• Anonym (Förvirrad)

    Relation med psykolog

    Hej, 
    Jag har gått hos en psykolog i flera år, som jag har fått stort förtroende för. Han är en man några år äldre än mig. 

    Han har hjälpt mig otroligt mycket med stress, relationsproblem, självkänsla etc. Sedan min far dog i början av 2014, har han kommit att betyda jättemycket för mig. Nu kände jag dock att jag inte kunde fortsätta hos honom i terapi längre, jag gick ju bara dit för att träffa honom till slut. Han visste hur mycket han betyder för mig, och han menar att jag betyder mycket för honom också. Vi bestämde oss alltså slutligen för att avsluta vår professionella relation och försöka lära känna varandra i en privat relation. Jag kände mig inte bekväm med att berätta detta för min man inledningsvis. Jag insåg väl att min relation med min man inte har varit tillräcklig, varför skulle jag annars ha ett sånt stort behov av någon annan.

    Hursomhelst, väl vi skulle träffas fick jag panik och berättade allt för min man, grät som bara den. Sorgen bestod bl.a. i att jag kände att jag hade gett upp min psykolog. Min man blev väldigt upprörd, trodde först att jag hade varit otrogen, sedan gick han igenom alla mina mejl, och ville även åka och klå upp min psykolog. Han lugnade sig när han förstod att inget hade hänt, men nu förbjuder han mig att ha något med psykologen att göra. Han verkar misstänka varje steg jag tar utanför hemmet, jag känner mig bevakad, som ett djur i en bur. För övrigt kan jag säga att jag har varit ihop med min man i över 20 år, och vi har aldrig varit i närheten av att vara otrogna mot varandra.

    Vad tycker ni om situationen? Gjorde jag helt fel, eller borde jag ha rätt att träffa den här mannen som har kommit att betyda så mycket för mig? Framförallt känner jag ju att jag borde tala ut med honom om vad som hände, varför jag fick panik etc. Det känns konstigt att inte få ett avslut. Har min man rätt att straffa mig så här, inget har ju hänt.

  • Svar på tråden Relation med psykolog
  • Anonym (o)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-07 09:29:42 följande:

    Jag ångrade mig. Vet inte vad jag ska säga honom egentligen. Jag vill att han ska säga att han inte svek mig, men det finns ju inget alternativ egentligen.

    Gick till min man och fick tröst. Han säger att det inte är mitt fel, och att det hela inträffade för att jag är så oemotståndlig. Detta ska han säga 10 ggr om dagen tills jag kommer över det här. Tack gode gud för att jag har honom!


    Har du kommit över psykologen? Har han hört av sig? Håll oss uppdaterade.
  • Anonym (Samma?)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-07 09:22:55 följande:

    Tack för stöd! Jag hör gärna mer om hur du hanterade det. Hans efternamn börjar på A.


    Då är det inte samma, han jag tänkte på har ett efternamn som börjar på en annan bokstav. I korthet: det hade inte gått lika långt som när det gäller er, men vi hade pratat i liknande banor. Vi fick nog båda kalla fötter och det blev rätt obehagligt mot slutet. Jag kände mycket skam och ville helst låtsas som ingenting först. Sen blev jag arg och kontaktade faktiskt hans chef. Jag ville ibte anmäla själv (som sagt, skammen) men ev skulle arbetsplatsen göra det. Det senaste jag hörde var att han är sjukskriven.
  • Anonym (o)
    Anonym (Samma?) skrev 2015-01-07 11:06:37 följande:

    Då är det inte samma, han jag tänkte på har ett efternamn som börjar på en annan bokstav. I korthet: det hade inte gått lika långt som när det gäller er, men vi hade pratat i liknande banor. Vi fick nog båda kalla fötter och det blev rätt obehagligt mot slutet. Jag kände mycket skam och ville helst låtsas som ingenting först. Sen blev jag arg och kontaktade faktiskt hans chef. Jag ville ibte anmäla själv (som sagt, skammen) men ev skulle arbetsplatsen göra det. Det senaste jag hörde var att han är sjukskriven.


    Vad hände?
  • ingaenklaval
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-07 09:29:42 följande:

    Jag ångrade mig. Vet inte vad jag ska säga honom egentligen. Jag vill att han ska säga att han inte svek mig, men det finns ju inget alternativ egentligen.

    Gick till min man och fick tröst. Han säger att det inte är mitt fel, och att det hela inträffade för att jag är så oemotståndlig. Detta ska han säga 10 ggr om dagen tills jag kommer över det här. Tack gode gud för att jag har honom!


    Så skönt att höra.
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Samma?) skrev 2015-01-07 11:06:37 följande:

    Då är det inte samma, han jag tänkte på har ett efternamn som börjar på en annan bokstav. I korthet: det hade inte gått lika långt som när det gäller er, men vi hade pratat i liknande banor. Vi fick nog båda kalla fötter och det blev rätt obehagligt mot slutet. Jag kände mycket skam och ville helst låtsas som ingenting först. Sen blev jag arg och kontaktade faktiskt hans chef. Jag ville ibte anmäla själv (som sagt, skammen) men ev skulle arbetsplatsen göra det. Det senaste jag hörde var att han är sjukskriven.


    Bra gjort av dig! Starkt! Jag känner mig ansvarig för hans situation och det är främst det som håller mig tillbaka. Han är egen företagare, så jag kan bara klaga direkt till etiska rådet. Sveket, att han satte sig själv före mig gör så jäkla ont. Han har bett om förlåtelse och hänvisat till att han är i personlig kris. Gick du vidare till en annan terapeut eller hur bearbetade du det?
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-07 10:23:04 följande:

    Har du kommit över psykologen? Har han hört av sig? Håll oss uppdaterade.


    Det kommer ta tid att komma över. Det gör så ont. Vet inte om jag genom honom har flytt behovet att ta itu med sorgen efter min far. Nu har jag förlorat båda och kan inte längre fly.
  • nozpa

    Ts varför svarar du inte på mina frågor?

  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (o) skrev 2015-01-07 10:23:04 följande:

    Har du kommit över psykologen? Har han hört av sig? Håll oss uppdaterade.


    Han hörde av sig I morse och frågade om jag vill komma och prata. Har inte bestämt mig än.
  • Anonym (Förvirrad)
    nozpa skrev 2015-01-06 20:18:58 följande:

    Hur ofta hör du av dig till honom? Han hör inte av sig så ofta eller?


    Vi har haft daglig kontakt, jag har varit mest drivande.
  • nozpa
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-07 13:33:28 följande:
    Vi har haft daglig kontakt, jag har varit mest drivande.
    Om du ringer 10 ggr, hur ofta ringer han då? Och hur många av dessa samtal från honom ligger inom kontorstid?
Svar på tråden Relation med psykolog