Brumma skrev 2014-09-28 11:06:42 följande:
TS - jag förstår frustrationen. Vi har även vi vh (nej, inte min mans val) och nu när bonus är tonåring tar mer och mer av mammans uppfostran över. Vi försöker uppväga med att lära bonus ansvar och att våga tro på att hon klarar av att möta utmaningar - men vad hjälper det när man inte behöver lyfta ett finger hemma hos mamma, och aldrig behöver stå för vad man tycker eller stå till svars för vad man gjort eller beter sig. När mamman uttryckligen säger att hon inte vill "lägga sig i" när dottern uppenbarligen behöver att hon just lägger sig i. När hon inte vill pressa eftersom det blir ännu värre då... Min man och jag försöker ta det vi kan men eftersom mamman inte missköter bonus så finns det inte en chans i helvetet att vi skulle få boendet mot mammans och bonus vilja. Kämpa mer tycker då någon här - det GÅR inte - inte om vi inte vill förlora henne helt. Min man försökte men då försvann dottern fullständigt från radarn - svarade inte i telefon, svarade inte på sms o mail. Hon kom inte till oss på flera månader. Så nej, det är inte ett alternativ.
Det enda ni kan göra är att fortsätta försöka väga upp och visa ett annat sätt. Och hoppas att hon inte väljer den enkla vägen ut.
Borde inte längre bli förvånad över att det finns människor som anser att pappor (eller mammor för den delen, men det är inte lika vanligt) per automatik inte tagit sitt ansvar pga att de har vh. Det finns ofta en anledning och rent krasst står många på familjerätten och övrigt fortfarande på mammans sida - oberoende hur situationen ser ut.
Tack för ditt inlägg!
Du förstår vad jag menar och hur vi har det.
Tänka sig att även detta är enligt folk här på FL mitt (bonusmammans) fel
Och mina barn är inga änglar men dom får lära sig att respektera andra o inte ljuga. Vi är som sagt var inte sådana men det är biomamman.
Alla är inte lika!
Skulle vara intressant och få ett svar på hur ni tycker att jag som bonusmamma skulle/ska agera?
Hur tror ni att jag skulle/ska ta över uppfostran på en tonåring som lärt sig att ljuger jag eller struntar jag i detta så får jag som jag vill?
Som Brumma säger ibland får man ta det lilla för att inte mista allt.
Vem fasiken väljer inte stället där man får härska bestämma och få viljan igenom när man är barn om man nu måste bestämma ställe. Bli tvingad till det pga att mamman återigen startar en tvist.
Kom gärna med ett svar. Hur skulle jag ha gjort istället?