BF Juni 2015

Har en fråga! 
Har börjat få ont i magen, livmodern, inte sådär molande som i början utan mer som stötar och nästan "knivstick" om ni förstår hur jag menar. 
Blir lite nojig över det. 

Är det fler som känner lika? 

Tråkigt för er som känner att ni inte riktigt får det stöd ni behöver från era sambos/män! För många är det nog väldigt overkligt tills det börjar synas mer och kan känna sparkarna utanpå, det tar liksom längre tid för många män tror jag... Jag har upplevt precis samma sak med mina stora barns pappa, och vet precis hur frustrerad man kan bli...

Min man är däremot helt klockren nu, han är intresserad och läser en massa om graviditeten och bebisens utveckling i magen. Han tröstar och peppar och åker och handlar konstiga saker på konstiga tider helt utan att knorra. Mitt illamående och den stora tröttheten är liksom familjens tema just nu, och han gör nästan allting hemma också, stackarn. Jag har ju tre barn sedan tidigare som han är bonuspappa till, och han tar ett helt fantastiskt ansvar för dem också. Jag tycker att det är jobbigt att inte orka med och skäms nästan för min "oduglighet" just nu, men han bara fixar. Barnen vet inte om graviditeten heller, så det blir lite extra bökigt att dölja emellanåt... Men han distraherar dem bra. :)

Jag har varit hemma 1 vecka från jobbet nu, är trött, yr och illamående i vågor. Spyr inte men ibland skulle det kännas skönt att kunna göra det. Äter jag större måltider slås min mage sönder totalt! Idag blev jag sjukskriven 1 vecka till, till den 18.11, samma dag som jag ska på inskrivning. 

Känns sjukt att vara hemma för sådana här "små saker" för mellan varven mår jag ju hur bra som helst. Har försökt jobba men det går liksom inte när de dåliga stunderna kommer.