• Anonym (Förvirrad)

    Relation med psykolog

    Hej, 
    Jag har gått hos en psykolog i flera år, som jag har fått stort förtroende för. Han är en man några år äldre än mig. 

    Han har hjälpt mig otroligt mycket med stress, relationsproblem, självkänsla etc. Sedan min far dog i början av 2014, har han kommit att betyda jättemycket för mig. Nu kände jag dock att jag inte kunde fortsätta hos honom i terapi längre, jag gick ju bara dit för att träffa honom till slut. Han visste hur mycket han betyder för mig, och han menar att jag betyder mycket för honom också. Vi bestämde oss alltså slutligen för att avsluta vår professionella relation och försöka lära känna varandra i en privat relation. Jag kände mig inte bekväm med att berätta detta för min man inledningsvis. Jag insåg väl att min relation med min man inte har varit tillräcklig, varför skulle jag annars ha ett sånt stort behov av någon annan.

    Hursomhelst, väl vi skulle träffas fick jag panik och berättade allt för min man, grät som bara den. Sorgen bestod bl.a. i att jag kände att jag hade gett upp min psykolog. Min man blev väldigt upprörd, trodde först att jag hade varit otrogen, sedan gick han igenom alla mina mejl, och ville även åka och klå upp min psykolog. Han lugnade sig när han förstod att inget hade hänt, men nu förbjuder han mig att ha något med psykologen att göra. Han verkar misstänka varje steg jag tar utanför hemmet, jag känner mig bevakad, som ett djur i en bur. För övrigt kan jag säga att jag har varit ihop med min man i över 20 år, och vi har aldrig varit i närheten av att vara otrogna mot varandra.

    Vad tycker ni om situationen? Gjorde jag helt fel, eller borde jag ha rätt att träffa den här mannen som har kommit att betyda så mycket för mig? Framförallt känner jag ju att jag borde tala ut med honom om vad som hände, varför jag fick panik etc. Det känns konstigt att inte få ett avslut. Har min man rätt att straffa mig så här, inget har ju hänt.

  • Svar på tråden Relation med psykolog
  • Anonym (o)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 18:09:20 följande:

    Jag upplevde att han inte fanns där för mig, trots att han hade lovat mig det.

    Han är några år äldre än mig. Jag känner starkt för honom, men vet ju inte riktigt vad som är äkta känslor och vad som är överföring.


    På vilket sätt fanns han inte där för dig?
  • Anonym (?)

    Du kanske ska uppsöka en psykiatriker istället ts.

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 18:13:45 följande:
    På vilket sätt fanns han inte där för dig?
    Vi hade kommit överens om att han skulle höra av sig till mig när han reste bort. Han dröjde ganska länge med detta, sedan sa han att han var förvirrad över situationen, och jag kände mig jättesviken, fullständigt bedrövad blev jag.
  • Anonym (psykolog)

    Jag är psykolog och jag kan säga att när vi läste yrkesetik på utbildningen fick vi veta att även en relation efter avslutad psykolog-patient-kontakt är oetisk. Dvs har man nånsin varit psykolog-patient med varandra bör man inte ha någon privat relation senare heller om man kan undvika det.  Sen finns det väl undantag, som tex på mindre orter där man känner varandras bekanta och på så sätt hamnar inom varandras umgängescirklar osv.

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (?) skrev 2015-01-06 18:17:01 följande:

    Du kanske ska uppsöka en psykiatriker istället ts.


    Varför tror du det är bättre?
  • Anonym (psykolog)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 18:17:06 följande:
    Vi hade kommit överens om att han skulle höra av sig till mig när han reste bort. Han dröjde ganska länge med detta, sedan sa han att han var förvirrad över situationen, och jag kände mig jättesviken, fullständigt bedrövad blev jag.
    OK. Fråga honom om han minns kursen i yrkesetik, om inte, bör han kolla upp den....lycka till hur som helst TS, ingen lätt sits du hamnat i. 
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (psykolog) skrev 2015-01-06 18:18:27 följande:
    OK. Fråga honom om han minns kursen i yrkesetik, om inte, bör han kolla upp den....lycka till hur som helst TS, ingen lätt sits du hamnat i. 
    Han visste hur mycket jag behövde honom, lovade att han skulle finnas där för mig privat. Visste någonstans inom mig att han aldrig skulle kunna fullfölja det. Tycker du det finns grund för anmälan?
  • Anonym (psykolog)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 18:21:27 följande:
    Han visste hur mycket jag behövde honom, lovade att han skulle finnas där för mig privat. Visste någonstans inom mig att han aldrig skulle kunna fullfölja det. Tycker du det finns grund för anmälan?
    Nja. Anmälan är väl lite grovt. Men om inte han tar ansvar för att sätta gränserna så hamnar ju det ansvaret på dig. Jag tycker du ska klippa kontakten med honom, för din egen skull. Jag tycker inte han betett sig professionellt.
  • Catti41

    Om det här är på riktigt, och om det verkligen är en legitimerad psykolog du har träffat så ska du ta kontakt med Sveriges Psykologförbunds etiska råd. Här står hur du gör för att klaga: www.psykologforbundet.se/Om-forbundet/Forbundets-rad/Etikradet/

    Eftersom jag själv är leg psykolog så ser jag synnerligen allvarligt på sådant här. Det är alltid fel att inleda en privat relation med en klient. Alltid.

  • Catti41

    Sen beroende på i vilken typ av verksamhet du träffat psykologen så bör du också kontakta Socialstyrelsen. Dels för att kontrollera om det verkligen är en legitimerad psykolog du träffat, men också för att klaga.

    Läs mer här.

    www.psykologiguiden.se/www/pages/&legitimerad-psykolog-legitimerad-psykoterapeut

Svar på tråden Relation med psykolog