BF Juni 2015

Jahapp, då har man varit sjukskriven i 3 veckor då *smått sinnessjuk*. Det jobbiga är att jag inte ens känner mig sjuk, men har fått stränga order av läkaren att ta det extremt lugnt pga hematom utanför livmodern. Så jag går mest här hemma och skrotar (finns inte en dammpartikel kvar) och tar lugna promenader. Men urk, så trist det är....

Min sambo är jätteglad och tycker att det ska bli toppen att bli pappa och att vi ska bli familj. Ibland skulle jag önska att han läste på lite mer om vad som händer i olika faser av graviditeten etc, så att vi kunde prata om det lite mer, men det är han inte så intresserad av. Han har också en förmåga att "råka" avslöja graviditeten för lite kompisar etc, antar att det är för att han är så glad och inte kan hålla tyst om det, men lite jobbigt ändå... Annars har jag inget att klaga på :) Han är på bra humör och snäll och tar hand om mej.

Jobbigt för er som fått problem med relationen. Det räcker ju med de problem man har ändå med själva graviditeten... Men det är ju en stor omställning för alla, så det kanske inte är så konstigt..

Jag är i v 12 nu och kräktes igen i morse. När ska illamåendet ge med sig? Börjar tröttna... Urk!

Här är sambon inte heller jätteintresserad, men han gör ju saker åt mig om jag ber om det. Tror det är väldigt overkligt för honom fortfarande och lite läskigt

Han fick lite kalla fötter igår när vi skulle berätta och tyckte det var för tidigt (vecka 9 igår) så vi väntar någon vecka till... Nu syns det på mig på kvällarna så kan inte vänta för länge.

Men jag tror att han är mer orolig än mig att det inte ska gå vägen...

Min sambo är jätte stöttande. Varje vecka när vi går in i ny vecka så läser vi tillsammans vad graviditetsappen säger. Min app har både en flik för barnet, mamman och pappan.

Igår berättade vi för hans ungar, (8 och 10-år) dom vart så glad så dom grinade. Sambon tyckte nog det var lite väl tidigt men jag orkar inte försöka vara pigg å hålla humöret uppe just nu så det var dax att berätta enligt mig så dom inte blir rädda vecka 10 på torsdag.

Vad tråkigt att ni har det så med era sambos.. 
Hoppas de ändrar sig med tiden! 

Min man är helt tvärtom, engagerad och pratar massor om bebisar, grejer vi behöver skaffa inför, tagit reda på vad saker kostar och har lagt upp en ny budget, pysslar om mig med massage, gos, filmer, hämtar saker åt mig och kallar mig "mamma" osv :) 
När det är en ny vecka frågar han om vad som händer denna veckan och vi har en mysig stund där jag läser högt från appen om vad som händer med bebis, mamma och tips för partnern under veckan som kommer  
Är lyckligt lottad :) 

Min man är väldigt bra och stöttande, men han är också ganska orolig att nåt ska gå snett. Vi fick ju MA i v12 i våras, efter att ha försökt i 4 år, så det är ju inte så konstigt att man inte nojar en aning (v11 idag). Jag tror att vi båda två kan slappna av mer och börja våga prata bebisplaner efter KUB, om allt ser bra ut då.

Jag är också lyckligt lottad! 
Min sambo är underbar, han har verkligen förstått att jag mår dåligt och är fruktansvärt trött så han gör det mesta här hemma. Lagar allt mat och tar all disk. Jag försöker ju också men har varit lite jobbigt.

Han har laddat ner samma app som mig så han kan följa med lika noggrant. Klappar på magen och pratar. 
:)