Oktoberbebisar 2015
Tråd för oss med BF i oktober!
Jag plussade i förrgår och har bf 3/10! :) Hoppas fler hittar hit och att vi kan följas åt under graviditeterna.
-
-
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015
-
Min första dotter var en lättviktare på 2890 g och vägde 2710 g som lägst. Sedan vägde hon 2874 g vid 1 vecka, 2942 g vid 2 veckor, 3210 g vid 3 veckor och 3612 g vid 5 veckor. Vi hade en extravägning vid 2,5 veckor. Som jag minns det följde hon sin kurva.Finalisten skrev 2015-11-18 00:36:05 följande:Hur mycket "ska" en bebis gå upp i början? Min dotter vägde 3005 när hon föddes, gick ner till 2880 och sen har hon gått upp 200,180 och 160 vid varje besök vi gjort hos BVC så nu väger hon 3430g.. Frågar varje gång om det är bra och det enda svar jag får är att "det är acceptabelt", kan inte riktigt nöja mig med det svaret haha, går hon hon upp för lite eller är det som det ska vara? *orolig förstagångs mamma*
Lilleman går upp betydligt mer per vecka, men äter ju mycket, men inte lika ofta. Storasyster ovan åt väldigt ofta, men somnade vid bröstet.
Så följer de kurvan så är det okej. Skulle BVC-sköterskan hysa oro får du en extra vägning. Sedan finns det ju alltid barn som går upp mer tänker jag. -
Vår bvcsköterska säger att dom helst vill att en bebis går upp mellan 150-200 gram i veckan.. Så din plutt verkar ju gå upp perfektFinalisten skrev 2015-11-18 00:36:05 följande:
Hur mycket "ska" en bebis gå upp i början? Min dotter vägde 3005 när hon föddes, gick ner till 2880 och sen har hon gått upp 200,180 och 160 vid varje besök vi gjort hos BVC så nu väger hon 3430g.. Frågar varje gång om det är bra och det enda svar jag får är att "det är acceptabelt", kan inte riktigt nöja mig med det svaret haha, går hon hon upp för lite eller är det som det ska vara? *orolig förstagångs mamma*
-
Jag tänkte på det med och vet ju att när de frågade mig hur jag mådde nu när jag var låg så bara brast det och det fanns inte en chans att hålla nån fasad. Kände mig så dum som bara började gråta så, men fick som sagt så fint gehör och bara förståelse för att jag inte kunde sluta gråta.mammalovis skrev 2015-11-18 18:10:39 följande:Vad skönt att du fick gehör för ditt mående!
Jag minns inte längre om det pratades om det på föräldrautbildningen, det var ju 5 år sedan jag gick.
Bvc-sköterskan nämnde det på hembesöket och gav någon form av broschyr. Sedan brukar det väl kollas av muntligen vid varje besök om man väljer att svara ärligt på frågan hur det går.
-
Jag kan förstå det där med att hålla fasaden, för det är ju det som är kutym att svara på frågan, men å andra sidan är det ju bättre att gråten får komma ut och att man får mer hjälp om man behöver. Risken är ju att man faller djupare om man lyckas hålla fasaden uppe, tänker jag. Så se det inte som ett nederlag, utan att du var stark nog att prata om det!Zchimla skrev 2015-11-19 09:59:58 följande:Jag tänkte på det med och vet ju att när de frågade mig hur jag mådde nu när jag var låg så bara brast det och det fanns inte en chans att hålla nån fasad. Kände mig så dum som bara började gråta så, men fick som sagt så fint gehör och bara förståelse för att jag inte kunde sluta gråta.
-
Det är vad alla har sagt till mig med, att jag är stark som pratar om det. Min sambo säger att han är så stolt över mig som tar tag i saken innan det går för långt :) Samtidigt känns det lite som ett nederlag, man "ska" ju kunna klara allt... Antar att jag sätter för mycket press, och för höga förväntningar, på mig själv. Duktig flicka-syndromet.mammalovis skrev 2015-11-19 10:11:59 följande:
Jag kan förstå det där med att hålla fasaden, för det är ju det som är kutym att svara på frågan, men å andra sidan är det ju bättre att gråten får komma ut och att man får mer hjälp om man behöver. Risken är ju att man faller djupare om man lyckas hålla fasaden uppe, tänker jag. Så se det inte som ett nederlag, utan att du var stark nog att prata om det!
-
Nä, de tog inte upp förlossningsdepression på vår föräldrautbildning iaf. Med tanke på hur många som drabbas så tycker jag att det är nåt man borde informera mer om. Ett häfte från bvc räcker liksom inte. Jag hade läst om det på olika internetsidor, men när det står att det oftast drabbar dem som varit deprimerade tidigare så är det lätt att tänka att man inte behöver bry sig så mycket.mammalovis skrev 2015-11-18 18:10:39 följande:
Vad skönt att du fick gehör för ditt mående!
Jag minns inte längre om det pratades om det på föräldrautbildningen, det var ju 5 år sedan jag gick.
Bvc-sköterskan nämnde det på hembesöket och gav någon form av broschyr. Sedan brukar det väl kollas av muntligen vid varje besök om man väljer att svara ärligt på frågan hur det går. Bm höll väl lite koll på mig under graviditeten då andra barnet blev en chock att det tog sig så fort och jag var väldigt tröttkörd av dotterns många uppvaknanden på natten. Denna graviditeten mådde jag ju bättre, men var ju ändå väldigt trött och grinig.
På eftermiddagarna återkommer tröttheten trots att jag haft två bättre nätter nu. Det svåra är ju att komma i säng i tid i förhållande till lillemans tider.
Mig överraskade det som ett slag i ansiktet. Jag trodde inte att jag skulle må dåligt när jag fått det jag velat ha så länge :/ -
Ja det tror jag med är en stor risk. Men för min personliga del så kunde jag inte hålla fasaden även om jag hade velat. Och ja det är jag ju glad för nu.mammalovis skrev 2015-11-19 10:11:59 följande:
Jag kan förstå det där med att hålla fasaden, för det är ju det som är kutym att svara på frågan, men å andra sidan är det ju bättre att gråten får komma ut och att man får mer hjälp om man behöver. Risken är ju att man faller djupare om man lyckas hålla fasaden uppe, tänker jag. Så se det inte som ett nederlag, utan att du var stark nog att prata om det!
Vi har börjat liggamma på ena sidan - har dottern på andra sidan så går bara på ett bröst, men himla vad skönt det är. -
Nä, man kan inte och ska inte klara allt här i livet. Jag är evigt tacksam att jag har haft hjälp av vänner och även professionell hjälp också i perioder då jag råkat ut för ganska många bakslag eller andra händelser i livet. Så det är skönt att det finns.Iowhannah skrev 2015-11-19 10:22:42 följande:Det är vad alla har sagt till mig med, att jag är stark som pratar om det. Min sambo säger att han är så stolt över mig som tar tag i saken innan det går för långt :) Samtidigt känns det lite som ett nederlag, man "ska" ju kunna klara allt... Antar att jag sätter för mycket press, och för höga förväntningar, på mig själv. Duktig flicka-syndromet.
Vad bra att du har en så förstående sambo också, det är guld värt.
Ja, det är väl lätt att fastna i tron att allt ska vara så gulligt och skimrande när man får barn. Det är det ju också, men vi reagerar ju olika på sömnbristen, täta amningar och en närhetstörstande bebis. Sedan är ju en del bebisar mer nöjda och smidiga och ligger själva utan bekymmer.
Jag tror jag överlag mår bättre nu än under graviditeten då jag hade svårt att orka med mina barn när de krånglade. Visst det tar på energin nu med, främst framåt 4 på eftermiddagen har jag en dip. Tack och lov är vissa nätter bättre, men det är ju det som är det svåra att aldrig veta hur lite eller mycket man kan sova. Att sova ikapp är också lite svårt med 3 barn. I natt åt han innan 11 och sedan 2.45 och 6 då han var vaken i ca 30 minuter varje gång. Jag var i säng innan midnatt så det blev mer än vanligt. Nu återstår det att se när han vaknar igen, då han sovit sedan 5 någon gång. -
Det måste jag också ta tag i när jag orkat möblera om, så han inte ramlar i golvet. Å andra sidan är väl risken istället att ligga i kräks, då det kommer ganska mycket många gånger.Zchimla skrev 2015-11-19 11:29:14 följande:Ja det tror jag med är en stor risk. Men för min personliga del så kunde jag inte hålla fasaden även om jag hade velat. Och ja det är jag ju glad för nu.
Vi har börjat liggamma på ena sidan - har dottern på andra sidan så går bara på ett bröst, men himla vad skönt det är. -
Toppen. Storasyster är genomförkyld
Är ju inte så himla lätt att hålla henne från lillebror fast jag försöker ju förstås.