Oktoberbebisar 2015

Jag åt Duroferon, men mina värden var så bra så min bm sa att jag inte behövde äta dem mer om jag inte ville. Sen lade hon till att det kan vara bra att spara de resterande kartorna ifall jag behövder dem efter förlossningen. Jag har hittat dem nu, ska bara komma ihåg att ta dem också...

Efter en lugn helg utan 5-åringen är det nu liv i luckan igen med gap och skrik. Det har varit riktigt skönt att bara vara den lilla familjen och hinna få en del gjort i tystnad. Tösernas rum såg ut som ett bombnedslag och den äldsta vägrade städa, så nu har jag plockat undan allt som låg på golvet och ställt på vinden. Äldsta tackade mig och sa att det var underbart tills hon började sakna både finskor, duplo, smålego och Barbiesaker och blev jätteledsen. Nu får hon städa varje kväll och är det snyggt två kvällar i rad får hon tillbaks något. Å andra sidan är det väl bra att allt inte är tillbaks när julen och födelsedagen fyller på. Lite under sängarna var sparat till henne att städa för där kommer jag inte åt.

Ja, julen är ju också en historia. Tidigare har hennes pappa aldrig brytt sig om att fira den, men nu när han har lördag till söndag varannan vecka var det tydligen så att han ville ha henne juldagen till annandagen för att fira sin brors födelsedag. Så det var jobbigt rent känslomässigt och tårarna kom att få reda på att jag inte har henne hela julen, men jag får väl vara glad att hon är hemma på sin födelsedag den 27:e, jag har ju haft henne 3 jular innan då han inte brytt sig alls. Raskt tittade jag i almanackan för nästa år och såg att jul låg en udda vecka och då är det han som får be om lov ... Å andra sidan kanske hon äntligen får träffa sin kusin som hon har en crush på trots att hon inte sett honom sedan sitt eget dop, så vi får slut på det tjatet till okända människor.

Med lillebror är det bra, han äter, sover och skriker och är vaken dessemellan. Jag har inte så ont av att han är lite grinig, sambon tycker det är  jobbigare att bolla runt honom för att veta om det är en rap, kräkning eller fis som ska ut och ibland är det panikskrik innan han somnar. Tack och lov har jag fått två bättre nätter utan längre vakenhetsperiod och idag gick vi inte upp förrän 9, då lillasyster kan sova längre, den äldsta hoppar upp vid 7 och väcker henne annars.

Sedan har sambon ställt till det med sin ekonomi p g a tidigare skulder och spelat för att vinna, så det känns inte så kul att få reda på. Visst jag vill väl ha koll på ekonomin, men det känns ju som ett svek att han inte pratat om det på 3 månader då han inte betalat hela sin del av hushållet och vi kanske kunde löst det bättre. Jag har inte orkat ta diskussionen innan, men via breven han fått har jag anat det. Visserligen har vi väl inte planerat hus rent tidsmässigt, men om han får ett lån beviljat så är han väl bunden vid det i fyra år framöver ... Så just nu känns det både surt och ovisst. Tack och lov har jag en del sparat plus att fp är bättre och jag väl får lite från jobbet med.

Idag vet jag inte riktigt hur jag känner mig. Inte direkt nere egentligen, men inte glad, inte ledsen, inte pigg, inte akut trött. Ingenting egentligen. Tom liksom. Nollställd. Kanske är det som känns konstigt..?

Idag är första "riktiga" hemmadagen för oss. Maken jobbar och jag är hemma med båda barnen (storasyster går på förskolan tis-fre). Min mamma är dock här några timmar för att avlasta lite med dottern vilket är väldigt skönt. Hur har ni andra det idag?

Hej alla! Har läst de senaste dagarnas inlägg. Vill bara säga till er som inte mår så bra psykiskt att det är SÅ vanligt. Hade de med förra sonen vilket var ett helvete. Bara grät och kände mig värdelös. Tyckte ibland inte om mina barn och ännu mindre mig själv när jag tänkte dessa tankar. Det gick över för min del med avlastning från mina föräldrar samt att sambon gick ner i tid. Har varit livrädd för att jag skulle må likadant denna gång och tog upp det redan när jag blev gravid med min BM. Så nu håller BVC stenkoll och än så länge mår jag bra. Dock har jag åkt på två mjölkstockningar inom loppet av 1 vecka. Senast i helgen låg jag med feber över 40 grader och frossa. Det har verkligen varit hemskt och är nu livrädd att jag ska bli sjuk igen. Sambon har precis börjat nytt jobb så det känns så jobbigt att ringa hem honom.

Vägt och mätt idag. 4180 gram och 55,5 lång vakpass mellan 01-04 znark! Så är lagom dåsig idag. Nu dags att hämta hem dottern som med väcktes inatt. Få se om hon har sovit något på dagis idag.

Svejo: som Fru Hermelin säger, de flesta har förståelse när det blir så. Hoppas du slipper fler stockningar.

Jag pratade med bvc-sköterskan i dag och hon var väldigt förståelig. Hon sa också att förlossningsdepression är vanligare än man kan tro. Konstigt att det inte pratas om under föräldrakursen på mvc. Hur som helst, jag fick tid till en läkare i morgon för att se om det är aktuellt med sjukskrivning. Hon skulle även försöka se till att jag får en snabbare tid hos kuratorn. Så vi får helt enkelt se i morgon vad som händer. Det vore skönt med en sjukskrivning så vi kan vara hemma båda två och jag får en chans att fokusera på mig själv. Samtidigt har jag tänkt börja jobba efter årsskiftet, förhoppningsvis mår jag bättre då.

Lowhannah: Hoppas du får snar hjälp. Jag hade enorm hjälp av min syster som var här ett par dagar och tog hand om dottern. Det är helt klart vanligt och man borde prata mer om det tidigare. Det blir ju sån känslomässig krock inombords.

Vad är oddsen att samtliga amningsbhar är i tvätten? Det blir bäddat med plastad frotté och extra handduk i sängen inatt