BF september 2015!

Jag blev trött av postafenet i början men det blev bättre, tog två om dagen i 3 veckor och den värsta biverkningen var att magen typ slutade fungera och fick ta laxerande för att göra nr2... Jag mår mycket bättre nu sen en vecka tillbaka ungefär och mår bara illa om det tar för lång tid mellan målen.

Nej jag vet inte hur det är? Vet bara att mina vänner som har barn har fått göra glukosbelastningen. Jag har ingen ärftlighet som ligger bakom och när dom har tagit blodsockret innan har de visat bra. "Enda" anledningen för min del isåfall är pga övervikt. 30 enl BMI

Är i vecka 13 nu, 12+1 idag. Har kub nästa måndag så tänkte berätta efter det. Har två barn 3 o 5 år, vill egentligen vänta lite till innan vi berättar för dem, men vill inte att alla runt om ska veta utom dem.

Jag har gjort glukosbelastnkng med bägge barnen och kommer även göra denna. Det är rutin här och jag är inte i någon riskgrupp. Här görs den runt vecka 25 har jag för mig.

Jag fick jätte lågt blodsocker av det och mådde riktigt dåligt efteråt. Ett tips ät att ta med något att äta innan man går hem.

Usch nä jag tyckte glukosbelastningen var hemsk. Höll på att kräka upp drycken. Hoppas de går bättre denna gången. Skönt att jag bara behöver göra de 1 gång

Jag känner som dig.. Drar mig för att berätta. Har berättat för två vänner men trivs med att ha vår lilla hemlighet och drar mig för att berätta för familjen. Dom kommer bli så på. Mina föräldrar har tjatat om barnbarn i tio år och kommer bli så odrägliga att det inte ens känns kul att berätta för dom :(

Jag känner som dig.. Drar mig för att berätta. Har berättat för två vänner men trivs med att ha vår lilla hemlighet och drar mig för att berätta för familjen. Dom kommer bli så på. Mina föräldrar har tjatat om barnbarn i tio år och kommer bli så odrägliga att det inte ens känns kul att berätta för dom :(

Hehe ja preics så känner jag med, rädd för att det ska bli lite för hysteriskt. Berättade för min mamma + småsyskon igår och det blev inte alls så hysteriskt som jag trodde? Mina föräldrar har med tjatat i typ 10 år så jag vet vad du menar... Men är förvånad att det inte blev som jag hade trott :) Var sååå skönt. Jag känner mig lättad för jag trodde det skulle vara jobbigt men inte alls faktiskt. Vi berättade igår för att jag kände att jag var tvungen att få lite glädje över det hela, och det hjälpte lite ändå. Jag behövde nog få känna att det faktiskt är verkligt :) Även när jag sa det till Pappa så reagerade han inte heller som vi hade trott, han var mer samlad men självklart väldigt glad. jag trodde att han skulle stissa runt och  bli helt till sig haha, precis som jag trodde mamma skulle bli, typ nästan svimma haha... Men så var det inte alls :) Men - jag tänker att det kanske kommer sen ;) när de har fått smälta hela grejen så kanske de stimmar en himla massa över det och så? Vem vet?  ;)

Ja vi får väl se... Är bara i vecka 10 och vi siktar på att säga det första april om det inte syns för mycket innan dess :P

Jag har börjat berätta för vissa... Berättade för mamma i helgen vilket togs emot med lugn vilket jag inte trodde eftersom det blir fjärde barnet och hon är en av dem som mest tyckt att nu räcker det väl efter tre.

Nu vet även mina chefer (har anställning för en men jobbar på en annan enhet med annan chef). De var tacksamma att jag berättade så tidigt eftersom det på påverkar sommarplaneringen med semester osv. Kommer behövas vikarie för mig och då en som klarar att vara själv under 4 veckor när min kollega har semester... Får se vad resterande kollegor frågar när de ser att annonsen kommer ut men jag har inte sagt nå till dem ;)