• Anonym (Förvirrad)

    Relation med psykolog

    Hej, 
    Jag har gått hos en psykolog i flera år, som jag har fått stort förtroende för. Han är en man några år äldre än mig. 

    Han har hjälpt mig otroligt mycket med stress, relationsproblem, självkänsla etc. Sedan min far dog i början av 2014, har han kommit att betyda jättemycket för mig. Nu kände jag dock att jag inte kunde fortsätta hos honom i terapi längre, jag gick ju bara dit för att träffa honom till slut. Han visste hur mycket han betyder för mig, och han menar att jag betyder mycket för honom också. Vi bestämde oss alltså slutligen för att avsluta vår professionella relation och försöka lära känna varandra i en privat relation. Jag kände mig inte bekväm med att berätta detta för min man inledningsvis. Jag insåg väl att min relation med min man inte har varit tillräcklig, varför skulle jag annars ha ett sånt stort behov av någon annan.

    Hursomhelst, väl vi skulle träffas fick jag panik och berättade allt för min man, grät som bara den. Sorgen bestod bl.a. i att jag kände att jag hade gett upp min psykolog. Min man blev väldigt upprörd, trodde först att jag hade varit otrogen, sedan gick han igenom alla mina mejl, och ville även åka och klå upp min psykolog. Han lugnade sig när han förstod att inget hade hänt, men nu förbjuder han mig att ha något med psykologen att göra. Han verkar misstänka varje steg jag tar utanför hemmet, jag känner mig bevakad, som ett djur i en bur. För övrigt kan jag säga att jag har varit ihop med min man i över 20 år, och vi har aldrig varit i närheten av att vara otrogna mot varandra.

    Vad tycker ni om situationen? Gjorde jag helt fel, eller borde jag ha rätt att träffa den här mannen som har kommit att betyda så mycket för mig? Framförallt känner jag ju att jag borde tala ut med honom om vad som hände, varför jag fick panik etc. Det känns konstigt att inte få ett avslut. Har min man rätt att straffa mig så här, inget har ju hänt.

  • Svar på tråden Relation med psykolog
  • Angel D

    Att ha en relation med någon som utnyttjar en är väldigt destruktivt! Lyssna på din man i detta fallet. Han försöker faktiskt skydda dig. Markera för psykologen att du insett att han inte hjälpt dig, snarare tvärtom. Tala tydligt om att ni inte ska ha NÅGON kontakt med varandra igen och se sedan till att gå i par terapi. Förbered dig också på att den terapeuten kan bli väldigt upprörd över "kollegans" oprofessionella beteende. Han sätt solkar ned en hel yrkeskår . Jag hade övervägt att göra en anmälan till psykologförbundet (heter det så?) så att de kan avgöra om han bör ha kvar sin licens. Det kan vara så att han gjort så här förr och därmed redan har en varning på sig.


    Jag ingen som helst förståelse eller respekt för en människa som utnyttjar de som står i beroendeställning till dem. Det är fruktansvärt lågt och egoistiskt beteende och passar sig absolut inte för en psykolog! 

  • Anonym (Förvirrad)
    Fundersam02 skrev 2015-01-06 15:08:08 följande:
    Det kan inte bli en jämlik relation. Du kommer alltid befinna dig i underläge eftersom han vet så mycket om dig, hur du fungerar och vad du har för svagheter.

    De frågorna som du ställer dig kanske du ska ta upp i samtal med en kvinnlig psykolog. 
    Jag tror dels att det var maktstrukturen som gjorde att jag fick panik, dock tänkte jag att vi skulle lära känna varandra försiktigt så att vi kunde nå jämlikhet. Kanske tänkte jag också att mitt beroende av honom skulle släppa om jag fick en större bild av honom.
  • Anonym (o)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 16:06:08 följande:

    Att jag typ inte kunde leva utan honom.


    Hur reagerade han då?
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 16:12:03 följande:
    Hur reagerade han då?
    Han ville att vi skulle prata om det, vilket vi också gjorde i två månaders tid, två gånger i veckan. Han ville att jag skulle förstå att det var ett stort beslut att ta, att vi absolut inte kunde ha kvar den professionella relationen i så fall, och att jag inte kunde gå tillbaka i terapi till honom om det skulle vara så att den privata relationen inte fungerade.

    Han frågade mig varje gång om jag verkligen var säker, och att han var rädd för att jag skulle känna mig sviken. 
  • Anonym (Förvirrad)
    Angel D skrev 2015-01-06 16:10:51 följande:

    Att ha en relation med någon som utnyttjar en är väldigt destruktivt! Lyssna på din man i detta fallet. Han försöker faktiskt skydda dig. Markera för psykologen att du insett att han inte hjälpt dig, snarare tvärtom. Tala tydligt om att ni inte ska ha NÅGON kontakt med varandra igen och se sedan till att gå i par terapi. Förbered dig också på att den terapeuten kan bli väldigt upprörd över "kollegans" oprofessionella beteende. Han sätt solkar ned en hel yrkeskår . Jag hade övervägt att göra en anmälan till psykologförbundet (heter det så?) så att de kan avgöra om han bör ha kvar sin licens. Det kan vara så att han gjort så här förr och därmed redan har en varning på sig.


    Jag ingen som helst förståelse eller respekt för en människa som utnyttjar de som står i beroendeställning till dem. Det är fruktansvärt lågt och egoistiskt beteende och passar sig absolut inte för en psykolog! 


    Jag kände precis så som du beskriver det först, och jag har sagt allt detta till honom, att han har använt mig för att boosta sitt ego och sökt bekräftelse på min bekostnad mm. Han har bett om ursäkt för att han har svikit mig och sa att han bara ville mig väl. Sedan fick jag dåligt samvete, för vi har ju inte inlett någonting. Tänkte att det var jag som överreagerade och gjorde en höna av en fjäder. 

    På något sätt känner jag att jag har utsatt honom också, varit så påstridig med hur jag ville ha det osv.
  • Anonym (o)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 16:18:40 följande:

    Han ville att vi skulle prata om det, vilket vi också gjorde i två månaders tid, två gånger i veckan. Han ville att jag skulle förstå att det var ett stort beslut att ta, att vi absolut inte kunde ha kvar den professionella relationen i så fall, och att jag inte kunde gå tillbaka i terapi till honom om det skulle vara så att den privata relationen inte fungerade.

    Han frågade mig varje gång om jag verkligen var säker, och att han var rädd för att jag skulle känna mig sviken. 


    Vad sade ni till varandra under dessa två månader?
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (?) skrev 2015-01-06 15:21:49 följande:
    Vad för relation hade du tänkt dig att ha med din psykolog då?
    Du är ju gift. Hade du tänkt vänsterprassla?
    Är din psykolog gift, sambo eller singel?
    Det är ju väldigt naivt att tro att din man skulle uppskatta det här.
    Jag vet inte riktigt, jag ville bara lära känna honom. Jag ville inte/kunde inte vänsterprassla, det var nog därför jag bröt ihop. Psykologen är singel.

    Jag har faktiskt sagt till min man att jag är så pass förvirrad att jag kanske borde flytta ut ett tag och fundera, men han vill inte veta av det. Tvärtom tycker han då att jag har tar ställning emot honom.
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 16:25:06 följande:
    Vad sade ni till varandra under dessa två månader?
    Förutom att vi pratade om mina svårigheter efter min fars död mm, så berättade jag för honom hur mycket jag saknade honom mellan gångerna, att jag hade en så stark oro för att han skulle överge mig. Att jag kände separationsångest mot honom mm. Han förstod att jag hade ett anknytningsproblem sedan tidig barndom som jag överförde på honom. Det förstod jag också, men samtidigt förstod jag att jag inte hade kunnat överföra det på honom om jag inte hade starka känslor för honom
  • Anonym (o)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 16:30:05 följande:

    Förutom att vi pratade om mina svårigheter efter min fars död mm, så berättade jag för honom hur mycket jag saknade honom mellan gångerna, att jag hade en så stark oro för att han skulle överge mig. Att jag kände separationsångest mot honom mm. Han förstod att jag hade ett anknytningsproblem sedan tidig barndom som jag överförde på honom. Det förstod jag också, men samtidigt förstod jag att jag inte hade kunnat överföra det på honom om jag inte hade starka känslor för honom


    Blev han inte obekväm när du sade så?
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 16:32:23 följande:
    Blev han inte obekväm när du sade så?
    I början blev han nog lite osäker på hur han skulle hantera det, men sedan började han nog vänja sig. Jag var inte direkt återhållsam med mina känslor, tvärtom känner jag nog att jag var ganska framfusig och krävande. 

    Detta påverkar nog också att jag känner att han inte hade en lätt situation. Dessutom har jag en stark familjesituation i bakgrunden och en framgångsrik karriär, så även om jag var utsatt hos honom så är jag en för övrigt en stark person.
Svar på tråden Relation med psykolog