En ledsen

Äldre 24 Oct 20:09

355 svar

Jag är en hora.

Hej,

Jag hoppas att någon kan hjälpa mig.

Jag firar ett år i helgen med en fantastisk man. Han är snygg, smart och rolig. Vi har otroligt kul ihop och vi har precis köpt en lägenhet tillsammans.

Men.

Jag har ett förflutet som singel, där jag levt ut en del. Han har ett förflutet i ett förhållande på 5 år. Och eftersom han är rätt mkt äldre än mig så levde han ut (han har legat med 50 pers, eller ja, han slutade räkna efter 50) innan det.

Problemet är att i början när vi precis träffats smittade jag honom med klamydia. Vi kände knappt varandra då, men efter ett par månader ihop fick båda problem med herpes. Det kan säkert komma från mig. Jag vet inte, men absolut mest troligt?

Han är extremt svartsjuk och kontrollerande, och mitt förflutna kan han inte släppa. Varje gång han får utslag av herpes så blir det kaos eftersom han blir påmind om mitt liv innan honom. Han kallar mig hora, luder osv.

Jag håller på att gå sönder. Jag känner inte igen honom när han blir såhär. Givetvis förstår jag hans frustration över sjukdomen men jag har ju inte velat skada honom med vilje. Det är viktigt för honom i dessa situationer att JAG talar om för honom vilken usel människa jag var och är. Han vill att jag ska säga att jag är en herpeshora, ett luder, att jag skäms osv.

Kan ni förstå honom? Kan någon ge mig ett råd? Jag älskar honom ska tilläggas, och vi har det väldigt bra annars. Bråkar aldrig om vardagliga saker, bara mitt förflutna och den förbannade herpesen...

Otroligt tacksam om någon svarar...

Anonym (?)

Äldre 25 Oct 18:23

#161

En ledsen skrev 2014-10-25 18:16:44 följande:

Fel. Jag tar till mig det du säger också, jag tar till mig av allt alla säger.

Det får mig att få en klarare bild över en relation jag trott ändå varit ganska normal. Jag får perspektiv. Det har värde för mig, som tappat bort mig själv.

Nej, jag vet inte vad jag ska göra än.

Förlåt Ts, jag trodde att jag hade läst hela tråden, men det hade jag inte. Det är min mobil som strular.

Jag ser nu att du har lämnat honom och tagit in på hotell. Bra! Att du är ledsen och mår dåligt är naturligt, det säger jag inget om.

Anonym (?)

Äldre 25 Oct 18:32

#162

En ledsen skrev 2014-10-25 18:13:45 följande:

Tack för din kommentar. Vet ni, jag är oerhört tacksam för att ni tar er tid till er kloka inlägg. Det ger mig styrka att börja fundera igen över vad som är rätt och fel. Och det är skönt att göra det. Jag har varit så svag och mått så dåligt länge över det här, det ni säger bevisar att han ändå har fel. Jag är ingen hora. Jag har givit mitt liv till den här mannen men han ältar bara det jag inte kan påverka, mitt förflutna. Jag är inte mitt förflutna.

Jag har pratat med honom via sms, han säger att vi kan "kompromissa" eftersom han själv känner sig sårad. Jag förstår inte vad jag ska kompromissa om som kan rättfärdiga hans beteende igår.

Jag håller med om att du inte bör provocera honom i onödan när du är ensam med honom, man vet tyvärr inte var det kan sluta. Men nu när du har honom på avstånd, kan du inte bara be honom dra åt helvete? Skriva att du inte vill ha med honom att göra mer? Att han är ett psykfall som har kartlagt hela ditt liv osv. Att du inte vill ha en sån man i ditt liv. Jag tror att det skulle vara bra för din självkänsla att bita ifrån en gång för alla. Han kanske blir sjukt förbannad ja, men vad kan han göra?

En ledsen

Äldre 25 Oct 18:44

#163

Anonym (?) skrev 2014-10-25 18:32:02 följande:

Jag håller med om att du inte bör provocera honom i onödan när du är ensam med honom, man vet tyvärr inte var det kan sluta. Men nu när du har honom på avstånd, kan du inte bara be honom dra åt helvete? Skriva att du inte vill ha med honom att göra mer? Att han är ett psykfall som har kartlagt hela ditt liv osv. Att du inte vill ha en sån man i ditt liv. Jag tror att det skulle vara bra för din självkänsla att bita ifrån en gång för alla. Han kanske blir sjukt förbannad ja, men vad kan han göra?

Har du varit i ett liknande förhållande själv?

Det är extremt svårt. Jag har bett honom dra åt helvete så många gånger och tänkt att nu, nu får det fan vara nog!

Men varje gång så ber han om ursäkt, säger att han ska bättra sig, att han ska fortsätta med terapin, tar upp positiva saker (som han aldrig gör annars) med vårt förhållande, och berättar att han älskar mig och inte kan leva utan mig, att han aldrig känt såhär för någon. Ni vet, det klassiska.

Och varje gång tänker jag att jag kanske borde ge allt en chans till, att han säger att han ska bättra sig, att han kan göra mig lycklig bara vi ger det lite tid...

Det är så svårt, jag vet inte hur jag kommer göra denna gång men jag älskar ju honom fortfarande så jävla jävla mycket. Han är det vackraste jag sett och vi klickar så bra på alla plan när vi inte bråkar... Jag vet att det låter dumt. Ni får tycka att jag är korkad.

Oavsett hur jag gör så kommer jag inte att kompromissa mer, att han får sätta sina sjuka krav för att han ska försöka bättra sig. Sen skiter jag i om han då istället lämnar mig, vore mycket enklare isf...

ÄngDal

Äldre 25 Oct 18:50

#164

En ledsen skrev 2014-10-25 18:13:45 följande:

Tack för din kommentar. Vet ni, jag är oerhört tacksam för att ni tar er tid till er kloka inlägg. Det ger mig styrka att börja fundera igen över vad som är rätt och fel. Och det är skönt att göra det. Jag har varit så svag och mått så dåligt länge över det här, det ni säger bevisar att han ändå har fel. Jag är ingen hora. Jag har givit mitt liv till den här mannen men han ältar bara det jag inte kan påverka, mitt förflutna. Jag är inte mitt förflutna.

Jag har pratat med honom via sms, han säger att vi kan "kompromissa" eftersom han själv känner sig sårad. Jag förstår inte vad jag ska kompromissa om som kan rättfärdiga hans beteende igår.

Jag blir väldigt arg och upprörd och ledsen över den oerhört kränkande och förnedrande behandling som din "pojkvän" utsätter dig för. Det han gör och säger är så stört och i grunden felaktigt, klart över gränsen till det sjukliga, det psykopatiska. Han misshandlar dig psykiskt och fysiskt (även om han inte slår dig - än) och han har verkligen ingen respekt för dig alls.

Du bör lämna honom omedelbart. Inget han gör eller har inom sig kan vara värt det han gör mot dig. Du kan hitta män som älskar dig och som är normala, snäll, gulliga och stöttande.

Han kan leta rätt på nån annan som står ut med hans elakheter.

Anonym (Mia)

Äldre 25 Oct 19:02

#165

En ledsen skrev 2014-10-25 18:16:44 följande:

Fel. Jag tar till mig det du säger också, jag tar till mig av allt alla säger.

Det får mig att få en klarare bild över en relation jag trott ändå varit ganska normal. Jag får perspektiv. Det har värde för mig, som tappat bort mig själv.

Nej, jag vet inte vad jag ska göra än.

Efter ett tag suddas ens egna referenseamar ut och man litar inte på sitt eget omdöme. Jag har en väninna som också lever i en osund och sjuklig relation och jag påminner henne dagligen om att saker hennes sambo gör inte är ok. "Men gör inte X också så här när han blir arg? Kallar dig fitta? Slår inte han också sönder tv/datorer/väggar/dörrar/tallrikar?" I så många år har jag nött in i hennes huvud vilken sjuk jävel hon lever med. År hon aldrig kommer få tillbaka.

Anonym (?)

Äldre 25 Oct 19:05

#166

En ledsen skrev 2014-10-25 18:44:53 följande:

Har du varit i ett liknande förhållande själv?

Det är extremt svårt. Jag har bett honom dra åt helvete så många gånger och tänkt att nu, nu får det fan vara nog!

Men varje gång så ber han om ursäkt, säger att han ska bättra sig, att han ska fortsätta med terapin, tar upp positiva saker (som han aldrig gör annars) med vårt förhållande, och berättar att han älskar mig och inte kan leva utan mig, att han aldrig känt såhär för någon. Ni vet, det klassiska.

Och varje gång tänker jag att jag kanske borde ge allt en chans till, att han säger att han ska bättra sig, att han kan göra mig lycklig bara vi ger det lite tid...

Det är så svårt, jag vet inte hur jag kommer göra denna gång men jag älskar ju honom fortfarande så jävla jävla mycket. Han är det vackraste jag sett och vi klickar så bra på alla plan när vi inte bråkar... Jag vet att det låter dumt. Ni får tycka att jag är korkad.

Oavsett hur jag gör så kommer jag inte att kompromissa mer, att han får sätta sina sjuka krav för att han ska försöka bättra sig. Sen skiter jag i om han då istället lämnar mig, vore mycket enklare isf...

Nej, jag har aldrig varit i ett sånt förhållande. Jag dras inte till såna män.

Men har du redan bett honom dra åt helvete, är det ju bra. Problemet är att du inte håller fast vid det, då blir det bara tomma hot.

Ivan52x53

Äldre 25 Oct 19:08

#167

Låter lite som att din sambo har varit otrogen och sedan smittat er med herpes. Han har ju varit otrogen förr..

En ledsen

Äldre 25 Oct 19:11

#168

Ivan52x53 skrev 2014-10-25 19:08:27 följande:

Låter lite som att din sambo har varit otrogen och sedan smittat er med herpes. Han har ju varit otrogen förr..

Nja. Jag har extremt svårt att tro att han skulle vara otrogen och sedan reagera såhär.

Sen har han sagt att han skulle vilja vara otrogen med någon för att kunna "smitta mig tillbaka" med något annat. Men det avfärdar jag som barnsligt skitsnack.

Han är en ärlig person (på gott och ont) och jag tror inte han skulle kunna ljuga om en otrohet. Sen kan man ju aldrig vara säker, men det är min övertygelse.

En ledsen

Äldre 25 Oct 19:15

#169

Anonym (?) skrev 2014-10-25 19:05:19 följande:

Nej, jag har aldrig varit i ett sånt förhållande. Jag dras inte till såna män.

Men har du redan bett honom dra åt helvete, är det ju bra. Problemet är att du inte håller fast vid det, då blir det bara tomma hot.

Dras inte till sådana män?

Jag blev vansinnigt kär i en snygg, omtänksam, rolig, omtyckt, ordentlig, mogen man för ett år sedan. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle bli såhär.

Sen har jag absolut bara mig själv att skylla för att jag stannar kvar, så där är jag med dig. Jag lever fortfarande med hoppet att den man jag blev kär i finns kvar.

Anonym (?)

Äldre 25 Oct 19:19

#170

En ledsen skrev 2014-10-25 19:15:08 följande:

Dras inte till sådana män?

Jag blev vansinnigt kär i en snygg, omtänksam, rolig, omtyckt, ordentlig, mogen man för ett år sedan. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig att det skulle bli såhär.

Sen har jag absolut bara mig själv att skylla för att jag stannar kvar, så där är jag med dig. Jag lever fortfarande med hoppet att den man jag blev kär i finns kvar.

När började "det här" då?

Ni har bara varit tillsammans ett år och han har redan ett sånt grepp om dig?

Då är det inte sund kärlek.

Jag är en hora.

INNEHÅLL