Oktoberbebisar 2015

Ja här går tvättmaskinen varm med tanke på att jag har ett kräkbarn som inte bara kräks ner sig själv utan alla andras kläder med:)

Av ren nyfikenhet undrar jag lite hur ni tänker med föräldraledigheten? Hur länge ska ni vara hemma? Hur många föräldrardagar tar ni per vecka? Delar ni med pappan? Vi har här hemma delat exakt lika på de två tidigare barnen men nu har vi båda nya jobb så vi har inte riktigt bestämt ännu.

Hur har dagen gått?

Det är ju en omställning att bli själv med barnen och försöka hitta nya rutiner med en rutinlös bebis. Å andra sidan känns den biten trots allt lättare nu då vi har haft livet med öppen förskola tidigare. Sedan smögs jag ju in i det då sambon lämnade barnen helt första arbetsdagarna och sedan lämnade han på morgonen och jag fick hämta första gången plus att han jobbade mest halvdagar, så det blev inte många heldagar av pappadagarna. Jag har så här i efterhand funderat på om jag saknat det, men jag är kluven, då hemmet förfaller mest när båda är hemma, då han mest ligger i soffan med mobiler eller med sonen på bröstet och båda sover.

Det svåra är att lyckas med morgonlogistiken med 2,5-åringen. Jag hade en katastrofmorgon när alla tre skrek samtidigt så då var det skönt att få lämna på förskolan och få en paus. För att få ihop det försöker jag duscha innan sambon går om han börjar senare, sedan får jag ha sonen i bärselen/sjalen när han är ledsen för att kunna fokusera på lillasyster som bryter ihop några gånger innan tandborstning och påklädning är avklarad. Just nu vill inte lillasyster gå iväg, så jag får klä på henne.

Annars fick jag en dålig natt igen och fick äta upp att det gick bra att ta sonens grinighet, så vi hade 1,5 timma vakentid i natt. Förhoppningsvis blir natten bättre då han bajsat i omgångar idag. Sedan blev sista stunden på öppna förskolan tuff idag. Äldsta blev helt exalterad av att sjunga och stod och hoppade till, vilket fortsatte när hon skulle åka rutschkana med skrikighet, jaga varandra och att ta fel väg upp. Problemet är ju att det är svårt att fånga in henne när man ammar och när jag säger till lyssnar hon inte alls. Att komma iväg med en skrikig bebis och att hon vägrar ta på sig jackan och båda springer iväg är inte heller käckt. Det svåra är ju att veta om det är hunger eller trötthetsskrik, men efter en amning till och vaggning i bärsjalen somnade han till slut. Man känner sig verkligen så hjälplös när ens föräldraskap inte fungerar i de stunderna. Inte kändes det bättre av att jag stunden innan det bröt lös, fick kommentaren av bvc-psykologen i korridoren "har du skaffat en till?". Jag gick hos henne när det var tufft med äldstas pappa p g a hans panikångestattacker och senare vår separation, så det kändes som att hon underförstått tyckte det var dumt, men det kanske bara var min upplevelse av att jag var frustrerad på äldsta dottern. Jag har pratat med dottern ikväll, så vi får se om det blir bättre, annars får vi undvika rutschkanan.

Sedan har vi sovit middag, vilket var välbehövligt, så kvällen har gått med viss grinighet från sonen. Totalt sett kan man se att yngsta tösen har blivit oerhört mer kramig, vilket är skönt. Äldsta har blivit mer hårt kramig, vilket snarare blir jobbigt, då hon ska krama för hårt om halsen och så. Rummen har fortsatt se vettiga ut, även om det möttes av stor grinighet när hon skulle städa. Nu är det väl dags  att försöka sova en stund, även om sonen snart vaknar. Jag glömmer så lätt att ha koll på tiden, annars sover han väl ofta ca 3 timmar i stöten.

Tanken var ju att vi skulle vara hemma 10 dagar SAMTIDIGT i samband med förlossningen och sen skulle jag jobba 60% och maken 50% fram till januari 2017. Eftersom det blev en prematurförlossning och en hel månad kvar av våra scheman med ordinarie tjänstgöringsgrad blev vi tvungna att sprida ut våra 10+10 dagar och vara hemma var för sig. Jag gick till jobbet första gången när Nora var 8 dagar. :) Sen blev det schematekniskt bättre att jag jobbade 65% och maken 60% så det är ju lite att pussla med men det är det här jag tror på i grunden. Jag försökte få honom att ta all föräldraledighet men jag var inte särskilt ihärdig, det är ju rätt tungt att ta hand om nyfödda barn. Vi tar ut ca 10 föräldradagar var i månaden.

Det absolut jobbigaste tycker jag är denna jävla torka. Eftersom vi har en närhetsknarkande liten bebis som bara sover i knät eller i vagnen (eller typ på någon av oss på natten) betyder det att en måste gå ut med vagnen och söva henne minst en halvtimme och sen be till högre makter att hon inte ska vakna så fort vi kommer in för att ens ha en chans att få ligga. :P Och vem fan orkar eller hinner göra så varje dag?

Ligga?! Vad är det?! tog oss 9 mån efter första barnet och det var då lillebror blev till... Får se när det blir nästa gång, typ...

Hahaha!

 Snabbisar ska man inte underskatta! Och att ta till vara på tillfällena som ges, samtidigt som man får planera lite och hoppas att bebisen "tillåter" det vid den planerade tiden. Det kanske inte känns så romantiskt, men det är en relativt kort period det handlar om.

Men visst, ibland är även snabbisar omöjligt att få till. Inte en chans att jag klarar av att ha sex om bebisen låter och är missnöjd (även om hon inte direkt skriker). Vi har ju en 17-månaders också och det minskar tillfällena exponentiellt.

Ja, höjden av erotik är ju de här sms-en "vi kommer in om 10 minuter, du kan ju klä av dig så länge". Sist jag var ute på den promenaden envisades en ungjävel bränna förbi på moped sjuttioelva gånger. Jag var bra sugen på att fälla honom. :P

Så skönt att höra att det inte bara är vi som har svårt att få till det! Tänker vi väl passa på (typ om Nils sover eller så) så slår det aldrig fel, han börjar göra ljud på en gång! Det känns som att vi aldrig mer kommer få ha sex (som inte tar två minuter)!

Hallå sex? Vad hände med erat avslag? För att inte tala om mjölkstinna tuttar??? Känns som det hinner bli 2016 innan något händer här..