Oktoberbebisar 2015

För mig var det både ett känslomässigt och rationellt beslut att sterilisera mig. Vi har använt lite olika preventivmetoder, men det har blivit barn ändå, så sterilisering var det sista alternativet.

För några år sedan (när jag hade fyra barn) så tänkte jag lite löst att jag skulle plugga klart och jobba i några år, och sedan eventuellt en liten sladdis. Nu blev det inte så, nummer fem kom som en total överraskning medan jag pluggade och efter henne kände jag mig helt klar med barn. Och så blev jag gravid med nummer sex när femman var nio månader... Även om både nummer fem och nummer sex var mer än välkomna när de väl fanns till (och så skulle det ju såklart bli med eventuella ytterligare barn), så var det inget svårt beslut att skriva på steriliseringspappren. Kanske att jag känt det annorlunda om jag fött barnen normalt, men nu har jag gjort sex snitt. Denna sista graviditet hängde ju också min tidigare livmoder-ruptur som en skugga över mig, det var känslomässigt väldigt påfrestande med den oron. Det är väl den rationella delen i beslutet, att ta hänsyn till min kropp och att jag vill slippa den oron igen.

Dessutom börjar jag bli gammal i termer om barnafödande. Jag vill också kunna plugga klart och börja jobba inom en snar framtid.

Jag tycker att det känns "stort" att jag inte kan få fler barn. Det är en era av mitt liv som nu är över. Det låter mer dramatiskt när jag formulerar det i skrift än hur jag känner det. Jag ångrar det inte, men det är ändå en milstolpe så att säga.

I dag har jag varit på läkarbesök och han tog mig väldigt mycket på allvar. Kändes skönt att han lyssnade på mig. Så nu är jag, till att börja med, sjukskriven fram till och med 13 december och sambon kommer vara föräldraledig. Det kommer vara så skönt med den avlastningen! Och att slippa den mest påtagliga ångesten. Jag ska få träffa en kurator också, förhoppningsvis snart. Jag är så trött på att må dåligt nu! Att ingen sa hur jobbigt och tungt det kan vara!

Apropå sex. Vi testade för 3 veckor sedan (3 veckor efter förlossningen) och det kändes som att man var mycket större där nere... Min sambo tyckte inte det, men jag känner skillnad. Har ni andra känt så och isåfall, har det blivit bättre?

För övrigt va det väldigt skönt att slippa den stora magen som var ivägen :)

Hur mycket "ska" en bebis gå upp i början? Min dotter vägde 3005 när hon föddes, gick ner till 2880 och sen har hon gått upp 200,180 och 160 vid varje besök vi gjort hos BVC så nu väger hon 3430g.. Frågar varje gång om det är bra och det enda svar jag får är att "det är acceptabelt", kan inte riktigt nöja mig med det svaret haha, går hon hon upp för lite eller är det som det ska vara? *orolig förstagångs mamma*

Om BVC säger att det är acceptabelt så lita på det! De säger till om det skulle vara något problem. Är du orolig, så ta upp det nästa gång du är där, så får du säkert en mer ingående förklaring.

Visar inte BVC-sköterskan din dotters kurva varje gång? Här så fyller de i längd och vikt och så får man på datorskärmen se grafen.

Jo hon visar kurvan och allt dedär, men det är sättet hon säger det på, ungefär som att hon ska egentligen gå upp mer men det går väl an.. :/

Visar hon kurvan, kan du ju se själv om dottern ökar som hon ska.

Men vad kul det är att klä barnen ut i bilen och åka till dagis och så startar inte biljäveln! Bara att gå in igen och av med kläderna.. Suck.

Vad skönt att du fick gehör för ditt mående!

Jag minns inte längre om det pratades om det på föräldrautbildningen, det var ju 5 år sedan jag gick.
Bvc-sköterskan nämnde det på hembesöket och gav någon form av broschyr. Sedan brukar det väl kollas av muntligen vid varje besök om man väljer att svara ärligt på frågan hur det går. Bm höll väl lite koll på mig under graviditeten då andra barnet blev en chock att det tog sig så fort och jag var väldigt tröttkörd av dotterns många uppvaknanden på natten. Denna graviditeten mådde jag ju bättre, men var ju ändå väldigt trött och grinig.

På eftermiddagarna återkommer tröttheten trots att jag haft två bättre nätter nu. Det svåra är ju att komma i säng i tid i förhållande till lillemans tider.

Jag tror knipövningar är enda knepet. Vi har ju inte testat än ...