Oktoberbebisar 2015
Tråd för oss med BF i oktober!
Jag plussade i förrgår och har bf 3/10! :) Hoppas fler hittar hit och att vi kan följas åt under graviditeterna.
-
-
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015
-
Tack så mycket för dina ord, de värmer verkligen!Fru Hermelin skrev 2015-11-13 18:16:27 följande:Åh vad jag känner med dig. Gick igenom en förlossningsdepression efter att dottern föddes. Dessvärre viftades den bort av min barnmorska vilket ledde till att det dröjde över ett år innan jag fick hjälp och två år innan jag var mig själv igen.
Otroligt bra att du trots allt ska få träffa någon och att du varit stark nog att "ta tag i det" så tidigt. Förstår att tre veckor känns oändligt långt, hoppas du får tid snabbare!
Jag vet hur fruktansvärt tärande de där tankarna och känslorna är, men jag vill i alla fall säga att det finns ljus på andra sidan. Du är en jättestark mamma som tar tag i det och din son kommer klara sig fantastiskt trots att du är ledsen! Min tjej har blivit en alldeles fantastiskt trygg och klok tjej och vi är jättenära <3
Stor kram till dig
Jag insåg ganska snart att ju tidigare jag tar tag i det här, desto snabbare kommer det bli bättre. Det är svårt att prata om sånt med okända människor, men de på bvc är ju ändå till för att hjälpa föräldrarna också. Vår bvc-sköterska är jättebra och jag känner mig trygg med henne :)
Det låter kanske lite fel, men det känns så skönt att veta att det finns folk som känner igen sig i vad jag går igenom, och som har varit där själva. Någonstans inombords tänder det ett ljus. Det går att komma ut ur det här, även om det känns jävligt tungt just nu. -
Usch, vad tufft för dig. Kanske är det ändå inte så konstigt med tanke på att ni hade en jobbig start med infektioner och extra tid på sjukhus. Samtidigt är det ju bra att du ändå är medveten om/kan se ljuset i tunneln och att du kommer få hjälp. Styrkekramar till dig! Ta väl hand om varandra och ställ inga orimliga krav på dig själv. Det kommer bli bättre och avsett är du den bästa mamman lille Nils har.Iowhannah skrev 2015-11-13 19:19:33 följande:Tack så mycket för dina ord, de värmer verkligen!
Jag insåg ganska snart att ju tidigare jag tar tag i det här, desto snabbare kommer det bli bättre. Det är svårt att prata om sånt med okända människor, men de på bvc är ju ändå till för att hjälpa föräldrarna också. Vår bvc-sköterska är jättebra och jag känner mig trygg med henne :)
Det låter kanske lite fel, men det känns så skönt att veta att det finns folk som känner igen sig i vad jag går igenom, och som har varit där själva. Någonstans inombords tänder det ett ljus. Det går att komma ut ur det här, även om det känns jävligt tungt just nu.
-
Tack :)mammalovis skrev 2015-11-13 23:06:28 följande:
Usch, vad tufft för dig. Kanske är det ändå inte så konstigt med tanke på att ni hade en jobbig start med infektioner och extra tid på sjukhus. Samtidigt är det ju bra att du ändå är medveten om/kan se ljuset i tunneln och att du kommer få hjälp. Styrkekramar till dig! Ta väl hand om varandra och ställ inga orimliga krav på dig själv. Det kommer bli bättre och avsett är du den bästa mamman lille Nils har.
Jag har själv reflekterat över det, att vår start mycket väl kan ha påverkat mig mer än jag trodde då.
I kväll har Nils och jag invigt bärselen och vi båda ger den högsta betyg i bekvämlighet! Förhoppningsvis kan den hjälpa till att göra mina dagar något lättare. Skönt att kunna vara lite fri och flexibel även när han bara vill vara nära. -
Man känner sig så otillräcklig och man vill ju bara att ens bebis ska vara nöjd.Fru Hermelin skrev 2015-11-13 16:55:25 följande:Åh du är inte ensam. Nu har vi haft en oväntat bra dag trots allt, men natten var tuff för alla i familjen och jag var gråtig och nere redan när jag vaknade. Mycket ammande inatt, ömma bröst och orolig storasyster som vaknar mycket och har gjort sen vi kom hem från BB. Vissa dagar är tunga!
Har du någon sjal eller sele du kan ha honom i? Vi har precis invigt sjalen, storasyster bodde i den hela första halvåret. Hon var riktigt närhetstörstande och gick inte att lägga ner ens en stund före 5 månader i princip. Sjalen var min räddning!
Kämpa på! Vår BVC-sköterska sa att det är vanligt att bebisar blir lite extra "oroliga" vid 2-3 veckor. Vill vara nära, gråter mer, ammar mer. Hur gammal är din lille nu?
Jobbigt att storasyster vaknar så hos er. Det blir verkligen dubbelt.
Jag har en sele jag ska prova om han gillar. Jag har ingen sjal, annars ser ju det mysigt ut
Här var med storasyster typ boende på min arm för hon vägrade selen och då vågade jag inte stoppa ner henne i en sjal var så rädd att hon skulle ramla ur.
Stämmer ju bra det då han blev 3 veckor idag - tiden flyger verkligen.Bra att du tar tag i det. Var samma här och jag har pratat med en kurator. Vi var ju på efterkontroll på sjukhuset för ena örat på lilleman när han var 1 vecka och då brast det för mig och sjuksköterskan frågade om jag ville ha samtalskontakt som jag tackade ja till. Jag hade även min syster här som själv haft en förlossningsdepression och hon var verkligen guld. BVC vet också om läget och jag behöver bara säga till så kommer hon upprätta en kontakt, känns väldigt tryggt och jag känner mig väl bemött i det hela. Nu mår jag bättre, men känner verkligen att det är en fin balansgång.Iowhannah skrev 2015-11-13 17:49:56 följande:Det är verkligen inte alltid lätt! Själv har jag dragit på mig en förlossningsdepression. Det började redan när han var ett par dagar gammal, men då tänkte jag att det bara var baby blues och att det snart skulle gå över, men det har bara blivit värre. I dag har jag storgråtit i nästan fyra timmar i sträck. Jag har återkommande tankar om vilken värdelös mamma jag är som inte ens orkar med mitt eget barn. Han förtjänar så mycket mer, inte en mamma som bara gråter och är deppig :/ Jag står på kö för att få träffa en kurator, men det kunde tydligen ta drygt tre veckor enligt bvc-sköterskan. Tre veckor är en overkligt lång tid när man inte mår bra. Just nu önskar jag att min sambo skulle haft ett "nio till fem"-jobb så jag kunde få avlastning vid samma tider varje dag. Usch, i morgon jobbar han 13:28-0:40 :/
Hoppas du snart får den hjälp du behöver. Jag håller med dej om att 3 veckor är lång tid. För det är det. Kram till dig. -
Det är ju så, det är skönt - och viktigt - att veta att man inte är ensam! Jag trodde det var mig det var fel på, att det var jag som inte klarade av att bli mamma. Att ingen annan kände som jag. Det gjorde att jag stängde in mig ännu mer, vilket blev en ond cirkel.Iowhannah skrev 2015-11-13 19:19:33 följande:Tack så mycket för dina ord, de värmer verkligen!
Jag insåg ganska snart att ju tidigare jag tar tag i det här, desto snabbare kommer det bli bättre. Det är svårt att prata om sånt med okända människor, men de på bvc är ju ändå till för att hjälpa föräldrarna också. Vår bvc-sköterska är jättebra och jag känner mig trygg med henne :)
Det låter kanske lite fel, men det känns så skönt att veta att det finns folk som känner igen sig i vad jag går igenom, och som har varit där själva. Någonstans inombords tänder det ett ljus. Det går att komma ut ur det här, även om det känns jävligt tungt just nu.
Du kommer ta dig ur det och du är verkligen inte ensam. Och du är definitivt ingen dålig mamma för att du gråter! Att visa känslor är något bra och något viktigt. För såväl barn som vuxna <3 -
lowhannah: Fy vad tråkigt att höra att du inte mår bra! Ser att du har fått många bra råd här, och jag håller helt med om att det viktigaste är att du har förstått att du behöver hjälp. Men tre veckor är länge att vänta på samtal... Jag har haft depressioner tidigare (ej efter förlossning) och har några tips som jag gärna vill ge dig - och kanske finns det någon annan som kan ha nytta av dem. Sen gör du vad du vill med dem
Be att få träffa en läkare snarast och se om du kan bli sjukskriven, hel- eller deltid. Då kan din sambo vara föräldraledig resten av tiden, så att du inte behöver ta allt ansvar från bebisen själv. Jätteviktigt att du inte sitter ensam hemma och är ledsen, då blir det bara tyngre!
Kolla ditt järnvärde. Mina nedstämda perioder har nästan alltid hängt ihop med lågt Hb. Det kanske inte gäller dig, men är en enkel sak att kolla upp och åtgärda. Ligger du väldigt lågt kan du t.ex. få ett ferritin-dropp för att snabbt fylla på järndepåerna.
Se till att du får sova så mycket det går! Visst delammar du? (Förlåt om jag minns fel!) Då kan ni ju förhoppningsvis turas om med matning så att du får sova lite mer. Sömn är extremt viktigt när man är nedstämd, allt känns ju tyngre när man är trött.
Dagsljus och d-vitamin är också bra att fylla på med. Och att göra sånt som du brukar tycka är roligt, även om du inte känner samma entusiasm inför det som du brukar.
Det är lätt att ge råd, men jag vet att det kan ta emot väldigt mycket att följa dem. (Jag borde vara bättre på att leva enligt dem själv
)Jag hoppas du kan hitta några ljuspunkter i vardagen och påminna dig om att du är den bästa mamman för ditt barn!
FruHermelin: Men hjälp - 45 min enkel väg till förskolan?! Tänk inte ens tanken att du "borde" klara av det med barn och bebis. Jag tycker att det är svårt att komma iväg och lämna mina stora barn i skolan, som ligger tre minuters promenad hemifrån. Känner igen mig att det är svajigt och ibland bara känns tungt.
Skönt förresten att du skrev att bebisarna ofta är oroliga kring 2-3 veckor, det behövde jag höra. Min pojke har varit så himla nöjd och lugn de första veckorna, men de senaste dagarna är han mycket mer missnöjd och orolig. Han blir tre veckor imorgon, så det stämmer ju väldigt bra.
Zchimla: Vad skönt att du får bra hjälp från BVC och snabbt fick samtalsstöd! Så himla viktigt att de fångar upp mammor som har det tufft. Hoppas du får fortsätta att må bra nu! -
Tack så hemskt mycket! Det var bra råd (även om jag, som har levt med en deprimerad person, känner till de flesta så är det svårt att leva efter dem ibland).Pixel15 skrev 2015-11-14 18:29:19 följande:
lowhannah: Fy vad tråkigt att höra att du inte mår bra! Ser att du har fått många bra råd här, och jag håller helt med om att det viktigaste är att du har förstått att du behöver hjälp. Men tre veckor är länge att vänta på samtal... Jag har haft depressioner tidigare (ej efter förlossning) och har några tips som jag gärna vill ge dig - och kanske finns det någon annan som kan ha nytta av dem. Sen gör du vad du vill med dem Be att få träffa en läkare snarast och se om du kan bli sjukskriven, hel- eller deltid. Då kan din sambo vara föräldraledig resten av tiden, så att du inte behöver ta allt ansvar från bebisen själv. Jätteviktigt att du inte sitter ensam hemma och är ledsen, då blir det bara tyngre! Kolla ditt järnvärde. Mina nedstämda perioder har nästan alltid hängt ihop med lågt Hb. Det kanske inte gäller dig, men är en enkel sak att kolla upp och åtgärda. Ligger du väldigt lågt kan du t.ex. få ett ferritin-dropp för att snabbt fylla på järndepåerna. Se till att du får sova så mycket det går! Visst delammar du? (Förlåt om jag minns fel!) Då kan ni ju förhoppningsvis turas om med matning så att du får sova lite mer. Sömn är extremt viktigt när man är nedstämd, allt känns ju tyngre när man är trött. Dagsljus och d-vitamin är också bra att fylla på med. Och att göra sånt som du brukar tycka är roligt, även om du inte känner samma entusiasm inför det som du brukar. Det är lätt att ge råd, men jag vet att det kan ta emot väldigt mycket att följa dem. (Jag borde vara bättre på att leva enligt dem själv )Jag hoppas du kan hitta några ljuspunkter i vardagen och påminna dig om att du är den bästa mamman för ditt barn!
Jag har funderat på det där med sjukskrivning. Vet du (eller nån annan för den delen) hur mycket som krävs för att bli sjukskriven? Hur dåligt måste man må?
Jag delammade förut, men hela grejen med amningen stressade mig så nu kör vi bara på ersättning. Det är en ångest mindre iaf.
Jag har också tänkt på att börja ta järntabletter igen. Jag har en del kvar sen graviditeten. Kan ju inte skada iaf. Och eftersom jag inte ammar så kan jag ju egentligen ta naturmedicin också om jag vill det.
Jag ska iaf prata mer med bvc. Hon borde ju kunna svara på vissa frågor och vidarebefordra mig till rätt personer för hjälp. -
lowhannah: Det är ju klurigt med sjukskrivning för det är ju upp till varje enskild läkare att göra den bedömningen. Vet inte alls vad som gäller för förlossningsdepression. Ofta använder de olika skattningsskalor där man får fylla i hur man mår utifrån olika påståenden. Sen är det ju också Försäkringskassan som ska godkänna sjukskrivningen. Men boka en läkartid eller prata mer med BVC! Bra att du slipper stress kring amningen iaf, ett klokt beslut
-
Jag tar Niferex när jag känner mig lite låg. Jag upplever som att jag känner mig bättre av det iaf.
-
Jag fick uppmaningen av min bm att fortsätta på Niferexen tills de var slut. Jag har nog drygt en karta kvar nu. Om det påverkat humöret är ju svårt att säga. Dock hade ju mitt hb gått upp lite på slutet.Zchimla skrev 2015-11-14 21:50:07 följande:Jag tar Niferex när jag känner mig lite låg. Jag upplever som att jag känner mig bättre av det iaf.