Marian03 skrev 2015-05-10 23:38:38 följande:
Är det nån mer här som kan känna av press på allt man "ska"? Får frågan jämt om hur jag ska göra sen när barnet är här och rekommendationer om allt möjligt jag ska gå på som föräldragrupp, öppna förskolan, babysim, babysång ja allt. Jag upplever det nästan som att man "måste" hänga på öppna förskolan annars är man en outcast som är helt dum i huvudet. Det skrämmer mig lite för jag är ingen "föreningsmänniska"
Eller hur man ska förklara det utan jag vill göra som jag vill. Jag kanske inte alls vill gå på de där grejerna men som mamma så känns de som att man förväntas göra allt och lite till. De kraven finns inte riktigt på papporna. Känner redan panik för att man ska upplevas som knäpp om man inte kommer till öppna förskolan med nybakade muffins typ... Jag kanske överdriver men det känns bara som att det är så mycket krav på hur man ska va. Typ sOm att börja högstadiet igen...
Jag ÄR verkligen en föreningsmänniska, om det gäller föreningar jag har stort intresse i. Å andra sidan känner jag inte att jag är huvudpersonen i föräldraledigheten. Det är ju barnet och i början behöver barnets behov få styra extra mycket. Tror att den första tiden bör präglas av lugn och ro för barnet och antagligen kommer vi föräldrar känna liknande behov. Förmodligen förändras vi som människor när nya prioriteringar hamnar i fokus.
Det jag försöker trycka på är att om vi ser till spädbarnets behov av en harmonisk tillvaro blir det lättare att avfärda pressen att man ska göra ditten och datten. Föräldrarna har ansvaret och rätten att läsa av sina barns behov, t.ex. av ökad eller minskad stimulans. Då är det faktiskt skit samma om grannens, kollegans eller svägerskans barn hade andra behov.
Man kan ju nöja sig med att tacka för tipset, men poängtera att man bara planerat det nödvändigaste för den första tiden. Resten tar vi i takt med att vi lär känna vårt barn.