Världen har 50 miljoner människor på flykt och omkring 125 miljoner människor i akut nöd.
Att bestämma om vi inte ska ta emot 49 900 000 eller 49 990 000 till vårt land är en väldigt liten skillnad för alla dem som inte får hjälp!
Räknat per capita och per krona så har vi nu under flera år varit det land i världen som har tagit det största ansvaret för att hjälpa människor i nöd.
Jag tycker att vi ska fortsätta hjälpa men att vi ska göra det smartare.
För om vi fortsätter som nu så kommer landets ekonomi att haverera och då kan vi snart inte hjälpa någon.
Jag önskar att någon politiker, någon opinionsbildare, något parti skulle ta ansvar och att säga:
Vi har tagit vårt ansvar, vi har tagit störst ansvar i hela världen eller åtminstone inom EU.
Vi kommer absolut och otvivelaktigt fortsätta ta vårt ansvar.
Men nu måste vi konsolidera oss och på ett ansvarsfullt sätt ta hand om det vi redan tagit på oss, det som vi hittills åtminstone delvis har misslyckats med.
Vi ska fortsätta att hjälpa flyktingar och människor i nöd men vi kan inte längre, ensamma fortsätta med att ta störst ansvar i världen eller i EU.
Vi tar vårt ansvar och fortsätter nu, åtminstone för en tid, att hjälpa på samma nivå som övriga EU-länder och på samma nivå som våra nordiska grannländer,
åtminstone till dess vi har kommit tillrätta med det som hittills varit eftersatt.
Vi måste ta detta ansvar inför dem som vi redan har tagit emot och inför våra skattebetalare.
Vi måste ta vårt ansvar nu, annars riskerar vi att inte kunna hjälpa någon i framtiden.
Samtidigt som vi nu är absolut tvungna att starta vår konsolidering så startar vi samtidigt vårt hittills viktigaste och mest ansvarsfulla jobb;
att genom aktivt och målinriktat arbete förmå övriga världen, att förmå våra övriga medlemsländer inom EU och att förmå våra nordiska grannländer att öka sitt ansvarstagande.
Vi har gått före och visat vägen. Nu är det våra vänners tur att också dela vårt ansvar.
Vi kommer alltså göra allt som står i vår makt för att fortsätta ta ett stort ansvar, lika stort som övriga EU-länder och lika stort som våra nordiska grannländer.
Vi är ett medlemsland inom EU och vi kan inte längre jobba som ett enskilt land. Vi måste skärpa vårt gemensamma arbete inom EU och i takt med att EU gemensamt tar ett större ansvar så kommer även vi att ta samma ökade ansvar, men vi kan inte längre ensamma gå i täten. Eftersom vi är med i en gemensam union har vi inte rätt att som enskilt land agera utifrån en egen agenda.
När vi lyckas med detta arbete, att förmå de övriga EU-länderna, våra nordiska grannländer och övriga länder i världen, att ta ett ökat ansvar så har vi omgående lyckats hjälpa fler av våra medmänniskor, fler flyktingar och behövande, än vad vi nånsin har lyckats med tidigare och fler än vad vi själva någonsin kan klara att hjälpa.
Vår nya politik är att hjälpa fler.
För att lyckas med detta måste vi bli bättre på att jobba globalt och vi måste jobba klokare!
Att jobba för fler ska få hjälp tycker jag är humanistiskt och alls inte rasistiskt!
