Anonym (Bra man?) skrev 2014-10-01 09:58:45 följande:
Som sagt så är detta som tur är inte min verklighet och kommer förhoppningsvis aldrig bli det. Kan inte tänka mig någon småbarnsförälder som inte "mår illa" av tanken på att vara ofrivilligt skild från sitt barn halva tiden. Men som detta visar är vi alla olika och våra egna situationer och erfarenheter färgar hur vi upplever saker.
De allra flesta vill ju inte va utan sina barn. Men vv är långt ifrån alla barn som trivs med.
Vems välmående hade du satt främst, om dina barn kommit och sagt att dom ville hädanefter bo på heltid hos sin pappa och träffa dig vh.
Hade du fokuserat på dig själv genom att genomdriva vv, mot barnens vilja och välmående?
(Vilket kan va svårt att sätta emot om barnen är lite äldre och har provat vv under en period och vet att dom inte trivs och inte vill ha det så, dessutom så har dom pappan bakom sig som gärna tar emot dem på heltid)
Eller hade du valt att se till barnens bästa och låtit dem få den fasta punkten de önskade sig, även om ditt hjärta slitits itu av tanken?
Ingenting är svart eller vitt. Alla som har vh, har det inte pga att dom inte bryr sig om barnet.