Haha, vattenAVGÅNG givetvis, inte "vattenavgifterna". Jäkla autokorrekt! :)
Jag fick microlax på förmiddagen för jag kunde inte bajsa med värkarna. Det hjälpte bra och sedan åt jag inget på hela dagen Drack bara nyponsoppa. Dottern kom på natten och jag blev rädd att det skulle komma bajs då. Läkare och barnmorskan sa till mig att det är bara bra om det kommer bajs för då vet vi att bebisen kommer. Det fick mig att slappna av och jag slutade faktiskt tänka på bajs och bara fokuserade på att bebisen skulle ut.
Denna gången vet jag ju fortfarande inte ens om det kommer bli vaginalt förlossning eller kejsarsnitt och det är just nu ett orosmoment i sig. Har jättesvårt att förbereda mig 
Inatt var en sån natt ni vet där man vaknar 3000 ggr för det finns liksom ingen sovställning som är riktigt skön.
Jaha bf +2 och jag börjar bli otålig. Har gått långpromenad med mannen och hunden nu och ska försöka fylla en dag till. Glad att jag bara gick hem en vecka innan bf för jag klättrar redan på väggarna :-P
Oj din stackare!! Jag har både simmat och varit på spinning den här veckan men nu har jag sagt upp gymkortet för det är enda sättet att hålla mig därifrån :-P är det pga mycket sammandragningar eller? Jag hade inte känt några alls till förra veckan typ men nu kommer de väldigt tätt speciellt under promenaderna men inte så pass obehagligt att jag måste stanna... Hoppas ju på att få igång någon här :-P
Usch vad jobbigt hoppas bebisen kommer snart! Jo vi får väl göra det. Problemet är ju att jag typ somnar så fort jag lägger mig i sängen
Nej, usch, nu är jag orolig.
Vi var ju inne på extra kontroll i tisdags för att bebisens rörelsemönster förändrats drastiskt. Allt såg normalt ut då, och läkaren sade att så länge jag kände rörelser överhuvudtaget var det troligen bra.
Efter det har det varit fortsatt mindre och svagare rörelser, för att igår komma några rejäla kickar. Inte många, men ett par. Då andades jag ut lite grand och tänkte att bebisen kanske hade haft en "viloperiod".
Och idag har jag inte känt någonting alls, förutom någon svag buff alldeles nyss, när jag klämde på magen för att provocera fram en reaktion.
Jag har som sagt varit gravid fem gånger tidigare, men detta har jag aldrig varit med om. Jag som annars är ganska lugn och inte hetsar upp mig för minsta lilla, börjar nu känna en gnagande oro. En del av mig vill ringa förlossningen och åka in, medan min rationella sida (som brukar vara starkast) tycker att jag trots allt känner rörelser och kan vänta tio dagar till snittet. Kanske är det hormonerna som ökar oron, jag har varit känslig denna graviditet.
Jag vill ha ut henne nu!
Har en vild liten galning i magen som sparkar sanslöst mycket nu. Jag tror faktiskt att den har snurrat runt och ligger rätt - jag hoppas verkligen att det är så! Imorrn ska jag till vanliga bm och väga och mäta.
Ja herregud vad trött jag är på det här nu! Jag lider verkligen med er som varit tvungna att gå över tiden!
I dag har jag haft så himla många sammandragningar. Jag önskar bara att de ska börja göra ont och sedan leda till värkar så vi får träffa vår bebis nån gång! Vi ska på bankmöte i morgon, så det vore ganska typiskt om det satte igång i natt eller i morgon bitti. Men det gör det väl inte. I går berättade min sambo att tanterna på jobbet säger att "första barnet kommer alltid efter beräknat datum". Jag vet ju att det inte är universell fakta och jag hoppas innerligt att bebis och jag kan bevisa det!
Men det blir väl den 10nde, som sambon har sagt hela tiden...
Jag vet. Tanterna vill nog bara ha något att säga (det är lite så många på vårt jobb är tyvärr). De har inte så roliga liv själva så allt kretsar kring alla andra hela tiden (jag är så glad över att jag är ledig!).
Jag försöker tänka att jag förmodligen kommer gå över. Dock känns det som max bf+4 av någon anledning. Jobbigt att ständigt gå och leta tecken på att det skulle vara på gång! Men samtidigt orkar jag inte mer. Fötterna och händerna är svullna och gör ont, illamående, ständigt kissnödig, foglossning, stela leder så fort jag suttit stilla ett tag, sammandragningar, extremt sötsug, svårt att äta ordentligt, törstig mest hela tiden... Listan kan göras lång. Jag blir också trött på mig själv. Jag är trött på att jag är så gnällig, på att jag är så trött och på att jag inte orkar saker längre.
I morgon ska jag visa lägenheten för ett par. Hoppas det går fort, jag känner verkligen inte för det! Typiskt nog så verkar det som att diskmaskinen gick sönder i dag också. Helt perfekt när man förväntar sig en bebis när som helst.