• Anonym (Förvirrad)

    Relation med psykolog

    Hej, 
    Jag har gått hos en psykolog i flera år, som jag har fått stort förtroende för. Han är en man några år äldre än mig. 

    Han har hjälpt mig otroligt mycket med stress, relationsproblem, självkänsla etc. Sedan min far dog i början av 2014, har han kommit att betyda jättemycket för mig. Nu kände jag dock att jag inte kunde fortsätta hos honom i terapi längre, jag gick ju bara dit för att träffa honom till slut. Han visste hur mycket han betyder för mig, och han menar att jag betyder mycket för honom också. Vi bestämde oss alltså slutligen för att avsluta vår professionella relation och försöka lära känna varandra i en privat relation. Jag kände mig inte bekväm med att berätta detta för min man inledningsvis. Jag insåg väl att min relation med min man inte har varit tillräcklig, varför skulle jag annars ha ett sånt stort behov av någon annan.

    Hursomhelst, väl vi skulle träffas fick jag panik och berättade allt för min man, grät som bara den. Sorgen bestod bl.a. i att jag kände att jag hade gett upp min psykolog. Min man blev väldigt upprörd, trodde först att jag hade varit otrogen, sedan gick han igenom alla mina mejl, och ville även åka och klå upp min psykolog. Han lugnade sig när han förstod att inget hade hänt, men nu förbjuder han mig att ha något med psykologen att göra. Han verkar misstänka varje steg jag tar utanför hemmet, jag känner mig bevakad, som ett djur i en bur. För övrigt kan jag säga att jag har varit ihop med min man i över 20 år, och vi har aldrig varit i närheten av att vara otrogna mot varandra.

    Vad tycker ni om situationen? Gjorde jag helt fel, eller borde jag ha rätt att träffa den här mannen som har kommit att betyda så mycket för mig? Framförallt känner jag ju att jag borde tala ut med honom om vad som hände, varför jag fick panik etc. Det känns konstigt att inte få ett avslut. Har min man rätt att straffa mig så här, inget har ju hänt.

  • Svar på tråden Relation med psykolog
  • Anonym (o)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 16:40:12 följande:

    I början blev han nog lite osäker på hur han skulle hantera det, men sedan började han nog vänja sig. Jag var inte direkt återhållsam med mina känslor, tvärtom känner jag nog att jag var ganska framfusig och krävande. 

    Detta påverkar nog också att jag känner att han inte hade en lätt situation. Dessutom har jag en stark familjesituation i bakgrunden och en framgångsrik karriär, så även om jag var utsatt hos honom så är jag en för övrigt en stark person.


    Var ditt syfte att få en privat relation med honom?
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 16:48:44 följande:
    Var ditt syfte att få en privat relation med honom?
    Jag ville lära känna honom, samt jag ville ha honom kvar i mitt liv. Jag kände att terapin var avslutad och jag kunde ju inte gå dig bara för att träffa honom. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 16:52:35 följande:

    Jag ville lära känna honom, samt jag ville ha honom kvar i mitt liv. Jag kände att terapin var avslutad och jag kunde ju inte gå dig bara för att träffa honom. 


    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 16:52:35 följande:

    Jag ville lära känna honom, samt jag ville ha honom kvar i mitt liv. Jag kände att terapin var avslutad och jag kunde ju inte gå dig bara för att träffa honom. 


    Hur reagerade han när du fick panik? Hann ni få en privat kontakt innan din panik? Hur i så fall?
  • Angel D

    Nej, du har inget som helst ansvar för att det har gått så här långt. Det ligger helt och hållet på honom. Han borde avsagt  sig sitt uppdrag som din psykolog med en gång som du visade att du överförde känslor på honom! Ju mer du berättar desto mer säker blir jag på att han såg sin chans att få en eftergiven kvinna och tog den. Varje gång du nämnt för honom att du inte tycker om hur det artat sig så vänder han på det för att du ska få dåligt samvete. Han skjuter över skulden  på dig fast ansvaret är helt och hållet hans!!


    Han spelar dig som ett instrument!


    Han inser att han är rökt och försöker nu att skydda sig själv allt han kan för han vet att hans licens kan ryka.


    Han är utbildad, han känner dig väl och vet precis vad han ska säga och göra för att du ska tycka synd om honom och ta på dig skulden för något han skulle ha sett till att det inte hänt!


    Blir mer och mer förbannad över att det finns sådana människor i det yrket som utnyttjar människor som kommer till dem för att få hjälp!


    Förstår absolut att din man är förbannad. Är inte långt ifrån att psykologen hjärntvättat dig. Jag vet, det är att ta i lite men den jäveln visste precis vad han gjorde!!

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 16:58:58 följande:
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 16:52:35 följande:

    Jag ville lära känna honom, samt jag ville ha honom kvar i mitt liv. Jag kände att terapin var avslutad och jag kunde ju inte gå dig bara för att träffa honom. 


    Hur reagerade han när du fick panik? Hann ni få en privat kontakt innan din panik? Hur i så fall?
    Han bad om ursäkt att han hade svikit mig. Vi hann i princip bara kommunicera privat via telefon, han reste nämligen bort över julen.

    Jag tror att det var viktigt för mig att han skulle veta att jag visste att han hade gjort fel, trots att det var något jag ville. Jag känner mig så ledsen över vad jag har gjort nu. Dels har jag gjort min man illa, känner mig själv trampad på, samt har jag ställt till det för den här mannen. Trots allt detta är jag inte säker på att jag vill avsluta det. Är det friskt egentligen?
  • Angel D

    NEJ, DU HAR INTE STÄLLT TILL DET FÖR HONOM. HAN HAR STÄLLT TILL DET FÖR DIG!


    Din man känner sig sviken givetvis men mest är han förbannad på psykologen.


    Kontakta en par terapeut i morgon!


    Du har ju visat din man att du valde honom genom att berätta det. Han vill skydda dig. Kärleken finns där ni behöver bara hjälp att komma igenom detta. Sluta ta på dig skulden!!! Lägg den där den hör hemma!! 

  • Anonym (Jag)

    Va jobbig sits! Men lugna ner dej lite, det kommer att klarna för dej. Men tar nog tid! Styrkekram

  • Anonym (o)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-06 17:05:58 följande:

    Han bad om ursäkt att han hade svikit mig. Vi hann i princip bara kommunicera privat via telefon, han reste nämligen bort över julen.

    Jag tror att det var viktigt för mig att han skulle veta att jag visste att han hade gjort fel, trots att det var något jag ville. Jag känner mig så ledsen över vad jag har gjort nu. Dels har jag gjort min man illa, känner mig själv trampad på, samt har jag ställt till det för den här mannen. Trots allt detta är jag inte säker på att jag vill avsluta det. Är det friskt egentligen?


    På vilket sätt har du ställt till det för psykologen?

    Har han en tjej/fru?

    Höll ni er privata relation hemlig för hans kollegor.

    Du verkar vilja ha psykologen. Det känns som att du inte vill släppa taget.
  • Anonym (Förvirrad)
    Angel D skrev 2015-01-06 17:10:08 följande:

    NEJ, DU HAR INTE STÄLLT TILL DET FÖR HONOM. HAN HAR STÄLLT TILL DET FÖR DIG!


    Din man känner sig sviken givetvis men mest är han förbannad på psykologen.


    Kontakta en par terapeut i morgon!


    Du har ju visat din man att du valde honom genom att berätta det. Han vill skydda dig. Kärleken finns där ni behöver bara hjälp att komma igenom detta. Sluta ta på dig skulden!!! Lägg den där den hör hemma!! 


    Tack för ditt stöd, men det är så svårt att vara så bestämd. Trots allt har han hjälpt mig väldigt mycket också genom åren, det tycker min man också som ofta har prisat honom tidigare. 

    Jag tror att han blev rädd för att jag skulle anmäla honom, men för vadå? Att han har hjärntvättat mig?

    Vi har pratat om en parterapeut, men min man är sådär intresserad. Han verkar mest vilja döda terapeuten och få mig att känna mig övertygad om att jag tillhör honom. Jag känner mig sliten från två håll.
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-06 17:15:36 följande:
    På vilket sätt har du ställt till det för psykologen?

    Har han en tjej/fru?

    Höll ni er privata relation hemlig för hans kollegor.

    Du verkar vilja ha psykologen. Det känns som att du inte vill släppa taget.
    Dels tror jag att även han mår dåligt, dels vet jag inte vad min man kan ta sig till. Han är inte glad på psykologen.

    Psykologen är singel, och jag tror inte att någon känner till våra planer.

    Jag har jättesvårt att släppa honom, det känns som att förlora en familjemedlem eller något. Han har stått mig så nära nu i flera år. Kanske är det extra traumatiskt eftersom jag nyligen förlorade min far, som i princip var den starkaste personen i mitt liv.
Svar på tråden Relation med psykolog