär och efter detta är han mer intresserad.
Kan nämna typ "hoppas det blir i pöjk men vet ju att det inte blir det med min tur". Sen påpeka jag nåt om en barnvagn vi åkte förbi och då blev de lite diskussion kring det.

Men sen förstår jag om det inte blir lika delaktiga imorgon. Det mår inte illa, har ont i magen pga uttöjning, kissar inte 70 11 gånger på en dag, tycker saker luktar skumt. Jag är personligen dålig på att bjuda in också men tanke på hans inställning om att inte vilja bli pappa.

Tror man får tjata med dem ordentligt för att få med dem. Nu har jag valt att avstå KUB efter en kort diskussion med sambo och han vet inte vad han vill. Jag är i v. 9+6 idag så börjar på att bli sent att boka nu tycker jag. Väntar på UL den 8/1 istället. Har dock ett extra möte på MVC 17/12 r/t sambons tidigare inställning. Tror det är bra för att få med dem på banan också.

Ja men precis! Första här med, vi blev gravida förra gången trotts P-ring, och det slutade ju i mf. Sen tog det bara 2 månader innan de blev igen, då skyddade vi ju oss inte. Det ska bli så spännande att få se det lilla pyret!! Vi berättade igår på farsdag, de blev posetivt överraskade :)

Förstår att ni längtat, men så himla kul att de tagit sej nu!! :)

Min man är för de mesta ointresserad men kan komma oxh lägga en hand på magen och ge mig en blick som säger det är mitt... och ler.. kommentaren jag fick när jag kom hem med ul bilden var ja de är ju inte varje dag frun kommer hem med en bild på tre månaders sagge.... men blir väl bättre när vi kommit längre oxh "hon"är ute.. då visar han nog mer intresse. ..