Oktoberbebisar 2015

Vår lille kille sover bäst på oss, läs mig nattetid. Ibland om han sover tillräckligt djupt går det lägga ner honom bredvid mig på en handduk (han kräks rejält). På förmiddagarna om vi är hemma får han oftast sova kvar på amningskudden, där jag sitter. När det är helg lämnar jag oftast över honom till sambon så jag får tid att fixa med tvätten, plocka, städa mm. Då brukar det sluta med att båda sover några timmar. Annars sövs han bäst i sele/sjal och sover gott där. Ibland fungerar vagnen, även om jag kanske måste söva i selen, sedan kan han sova gott länge. Så smidigast är att sitta/ligga still när han väl somnat eller vara ute och gå med vagnen.

Tidsmässigt är det amningsintensivt på kvällen. Sedan somnar han oftast mellan 22-00. Somnar han vid midnatt, äter han oftast vid 3, 6 och 8. Sedan har han sovit från kvart i nio när vi går till förskolan till 12/1 då han oftast vill äta när jag ska ha i mig lunchen. Sedan sover han på väg till förskolan vid kvart i 2 till kanske 3/4. Så uppåt 10 amningar per dag är inget konstigt. Ibland kan det bli 4 på bara 2 timmar, om han vaknar vid 11.

Bara senaste dagarna har han varit lite mer harmonisk stundtals som vaken och idag kunde han till och med ligga i babysittern medan vi åt kvällsmat. Det är nog första gången han varit vaken och nöjd vid kvällsmaten, annars får en vänta med att äta eller ha honom på armen. Äter jag ensam får jag ha honom i selen, på armen eller lyfta upp honom med jämna mellanrum. Att stå är också kul i selen numera. När han ska sova och är för trött kan han skrika som en stucken gris precis innan han stensomnar. Nu verkade hicka och ståträning varit en effektiv sömnmetod i selen. Det vore skönt att borsta tänderna utan honom i selen. Så egentid och egna projekt är nästan hopplöst, jag som har en massa julprojekt i tanken.

Sedan tycker jag det är så komiskt att han alltid bajsar rejält någon timma efter han har badat. Han får bada ungefär en gång per vecka. 

Jag vill föda barn och vara en del av arbetslivet på samma villkor som en man, det behöver ju inte påverka vad barnen får att äta. ;) Jag har jobbat när de yngsta har varit 14, 10 och 8 dagar och de har behövt väldigt lite tillägg, det har räckt bra med det jag har pumpat. Den äldsta hade jag däremot enskild vårdnad om och var ledig alla dagar utom 3 under hans första levnadsår. Han avbröt själv amningen efter 8 ynka månader, så huruvida jag haft någon att dela föräldraförsäkringen med eller inte har inte haft med amningslängden att göra.

Tiden rullar på fort tycker jag. Det börjar tråkigt nog bli tomt på inlägg här. Hur har ni det?

Här har Lilleman drabbats av en andra förkylning verkar det som, så det är på med näsdroppar igen, så senaste natten var ingen höjdare. Han var vaken uppåt 2 timmar, vilket var grymt frustrerande nu när vi fått sova bättre ett tag. Till slut kom jag på att ta på mig bärselen och då somnade han gott.

I onsdags kväll var han på sin första julfest (med mitt jobb). Jag hade lite bävat för detta då vi inte varit iväg på kvällstid innan och han har sin griniga och amningsintensiva period då. Han fick mat precis innan jag åkte och sedan sov han fantastiskt nog hela kvällen. Han tittade upp med jämna mellanrum, men somnade om. Precis innan hemfärd var han dock hungrig och panikskrek när vi kom in i bilen, men somnade fort tack och lov. Sedan åt han desto mer fram till 12-1 innan vi fick sova.  Det sista har han nog haft lite mer problem med magen, kanske är det mina två pepparkakor om dagen som är orsaken. Igår och idag har jag dock avstått. Annars växer han så det knakar. Vi har knappt hunnit plocka fram 56 innan bodisen börjar kännas korta. Likaså har vi bytt till 3:or nu när det var dags att köpa nya paket. Det känns som han växer mycket fortare än tjejerna.

Jag skäms lite. Jag blir alltid glad när jag ser att någon har skrivit nåt i den här tråden, men jag skriver sällan själv. Känner mig lite som en hycklare :P

Här går det bättre och bättre tycker jag. Sambon är fortfarande hemma och jag är fortfarande sjukskriven, men jag mår bättre. Eller, det är så svårt att veta, det kan ju vara just för att han är hemma som jag mår bättre. Jag får fortfarande ångest när jag tänker på att min sjukskrivning slutar den 13de. Men jag ska träffa kurator den 8nde så då får vi se om den behöver förlängas. Han är i varje fall ledig över helgerna, så det skulle inte bli så lång tid själv.

Nils har också börjat växa ur storlek 56, men han har också använt de kläderna sedan han föddes så jag är bara glad över att kunna variera mer :) 62 är fortfarande aningens stort, men bodys funkar. Vi har flera fina byxor i 62, men de är för stora och sitter för löst i midjan.

I går var vi hos min ungdomsvän och träffade en bebiskompis. Det var väldigt spännande och roligt, Nils skrattade åt både bebis och mamma innan jag knappt hade hunnit ställa ned babyskyddet i hallen :D

Det är så kul att se när ens bebis utvecklar något nytt! Nu får vi leenden och skratt varje dag, och det senaste är att han har börjat försöka vända sig till sidan! Han har dock inte förstått hur han ska få med hela kroppen. När han ligger på rygg missar han att få med benen och när han ligger på mage missar han att få med överkroppen.

I morgon ska vi på julbord med jobbet alla tre. Det ska bli spännande. Kul (förhoppningsvis) att träffa lite kollegor igen, och ännu roligare ifall Nils kräks på nån av dem :D

Jag läser också gärna här, men skriver inte så mycket. Delvis för att jag sitter mest vid datorn på nätterna, och då har jag oftast ena armen upptagen av en närhetskrävande bebis...

Dottern är nu sju veckor och har börjat le. De där första, tandlösa leendena är ändå väldigt speciella! Hon vill gärna se sig omkring när hon är vaken och hon vänder huvudet mot våra röster. Jag tycker hon är ovanligt "med" för sin ålder, och ovanligt stadig i rygg och nacke (vilket även BVC har påpekat), i alla fall om jag jämför med hennes syskon. Tänk, vad barn kan vara olika.

Hon är en tålig bebis, det måste man vara när man har en 18månaders storasyster, men det finns en gräns även för det. Storasyster är väldigt intresserad av sin lillasyster, men hon har ju ingen som helst förståelse för att hon kan göra lillasyster illa. Igår låg bebisen och sov och storasyster stod och slog på musikmobilen ovanför vaggan. Jag lämnade rummet ett ögonblick, och när jag kom tillbaka ser jag att storasyster lyckats klättra upp i vaggan, troligen via en halvfull tvättkorg som stod precis bredvid (de är snabba, de där små!) Hon står på knä vid huvudänden och slår på mobilen, men innan jag hinner fram flyttar hon på ena benet och sätter knät rakt i huvudet på lillasyster. Ett sådan vrål har den lilla hittills aldrig gett ifrån sig, och det tog mig en lång stund att lugna henne. Idag har hon ett runt blåmärke vid ena tinningen, stackars liten.

Min lilla har vuxit ur storlek 50 (hon var 49cm när hon föddes), så de kläderna har jag lagt undan. Även om jag absolut känner mig klar med barn, så känns det ändå lite nostalgiskt att tänka att dessa kläder aldrig kommer att användas igen (av "mig", i alla fall).

Här kommer ett livstecken från mig med. Jag försöker hinna in och läsa emellanåt, men just nu känns det så himla intensivt här hemma att jag liksom aldrig får tid att skriva något trots att jag tänker flera gånger att jag ska.

Love är 5,5 veckor nu och en rejält stadig bit. Sd+2,5 på vikten och +1,5 på längden, hehe. Han har ökat 450-650 gram vid varje mätning (10 dagars mellanrum) så kurvan går spikrakt upp nästan!. Vi har gått över på strl 62 nu och han är nästan uppe i 6 kg. Gick också över till 3:or sist vi köpte blöjor. Han är ordentligt stark i rygg och nacke, men det har han varit sen födseln precis som storasyster. För 1,5 vecka sen lyckades han vända sig till rygg från magläge, så nu är jag rejält uppmärksam på skötbordet. Han har inte lyckats från rygg till mage själv än, men han tar sig upp på sidan och skulle han få tag i kanten kan han dra sig runt.

Han har haft ett navelgranulom sen stumpen trillade av som vi behandlar fortfarande. Någon annan som haft det?

I övrigt går det rätt bra. Kvällarna är kämpiga dock. Han går absolut inte att lägga ner och han äter oerhört intensivt. Bråkar massor vid bröstet, fäktar och sparkar, spärrar upp ögonen och suger nästan maniskt. Sen rycker han ut tutten och blir jättearg. Sen söker han intensivt efter bröstet igen och så håller han på så. Jag försöker rapa honom flera gånger och han pruttar mycket, för han sväljer mycket luft som han håller på, men just på kvällarna tycks det inte hjälpa mycket. Någon som känner igen det? Funderar på att introducera napp just vid läggning men hur gör man det utan att riskera amningen nu när den äntligen funkar så bra?

Nu ska vi ta en försenad födelsedagsfrukost. Fyllde år igår, men vi sköt på frukosten till idag då jag inte ville jäkta upp när maken skulle till jobbet. Hoppas ni andra får en bra dag!

Spännande för er som varit/ska på julbord! Brukar ju flyta på just under tiden det är liv och rörelse liksom. Jag ska på julbord med mitt jobb den 18:e då lillen (fortfarande namnlös!!!) blir prick 10 veckor. Men han får inte följa med. Hade väl sett annorlunda ut om även de respektive var bjudna men som det blir nu får ju sambon vara hemma med barnen.
På måndag ska vi till bvc igen, då är det 3 veckor sen senast så det blir spännande! Har iaf redan gått över till 62 för nån vecka sen. Hade inte mycket i 56 ändå och nu är det nästan bara begagnade kläder från storebror som används och de är ju tvättade rätt mkt och förmodligen aningen nerkrympta också.
Vad gäller sömnen... Jag har en väldigt vaken, alert och pigg kille. Dagtid kan han under ett 4-timmarspass klara sig med en powernap på några minuter bara. Han vaknar fortfarande ofta nästan direkt man lägger ner honom. Har varit "låst" hemma några dagar nu med för storebrorsan har varit sjuk. Annars brukar det vara till rätt stor hjälp för sovningen att han får åka bil i några minuter. Och vagnpromenader sover han igenom men vi har som sagt inte kommit ut.
Och så igår blev även jag sjuk. Känns som tur är lite bättre idag. Kan inte få så mkt avlastning från sambon för han behöver fokusera på 1,5-åringen.
Nattetid går det oftast inte mer än 1,5h mellan ätningarna men de går hyfsat snabbt oftast. Efter ca halva natten blir det ännu tätarr, kan vara 45 min. Har jag tur kan första sovpasset bli på 2,5h men det får ju inte jag själv sova ändå eftersom det tar en stund att göra iordning sig själv för natten och kanske plocka liiiitegrann med nåt i hemmet.
Behöver jag säga att jag är rätt mör??
Ger ändå ersättning på kvällen i anslutning till "nattningen" men det kan ta 1-2h innan han sover och då ändå bara i 2h. Så får väl härda ut helt enkelt, nån gång kommer han väl sova...

Fru Hermelin: Vilken stor och stark kille ni har fått! Vår har också varit stark i nacken sedan födseln (han är stark i armar och ben också) och imponerade på två läkare när vi skrevs ut från sjukhuset :)

Vad gäller napp så tror jag inte att det är nån fara. Det kommer ju ingen mat ur den, så han lär inte förknippa den med nåt annat än sömn.

Garin: Hjälp, vad lite du får sova! Jag tyckte att jag har det jobbigt, men det är ju ingenting i jämförelse. Förmodligen för att det är första barnet och jag inte har något att jämföra med. Vanan vid att sova hela nätter sitter liksom fortfarande kvar.

Jag tror att vi har börjat få in något slags rutin här. Nils äter med jämna mellanrum och oftast blir det vid ungefär samma tider varje dag. Frukost vid 08, lunch vid 12-13, eftermiddagsmål runt 16-17, ev mellanmål vid 20, kvällsmål 22-23. Sen somnar han (förhoppningsvis) runt midnatt och äter en gång vid 3-4 nån gång.

Vårt största problem just nu är att han är så kvällspigg. Själv är jag väldigt kvällstrött och skulle gärna se att han somnade vid 21 istället, men ikke. På kvällen är han så himla vaken och pigg och glad, som att han vet att det stör mig. Nog för att han inte ens är två månader, men går detta att ändra på nåt sätt?

Okej, jag måste fråga. Ni som har fler barn: är det vanligt med rena blodbadet vid första mensen? Min började i torsdags och är så himla extrem! Det kommer fortfarande mängder av blod, jag fyllde en binda på max två timmar och när jag klev ur duschen så rann det längs benen :O

Jag känner inte att kroppen är helt redo för menskopp än, så jag vill fortsätta med bindor. Det kommer bli svårt att slappna av helt under julbordet i kväll... Jag ska köpa nattbindor, men jag tvivlar på att det kommer räcka. Jag blöder nästan lika mycket som dagarna efter förlossningen :/

En stark liten fis. Hon växer inte mycket på bredden men väl på längden. Vid 2,5 månad var hon 57 cm lång och vägde 4,4 kg. Hon sover fortfarande bra på nätterna men äter en gång i timmen mellan ca 23 och 07. Här snackar vi mastiga tillväxtperioder. :P

Min arbetsgivare skulle aldrig få för sig att bjuda på julbord, möjligtvis får vi som jobbar över jul en låda pepparkakor. Och om de gjorde det skulle jag nog inte våga ta med bebis, det är jag inte tillräckligt stresstålig för. Jag är imponerad av er som orkar det.