Oktoberbebisar 2015

Kommer bli svårt för oss att inte se "för glada" ut idag, går runt här och ler för mig själv och sambon är på jobbet och försöker se normalglad ut så ingen ska fråga haha. Nu ska jag snart åka till jobbet också.
På fredag ska vi berätta för sambons mamma. Vi ska fika med henne då, har köpt en mugg som det står "världens bästa farmor" på. Ska servera kaffet till henne i den och se hur lång tid det tar innan hon förstår :D Och nu har vi ju en bild vi kan visa henne också.
Tusen tack för allt stöd alla ! <3

Är idag i vecka 11+3, och har än bara sagt till en vän och en på jobbet. Men känner att jag vill berätta snart men ändå inte. Det syns numera att jag är lite rund. Men så rädd att jag förstör det och får missfall. Fattar att det inte hör ihop men rädd att bli helt glad. Då jag de första veckorna blödde till o från. Har sett hjärtat ticka och små armar o ben sprattade :) ska till förlossningsläkaren i morgon (pga min diabetes) och undrar om jag ska be om nytt ul och berätta på torsdag. På fredag är det nämligen aw.

Idag har jag varit på inskrivning - är så nöjd med nya barnmorskan.
Är i 11+1 och jag fick berätta om missfallet och det kändes som hon förstod väldigt bra.
Hoppas det inte händer igen!

Ska ta prover nästa vecka!

 

Ville bara dela - för det kände så fint idag!

Ny i denna tråden.

Vi fick ett + i fredags och ska på inskrivning nästa vecka

Är i vecka 8 nu o går in i vecka 9 på torsdag ????????

Åh vad skönt för dig! Vilken vecka är du i nu?

Enligt ultraljud är jag i 11+2 idag, så går in i vecka 13 på söndag :)

Har precis varit på VUL och allt såg fortfarande bra ut! Bebisen hade vuxit massor sedan sist, hjärtat slog fortfarande och den till och med sprattlade lite på sina små armar :) Är i v.9+1 idag så NU ska jag försöka slappna av!! Det här SKA gå bra!! 

Har inskrivning på MVC om 1,5 timme :)

Härligt att höra Bullen! Jag ska på inskrivning på torsdag, efter det tänkte jag försöka lura till mig ett VUL till eftersom jag då går in i v. 12. Så kanske jag kan känna mig hyfsat säker efter det! 

Nu känner jag mig redo att hoppa in här. Har följt tråden ett par tre veckor men avvaktat med att skapa ett konto. Man vill ju inte hoppas för tidigt... Har både oroat mig och glatt mig med er anonymt :)

Jag stiger in här med 7 försök, 4 plus varav 3 väldigt tidiga missfall i vecka 5 och 6 som jag nu i efterhand känner "vad skönt att kroppen förstod att något var fel så tidigt", men som då kändes "vad är det för fel på mig?".

Detta plusset har nu tagit mig till vecka 10 (9+5) och ett besök för en tänkt utredning blev istället ett besök med VUL och ett tickande hjärta (6+4). Men förutom oron om detta ska bli vår tur nu eller inte har jag mått riktigt uselt.

Tröttheten kom tidigt och redan i vecka 6 spenderade jag all ledig tid i sängen, helg som kväll och somnade tidigt. Även här började illamåendet men det var ändå hanterbart. I vecka 7 ökade illamåendet och jag som är väldigt restriktiv till och med med Alvedon ville verkligen inte tugga piller för det. Men läkaren (vid vul:et) skrev ut Lergigan Comp som jag desperat tog redan samma kväll. Den hjälpte till en viss del men dagen efter kräktes jag första gången. I vecka 8 tilltog det och jag var som en zombie. Illamåendet var 24 timmar om dygnet trots Lergigan och alla knep, och jag var så energilös att jag inte klarade av att gå till jobbet. Senare i veckan rekommenderade barnmorskan en sjukskrivning. Vecka 8-9 har jag därmed spenderat i sängen, stundtals känt "aldrig mer" och stundtals bokstavligen ropat ut "jag orkar inte mer"...

Nu mår jag tack och lov bättre, iallafall på förmiddagen så även om jag har en full sjukskrivning den här veckan har jag valt att jobba halvdagar. Det har funkat bra ändå. Jag sökte efter trådar då som skulle inge hopp om att det blir bättre så nu kan jag säga det till dig som känner som jag: det har blivit bättre :)

Nu sitter man istället och oroar sig att något är fel om man börjar må bättre, men samtidigt är jag så glad att orka vara uppe igen och faktiskt ganska trött på att gå runt och oroa mig. Vi borde väl alla kunna bestämma oss för att det är vår tur nu i oktober. Nu jäklar ska det bli något - eller vad säger ni? :)

Är det någon som kan tipsa om någon bra bok till papporna? Fick en bok av bm, men den är för mamman. Och andra böcker jag hittat är mer för mamman.