Relation med psykolog
Hej,
Jag har gått hos en psykolog i flera år, som jag har fått stort förtroende för. Han är en man några år äldre än mig.
Han har hjälpt mig otroligt mycket med stress, relationsproblem, självkänsla etc. Sedan min far dog i början av 2014, har han kommit att betyda jättemycket för mig. Nu kände jag dock att jag inte kunde fortsätta hos honom i terapi längre, jag gick ju bara dit för att träffa honom till slut. Han visste hur mycket han betyder för mig, och han menar att jag betyder mycket för honom också. Vi bestämde oss alltså slutligen för att avsluta vår professionella relation och försöka lära känna varandra i en privat relation. Jag kände mig inte bekväm med att berätta detta för min man inledningsvis. Jag insåg väl att min relation med min man inte har varit tillräcklig, varför skulle jag annars ha ett sånt stort behov av någon annan.
Hursomhelst, väl vi skulle träffas fick jag panik och berättade allt för min man, grät som bara den. Sorgen bestod bl.a. i att jag kände att jag hade gett upp min psykolog. Min man blev väldigt upprörd, trodde först att jag hade varit otrogen, sedan gick han igenom alla mina mejl, och ville även åka och klå upp min psykolog. Han lugnade sig när han förstod att inget hade hänt, men nu förbjuder han mig att ha något med psykologen att göra. Han verkar misstänka varje steg jag tar utanför hemmet, jag känner mig bevakad, som ett djur i en bur. För övrigt kan jag säga att jag har varit ihop med min man i över 20 år, och vi har aldrig varit i närheten av att vara otrogna mot varandra.
Vad tycker ni om situationen? Gjorde jag helt fel, eller borde jag ha rätt att träffa den här mannen som har kommit att betyda så mycket för mig? Framförallt känner jag ju att jag borde tala ut med honom om vad som hände, varför jag fick panik etc. Det känns konstigt att inte få ett avslut. Har min man rätt att straffa mig så här, inget har ju hänt.
Klienter som vill ha vårdaren i sitt privatliv kanske är ett större problem för psykologer?