Anonym (Hade rätt)

Äldre 27 Sep 20:39

147 svar

ljug

Nu efter 15 år så har man fått facit.
En biomamma som aldrig har haft fel enligt sig själv. Ljuger för att få sin vilja igenom.
Hon bestämmer och hon har alltid rätt.
Nu är hon överkörd bonus kör över henne fullständigt bonus styr.
Bonus ljuger, går bakom ryggen på sina vänner.
Allt för att få som man vill...
Man lär sig av omgivningen.
Tillägger att bonus bott vh hos oss så det är svårt o har varit svårt att ändra beteendet.
Så går det med en biomamma som får bestämma över hela situationen
För Guds skull be era män sätta ner foten om dom inte gör det!!!

Ess

Äldre 1 Oct 07:11

#61

Anonym (Ano) skrev 2014-10-01 06:59:29 följande:

Snacka skit om i det här fallet biomamman är väl precis vad TS gör. Vinner TS,?

Aha, det är det hela tråden går ut på?

Trodde inte att det skulle kunna missförstås att jag menar snacka skit till barnet om den andre föräldern......................

Anonym (Hade rätt) Trådstartaren

Äldre 1 Oct 07:53

#62

Anonym (Ano) skrev 2014-10-01 06:59:29 följande:

Snacka skit om i det här fallet biomamman är väl precis vad TS gör. Vinner TS,?

Aha, det är det hela tråden går ut på?

Jag snackar inte skit. Jag beskriver fakta det är en jäkla skillnad!!

Anonym ("...")

Äldre 1 Oct 08:06

#63

Anonym (Hade rätt) skrev 2014-10-01 07:53:28 följande:

Jag snackar inte skit. Jag beskriver fakta det är en jäkla skillnad!!

Dessutom snackar du skit om barnet, så jävla lågt..

Ett barn som är hälften av din man och dessutom har han haft 50% av det moraliska ansvaret över barnets uppväxt.. Men han tröttnade på att ta ansvar för sitt barn... Just det.

Tur att inte mamman gav upp iallafall!

Anonym (Bra man?)

Äldre 1 Oct 08:21

#64

Kan det kanske vara så att dessa biomammor inte kan sammarbeta med papporna pga hur deras förhållanden tog slut? Kanske lämnade mannen kvinnan/familjen för att starta ett nytt liv med den nuvarande bonusmamman. Självklart är det då svårt att få ett samarbete att fungera och det är till stor del mannens fel om de inte avslutade sitt tidigare förhållande på ett "snyggt sätt." Sedan får barnet delvis tvingas bo med pappans nya familj och tvingats leva med en bonusmamman som i vissa fall tycker illa om ens mamma och ibland även en själv. Tror detta skadar barnet mer än ev brist i biomammans uppfostran. Tror att det är den splittrade familjen som skadar barnet mest, att en ny kärlek och nya barn betyder mer för pappan än barnet och dess mamma. Tyvärr väljer allt för många män och kvinnor att splittra sina familjer idag och det tror jag kommer sätta stora spår på dagens barn.

Anonym (Hade rätt) Trådstartaren

Äldre 1 Oct 08:33

#65

Anonym ("...") skrev 2014-10-01 08:06:21 följande:

Dessutom snackar du skit om barnet, så jävla lågt..

Ett barn som är hälften av din man och dessutom har han haft 50% av det moraliska ansvaret över barnets uppväxt.. Men han tröttnade på att ta ansvar för sitt barn... Just det.

Tur att inte mamman gav upp iallafall!

Ja vilken tur att mamman inte gav upp...så att barnet fick genomgå bråk o flertal tvister.

Tack snälla mamman för att du gav banken i att följa schema och kämpade till 100% att få din vilja igenom. Tack!

Istället för att acceptera vv och må bra som vi andra gjorde stundtals imellan tjafsen.

Ess

Äldre 1 Oct 08:39

#66

Anonym (Bra man?) skrev 2014-10-01 08:21:43 följande:

Kan det kanske vara så att dessa biomammor inte kan sammarbeta med papporna pga hur deras förhållanden tog slut? Kanske lämnade mannen kvinnan/familjen för att starta ett nytt liv med den nuvarande bonusmamman. Självklart är det då svårt att få ett samarbete att fungera och det är till stor del mannens fel om de inte avslutade sitt tidigare förhållande på ett "snyggt sätt." Sedan får barnet delvis tvingas bo med pappans nya familj och tvingats leva med en bonusmamman som i vissa fall tycker illa om ens mamma och ibland även en själv. Tror detta skadar barnet mer än ev brist i biomammans uppfostran. Tror att det är den splittrade familjen som skadar barnet mest, att en ny kärlek och nya barn betyder mer för pappan än barnet och dess mamma. Tyvärr väljer allt för många män och kvinnor att splittra sina familjer idag och det tror jag kommer sätta stora spår på dagens barn.

Nej så behöver det inte alls va.
Mamman kan välja att avsluta förhållandet, och ändå bestämma sig för att inte vilja samarbeta för fem öre.
Gissningsvis av anledningen att hon kanske trott att pappan skulle falla på knä och bönfalla henne att stanna kvar och betyga henne sin innerliga kärlek. När det inte inträffade så fick hennes ego en rejäl törn, och sen ska han straffas genom att helst inte få träffa barnen mer.

Det är ju rätt självklart att pappans nya betyder mer än barnets mamma. Sedan de gemensamma barnen betyder lika mycket som de tidigare för honom. Men med en mamma som helat tiden påtalar att det inte är så, att de nya barnen betyder mer. Då ser det tidigare barnet orättvisor i allt, speciellt som någon så villigt pekar ut dem.
Då är det orättvist att ha ett liv när barnet inte är där. De nya barnen ska aldrig få göra något när det tidigare inte är där osv. Ingen kan leva så i längden.

Att ha speciellt stor inverkan vh finns inte på kartan. För att ha inverkan krävs ett bra samarbete, annars spelar barnet ut föräldern som ställer krav med hjälp av den andre föräldern. Är det så så hjälper inte ens vv.

Brumma

Äldre 1 Oct 08:39

#67

Anonym ("...") skrev 2014-10-01 08:06:21 följande:

Dessutom snackar du skit om barnet, så jävla lågt..

Ett barn som är hälften av din man och dessutom har han haft 50% av det moraliska ansvaret över barnets uppväxt.. Men han tröttnade på att ta ansvar för sitt barn... Just det.

Tur att inte mamman gav upp iallafall!

Tur att inte mamman gav upp? Jösses, vad ska man säga...

Hur är det TUR att ngn kämpar för att göra det sämre för barnet, gå emot både barnets vilja och domar från rätten?

Hon snackar inte skit om barnet, hon beskriver läget.

Pappan tröttnade inte på att ta ansvar - mamman lät honom inte.

Hur är det med låsförmågan? Hur kommer det sig att du inte lyckas läsa vad som står utan gör en helt egen liten historia?

Är du bonusmamma som försöker göra det bästa av en ohållbar situation? Är du pappa som blir motarbetad av mamman hela tiden? Är du barnet som blir fråntagen rätten till båda sina föräldrar pga att mamma anser sig ha ensamrätt? Eller är du mamman som går in för att förstöra relationen mellan sitt barn och pappan?

Eller hur relaterar du till tråden? Är uppriktigt nyfiken eftersom det är väldigt tydligt att du läser in helt andra saker än vad som berättas...

Brumma

Äldre 1 Oct 08:41

#68

Ess skrev 2014-10-01 08:39:45 följande:

Nej så behöver det inte alls va.
Mamman kan välja att avsluta förhållandet, och ändå bestämma sig för att inte vilja samarbeta för fem öre.
Gissningsvis av anledningen att hon kanske trott att pappan skulle falla på knä och bönfalla henne att stanna kvar och betyga henne sin innerliga kärlek. När det inte inträffade så fick hennes ego en rejäl törn, och sen ska han straffas genom att helst inte få träffa barnen mer.

Det är ju rätt självklart att pappans nya betyder mer än barnets mamma. Sedan de gemensamma barnen betyder lika mycket som de tidigare för honom. Men med en mamma som helat tiden påtalar att det inte är så, att de nya barnen betyder mer. Då ser det tidigare barnet orättvisor i allt, speciellt som någon så villigt pekar ut dem.
Då är det orättvist att ha ett liv när barnet inte är där. De nya barnen ska aldrig få göra något när det tidigare inte är där osv. Ingen kan leva så i längden.

Att ha speciellt stor inverkan vh finns inte på kartan. För att ha inverkan krävs ett bra samarbete, annars spelar barnet ut föräldern som ställer krav med hjälp av den andre föräldern. Är det så så hjälper inte ens vv.

Du fick nog med det mesta tror jag...

Anonym ("...")

Äldre 1 Oct 08:48

#69

Brumma skrev 2014-10-01 08:39:48 följande:

Tur att inte mamman gav upp? Jösses, vad ska man säga...

Hur är det TUR att ngn kämpar för att göra det sämre för barnet, gå emot både barnets vilja och domar från rätten?

Hon snackar inte skit om barnet, hon beskriver läget.

Pappan tröttnade inte på att ta ansvar - mamman lät honom inte.

Hur är det med låsförmågan? Hur kommer det sig att du inte lyckas läsa vad som står utan gör en helt egen liten historia?

Är du bonusmamma som försöker göra det bästa av en ohållbar situation? Är du pappa som blir motarbetad av mamman hela tiden? Är du barnet som blir fråntagen rätten till båda sina föräldrar pga att mamma anser sig ha ensamrätt? Eller är du mamman som går in för att förstöra relationen mellan sitt barn och pappan?

Eller hur relaterar du till tråden? Är uppriktigt nyfiken eftersom det är väldigt tydligt att du läser in helt andra saker än vad som berättas...

Nej, jag lever i en stabil kärnfamilj utan drama. Både jag och min make är uppväxta i stabila kärnfamiljer.

Men jag har arbetat med ungdomar med problematik. Dessa barn är ofta från splittrade familjer där ingen ville kämpa för dom. När det sedan blir ett problembeteende hos tonåringen så tar föräldrarna avstånd och skyller på varandra. Ingen kan se sin egna roll i barnets problem och det blir barnet som får skulden och blir avvisat. Det är sorgligt!

Tonåringarna säger ofta " ingen vill ha mig" vilket är ett tydligt uttryck för att barnet behövde någon som kämpade. Problemen kommer just PGA separationen och det faktum att ingen orkade med följderna denna fick hos barnet.

Att TS hoppar på en tonåring och kallar denna saker är avskyvärt! Att inte ta del i ett barns uppfostran och sedan peka finger är riktigt fult. Denna tråd har inget syfte mer än att peka finger. Barnet är ett offer och mamman har gjort vad varje förälder borde göra, kämpat till 100% för vad hon trodde var bäst för barnet.

Anonym (Bra man?)

Äldre 1 Oct 08:50

#70

Ess skrev 2014-10-01 08:39:45 följande:

Nej så behöver det inte alls va.
Mamman kan välja att avsluta förhållandet, och ändå bestämma sig för att inte vilja samarbeta för fem öre.
Gissningsvis av anledningen att hon kanske trott att pappan skulle falla på knä och bönfalla henne att stanna kvar och betyga henne sin innerliga kärlek. När det inte inträffade så fick hennes ego en rejäl törn, och sen ska han straffas genom att helst inte få träffa barnen mer.

Det är ju rätt självklart att pappans nya betyder mer än barnets mamma. Sedan de gemensamma barnen betyder lika mycket som de tidigare för honom. Men med en mamma som helat tiden påtalar att det inte är så, att de nya barnen betyder mer. Då ser det tidigare barnet orättvisor i allt, speciellt som någon så villigt pekar ut dem.
Då är det orättvist att ha ett liv när barnet inte är där. De nya barnen ska aldrig få göra något när det tidigare inte är där osv. Ingen kan leva så i längden.

Att ha speciellt stor inverkan vh finns inte på kartan. För att ha inverkan krävs ett bra samarbete, annars spelar barnet ut föräldern som ställer krav med hjälp av den andre föräldern. Är det så så hjälper inte ens vv.

Visst kan det vara som du beskriver men undrar ändå om inte många av dessa biomammor som inte vill sammarbeta ändå blivit lämnade på ett fult sätt... Sedan så kan det visst vara så att pappan älskar det först barnet lika mycket som de nya men tror nog att det inte känns så när pappan (eller mamman) valt att lämna familjen, även om det egentligen endast är partnern man vill lämna.

ljug

INNEHÅLL