Anonym (Hade rätt)

Äldre 27 Sep 20:39

147 svar

ljug

Nu efter 15 år så har man fått facit.
En biomamma som aldrig har haft fel enligt sig själv. Ljuger för att få sin vilja igenom.
Hon bestämmer och hon har alltid rätt.
Nu är hon överkörd bonus kör över henne fullständigt bonus styr.
Bonus ljuger, går bakom ryggen på sina vänner.
Allt för att få som man vill...
Man lär sig av omgivningen.
Tillägger att bonus bott vh hos oss så det är svårt o har varit svårt att ändra beteendet.
Så går det med en biomamma som får bestämma över hela situationen
För Guds skull be era män sätta ner foten om dom inte gör det!!!

Anonym (solsken)

Äldre 28 Sep 21:57

#31

Anonym (Helt rätt) skrev 2014-09-28 09:45:28 följande:

Hur ska jag kunna kritisera mig själv i detta?

Jag varken får eller kan ta över någon mammaroll. Jag kan inte lägga mig i och ändra på saker och ting.

Min man har förklarat gång på gång att ljuger det gör man inte!

Vi ljuger inte i vår familj, vi kör inte över folk. Däremot så är bonus van med det ifrån sin mamma.

Varför ska jag kritisera mig själv för detta?

Jag beskyller inte dig för bonusens kassa uppfostran. Däremot beskyller jag dig för din bristande självinsikt och din oförmåga att se på saken mer nyanserat.

Anonym (Helt rätt)

Äldre 29 Sep 08:41

#32

Anonym (solsken) skrev 2014-09-28 21:57:33 följande:

Jag beskyller inte dig för bonusens kassa uppfostran. Däremot beskyller jag dig för din bristande självinsikt och din oförmåga att se på saken mer nyanserat.

Förstår inte vad du menar. (Ej nedlåtet skrivet utan på riktigt) du får gärna förklara med andra ord.

Anonym (solsken)

Äldre 29 Sep 08:57

#33

Anonym (Helt rätt) skrev 2014-09-29 08:41:05 följande:

Förstår inte vad du menar. (Ej nedlåtet skrivet utan på riktigt) du får gärna förklara med andra ord.

Du är inte (och har inte varit) ansvarig för bonussonens uppfostran. Hans uppfostran är ju föräldrarnas ansvar. Det är med andra ord inte ditt fel att det gått snett för bonusen.

Men som jag precis nämnde är bonussonens uppfostran föräldrarnas ansvar. Och eftersom bonusen är deras gemensamma ansvar är det bådas fel om det gått fel. De har kanske begått olika misstag men ingen av dem är oskyldig. Din man är väl skyldig till att ha varit för passiv känns det som när han låtit mamman härja fritt utan att ingripa tillräckligt.

Du verkar se på situationen alldeles för onyanserat. Världen är sällan svart och vit som du verkar vilja ha det till när du lägger all skuld på mamman och ser på din man som oskyldig.

Brumma

Äldre 29 Sep 09:11

#34

Anonym (solsken) skrev 2014-09-29 08:57:26 följande:

Du är inte (och har inte varit) ansvarig för bonussonens uppfostran. Hans uppfostran är ju föräldrarnas ansvar. Det är med andra ord inte ditt fel att det gått snett för bonusen.

Men som jag precis nämnde är bonussonens uppfostran föräldrarnas ansvar. Och eftersom bonusen är deras gemensamma ansvar är det bådas fel om det gått fel. De har kanske begått olika misstag men ingen av dem är oskyldig. Din man är väl skyldig till att ha varit för passiv känns det som när han låtit mamman härja fritt utan att ingripa tillräckligt.

Du verkar se på situationen alldeles för onyanserat. Världen är sällan svart och vit som du verkar vilja ha det till när du lägger all skuld på mamman och ser på din man som oskyldig.

Men man kan faktiskt inte sätta speciellt mkt avtryck i uppfostran om man har barnet vh. Hur mkt man än försöker. Hur mkt man än träffar barnet i övrigt. Hur mkt man än pratar i telefon eller skypar.

Det är inte heller "bara" att kämpa för vv. Det finns ofta många orsaker till att en förälder har vh, sällan för att de vill eller inte bryr sig.

Påstår man att pappan varit för passiv som låtit mamman härja fritt, ja då känns man dels väldigt verklighetsfrånvänd och dels att man tar sig stora friheter om hur och varför en situation ser ut som den gör - utan några som helst fakta som backar upp. Är inte mamman direkt olämplig så ses man bara som osamarbetsvillig och ngn som baktalar mamman om man försöker anmäla eller stämma.

I vissa fall ÄR det faktiskt så att boendeföräldern ensam uppfostrat - enbart på grund av att boendeföräldern sett till att fet blivit så. INTE för att umgängesföräldern valt det.

Anonym (Hade rätt) Trådstartaren

Äldre 29 Sep 09:27

#35

Brumma skrev 2014-09-29 09:11:53 följande:

Men man kan faktiskt inte sätta speciellt mkt avtryck i uppfostran om man har barnet vh. Hur mkt man än försöker. Hur mkt man än träffar barnet i övrigt. Hur mkt man än pratar i telefon eller skypar.

Det är inte heller "bara" att kämpa för vv. Det finns ofta många orsaker till att en förälder har vh, sällan för att de vill eller inte bryr sig.

Påstår man att pappan varit för passiv som låtit mamman härja fritt, ja då känns man dels väldigt verklighetsfrånvänd och dels att man tar sig stora friheter om hur och varför en situation ser ut som den gör - utan några som helst fakta som backar upp. Är inte mamman direkt olämplig så ses man bara som osamarbetsvillig och ngn som baktalar mamman om man försöker anmäla eller stämma.

I vissa fall ÄR det faktiskt så att boendeföräldern ensam uppfostrat - enbart på grund av att boendeföräldern sett till att fet blivit så. INTE för att umgängesföräldern valt det.

Behöver inte skriva något du fick med allt tack!

Anonym (Helt rätt)

Äldre 29 Sep 09:33

#36

Anonym (solsken) skrev 2014-09-29 08:57:26 följande:

Du är inte (och har inte varit) ansvarig för bonussonens uppfostran. Hans uppfostran är ju föräldrarnas ansvar. Det är med andra ord inte ditt fel att det gått snett för bonusen.

Men som jag precis nämnde är bonussonens uppfostran föräldrarnas ansvar. Och eftersom bonusen är deras gemensamma ansvar är det bådas fel om det gått fel. De har kanske begått olika misstag men ingen av dem är oskyldig. Din man är väl skyldig till att ha varit för passiv känns det som när han låtit mamman härja fritt utan att ingripa tillräckligt.

Du verkar se på situationen alldeles för onyanserat. Världen är sällan svart och vit som du verkar vilja ha det till när du lägger all skuld på mamman och ser på din man som oskyldig.

Måste skriva alias hela tiden så helt rätt o hade rätt är jag TS

Tack för att du förtydligade. Jag håller med Brumma ibland kan man inte får inte vara delaktig. Hur mycket man än strider.

Detta vet man om man varit delaktig i tvister. Jäkligt orättvist är livet för många föräldrar. Stor saknad o sorg över att ej få vara delaktig.

Så detta barn har uppfostrats av mamman som skulle bestämma styra och ställa själv. Hon såg min man som barnvakt.

Listan är lång om vad som sagts o gjorts.

BioBonus

Äldre 29 Sep 09:50

#37

Är det inte också märkligt att så många här inne på FL förespråkar att barnen skall ha EN fast punkt. Ett boende och inte behöva "bo i kappsäck". Att varannan-vecka inte är bra för alla barn utan gör dem otrygga, samtidigt som man sen sparkar på den som ger barnen just den möjligheten?
Att man har umgänge VH innebär inte per automatik att man har "gett upp sina barn", att man är en dålig förälder eller att man gör det för sin egen bekvämlighet. Det kanske faktiskt är en pappa som resonerar precis som så många anser att de flesta borde resonera - att han kanske faktiskt har lyssnat på sina barn som mådde dåligt av varannan vecka, och valde att sätta sina egna känslor åt sidan för sina barns välbefinnande?
Vi vet ju inte vad som ligger bakom VH, så vi kan väl istället förutsätta att det är för barnens bästa - de flesta föräldrar har trots allt detta som högsta prioritet... Även VH-pappor.
Och det är inte lätt att påverka uppfostran och ha en bestående inverkan på ett barn/tonåring som bor vh. Det blir per automatik den andra föräldern som sätter störst prägling.

Anonym (solsken)

Äldre 29 Sep 10:15

#38

BioBonus skrev 2014-09-29 09:50:32 följande:

Är det inte också märkligt att så många här inne på FL förespråkar att barnen skall ha EN fast punkt. Ett boende och inte behöva "bo i kappsäck". Att varannan-vecka inte är bra för alla barn utan gör dem otrygga, samtidigt som man sen sparkar på den som ger barnen just den möjligheten?

Att man har umgänge VH innebär inte per automatik att man har "gett upp sina barn", att man är en dålig förälder eller att man gör det för sin egen bekvämlighet. Det kanske faktiskt är en pappa som resonerar precis som så många anser att de flesta borde resonera - att han kanske faktiskt har lyssnat på sina barn som mådde dåligt av varannan vecka, och valde att sätta sina egna känslor åt sidan för sina barns välbefinnande?

Vi vet ju inte vad som ligger bakom VH, så vi kan väl istället förutsätta att det är för barnens bästa - de flesta föräldrar har trots allt detta som högsta prioritet... Även VH-pappor.

Och det är inte lätt att påverka uppfostran och ha en bestående inverkan på ett barn/tonåring som bor vh. Det blir per automatik den andra föräldern som sätter störst prägling.

Fast med facit i hand blev det ju i det här fallet inte rätt att släppa barnet och låta det ha en fast punkt hos mamman. Pappan trodde kanske då att det var det rätta att göra men det visade sig vara fel. Nog fan har han misslyckats då.

BioBonus

Äldre 29 Sep 10:26

#39

Anonym (solsken) skrev 2014-09-29 10:15:10 följande:

Fast med facit i hand blev det ju i det här fallet inte rätt att släppa barnet och låta det ha en fast punkt hos mamman. Pappan trodde kanske då att det var det rätta att göra men det visade sig vara fel. Nog fan har han misslyckats då.

Nej, det blev inte bra. Har han misslyckats? Nej.

Men det som han (och antagligen även barnets mamma) ansåg var det rätta för barnet där och då, har visat sig vara ett felaktigt beslut. Gör det honom, eller henne, till en misslyckad förälder? Är man misslyckad för att beslut man fattar under rådande omständigheter slår fel? Hur hade utgången blivit om han och mamman istället fortsatt bråka under alla dessa femton år? Vad hade det gett för konsekvenser? Det kan vi inte heller vet eftersom ingen sitter med facit för det omvända beslutet. Det hade kanske slagit ännu värre ut?

Anonym (solsken)

Äldre 29 Sep 10:47

#40

BioBonus skrev 2014-09-29 10:26:07 följande:

Nej, det blev inte bra. Har han misslyckats? Nej.

Men det som han (och antagligen även barnets mamma) ansåg var det rätta för barnet där och då, har visat sig vara ett felaktigt beslut. Gör det honom, eller henne, till en misslyckad förälder? Är man misslyckad för att beslut man fattar under rådande omständigheter slår fel? Hur hade utgången blivit om han och mamman istället fortsatt bråka under alla dessa femton år? Vad hade det gett för konsekvenser? Det kan vi inte heller vet eftersom ingen sitter med facit för det omvända beslutet. Det hade kanske slagit ännu värre ut?

Men då skulle de ju bara varit ännu mer misslyckade..

Men seriöst. Är det omöjligt att misslyckas som förälder? Kan man bara kalla det för ett misslyckande om man fattade ett beslut fast man visste bättre?

ljug

INNEHÅLL