FÖR ELER EMOT ABORT?

Jag har sett flera trådar här av kvinnor som ångrar aborter. Man ser det man vill se heter det visst.

Jodå, de har jag också sett. Jag syftade bara till att det definitivt inte behöver vara fler som ångrar en abort än som ångrar ett barn.

Man pratar inte om sånt. Den största synden en moder kan begå är att ångra att hon fick barn, liksom, så säger man inte högt. Men självklart finns det kvinnor som, som du säger, ångrar att de fick barn, hur mycket de än älskar barnen.

Fast å andra sidan är det långt mycket värre att ångra ett barn än att ångra en abort. Och så ovanligt att ångra sina barn är det inte, var ju en stor tråd om det för inte så länge sedan. Däremot är det nog väldigt ovanligt att faktiskt erkänna det öppet.

Det finns dock de som ångrat en abort och dessutom varierar ofta känslorna hos en och samma person över tid.

Jo, det är sant- och jag analyserade vad jag tror skulle bli resultatet av ett förbud-dvs.enbart den juridiska aspekten.Gjorde inga anspråk på en helhetssyn, för visst kan man vara emot aborter och ändå inte förespråka ett regelrätt förbud.
Vill man arbeta med för färre aborter, vilket i sig kan vara önskvärt ur många aspekter, tror jag att ett abortförbud, och inskränkningar i aborträtten är rent kontraproduktivt. Det verkar ju i praktiken inte finnas något samband mellan färre aborter och hård lagstiftning.
Nej, förändrade attityder och stöd, är nog vägen att gå, om det är ens önskan.

Jag tror också på "non restrictive methods" ,precis som, för att ta ett annat exempel,  jag inte i lag vill förbjuda köttätande även om jag också tillhör dem som arbetar för ett mer vegetariskt samhälle.

Dock vad gäller juridiken så är det ju inte så enkelt att det bara finns två lägen:
¨1) totalt förbud 2) fri abort hur länge som helst.

Det finns många mellanlägen.

Sverige har fri abort i 18 veckor. Andra länder med fri abort har fri abort i 10-13 veckor ungefär.

Nej, och fri abort hur länge som helst är det ju inget som land har, eller strävar efter vad jag vet.
Jag är fullt medveten om vilka abortgränser som gäller, och ser ingen anledning i praktiken att sänka abortgränsen i Sverige, som det ser ut idag. Ser inget direkt samband mellan sänkt abortgräns, minskat antal aborter och ändrade attityder heller.

Jorå, jag vet det. Men det finns människor som ångrar sina barn också, och de är inte alltför få.

Varför kan vi inte bara lita på att majoriteten av oss kvinnor faktiskt själva kan avgöra om vi vill göra en abort eller inte?
Tidsspannet regleras ju redan av vår abortlagstiftning.