Oktoberbebisar 2015

Vi har också tänkt ha ganska tätt mellan barnen. Dels för att det är kul att växa upp med ett syskon som är i nästan samma ålder som en själv, och dels för att ha småbarnsåren avklarade. Jag kan tänka mig att det inte kommer kännas lockande med syskon när Nils är typ tre år.

Vi har tänkt spara både pengar och fp-dagar så att vi kan vara hemma båda två den första tiden när syskonet har kommit. Sambon pratade ett tag om att skola in Nils på förskolan innan det är dags, men jag tycker att det är för tidigt att skola in när han är 1,5 år. Iaf om vi har möjlighet att vara hemma båda två.

Jag har typ svårt att känna mig glad inför nya bebisen, känner mig elak mot dottern som kommer få mindre uppmärksamhet än om hon var ensam :/

Grattis!

Det finns för- och nackdelar med allt.

Jag har fått barn tätt. Mina två äldsta är födda med 14 månaders mellanrum, och så fick jag nummer tre när äldsta var 3,5år. Tre barn på tre år, alltså. Mina två yngsta är födda med 17månaders mellanrum (de är lite på sladden).

Jag upplevde att kroppen inte hade återhämtat sig riktigt när jag blev gravid igen (båda gångerna när det var tätt) och visst kändes det av. Å andra sidan så ser jag ju hur nära relation syskonen har (de äldsta menar jag, de två yngsta är ännu så små), och så får man ju en kortare tid med blöjbyten och sömnbrist än om man hade haft det lite längre mellan barnen.Å andra sidan ger du henne ett syskon, vilket är ovärderligt! Det finns som sagt för- och nackdelar med allt.

Sen kan säkert din egen ålder ha betydelse för hur du upplever graviditeterna. Den enda graviditeten jag upplevde någon form av smärta under var just den sista och då hade det gått 4 år sen jag fick barn sist. Under de mer täta graviditeterna upplevde jag inga fysiska besvär. Jag tror att det var åldern som tog ut sin rätt. :P Stämmer din pres, att du bara är 19? Go for it, när du är ung och rask! ;)

Visst får en dåligt samvete över att en inte kan klona sig men högst troligt kommer dina barn ha stor glädje av varandra.

Ja, här badar ju sambon lilleman mest. Vi har nog haft störst problem med att han börjar bli för lång för baljan. Att han skulle kunna sitta istället har nog ingen tänkt på. Han sitter ju gärna i matstolen, så det borde ju kunna fungera.

Att frukta att barnet reser sig för tidigt kan jag förstå, men väntar de tills de själva är mogna för det är det ändå helt okej. Som förstagångare hinner man ju vara med sitt barn mer och hinner fånga upp oftare. Mina barn har varit relativt tidiga. Båda har ställt sig på knä på 8-månadersdagen och äldsta ställde sig på fötter också. Sedan kunde äldsta gå vid 10,5 månad ca 10 steg och den yngre 2 veckor senare, så då är det full fart. Värre när de plötsligt börjar klättra och man har dem överallt.

Våra har dels fått öva att balansera i gåstolen utan hjul och sedan har vi haft en bollbana från Fisher Price att resa sig emot. Då har de kunnat öva hyfsat säkert och blivit rätt stabila. Sedan finns det ju andra ungar som går långt tidigare och då är ju balansen därefter, det hoppas jag verkligen slippa. På ett sätt vore det skönt om Lilleman väljer att sitta lugnt på golvet en period. Jag minns när vi var ett gäng mammor med våra ettåringar i lekparken. De andras barn höll sig lugnt vid sina föräldrar medan min tös skulle överallt, jag tror hon var ca 17 månader.

Här har Lilleman inga planer på att vända sig känn det som utan han nöjer sig med att ligga på sidan och dra i strumpor och fötter. Jag måste kolla igenom bilderna i datorn och se när töserna gjorde nya framsteg.

Men just de tankarna kommer garanterat dyka upp oavsett hur tätt man har mellan barnen, det är jag övertygad om! Våran tvåa var oplanerad men blev ändå välkomnad, man gör det bästa av situationen helt enkelt. Ser det skrevs en del om hur löng tid det tog att "få till" barnen med, våran första tog 1,5år så med det i åtanke var det ju aldrig nåt snack om saken behålla eller inte, särskilt eftersom jag är 30 år dessutom.... ;)

Fast å andra sidan får du betänka att du kunde fått tvillingar första gången, så elakt tycker jag inte att det är. Din äldsta kommer dessutom vara så liten att det inte finns några minnen att vara ensambarn heller. Sedan har ju barnen glädje av varandra och får varandras uppmärksamhet också det handlar ju inte bara om det föräldrarna ger.

Vad gäller blöjbyten tror jag snarare att man gör det på ren rutin. Det svåra är väl att få sova tillräckligt. Jag hoppas du har en sambo som kan avlasta mycket på kvällarna så du får behövlig vila. Förhoppningsvis får du en lugn en till och kan lyckas tajma ihop deras sovtider, då är ju mycket vunnet. Sedan är ju smart att möblera äldsta barnets rum amningsvänligt och inte för klättervänligt, så du kan sitta där och amma/mata i lugn och ro medan barnet leker i lugn och ro. Har du tur så går inte första barnet före 12 månaders ålder och du får lite respit att inte behöva jaga sista månaderna av graviditeten. Så med rätt inställning och en sambo som avlastar så kommer det bli bra även om det är tufft.

Det kan vara rätt körigt med 3 barn med 2,5 emellan varje syskon också när de tjurar ihop.
Samtidigt har det varit lättare att förbereda Lillemans dop då de båda andra kan leka med varandra eller i samma rum åtminstone och jag kan hinna fixa på mitt håll. Värre var det med äldsta som skulle vara med mig hela tiden.

Sex, när ska man orka det? Inte har jag någon lust heller, då man mest är en mjölkmaskin som blir nerkräkt mellan varven. I natt tog dock priset med typ 8-9 amningar mellan 00.30 och 9. Visserligen är han väl lite förkyld, men inte så det stört. Kanske är det jag som snarkat och stört, då jag vaknat med rejält ont i halsen flera nätter nu. Under dagen är det i princip borta. Sedan kan det väl handla om behov av närvarokontroll också. Att försvinna ur Lillemans synfält är ju inte alltid godkänt.

Jag hoppas det försvinner snart och inte är en biverkning av att de stack mig och tog ett vävnadsprov på knölen på sköldkörteln ...

Men det är ju som allra värst i början och sen mot slutet av graviditeten, med tröttheten alltså. Just med andra mfl brnet så KAN man ju inte sova sig igenom graviditeterna men det går bra ändå. Men zombie får en helt ny innebörd ;)
Skönt att er dotter sover så bra, har ingen av våra pojkar gjort så mannen o jag har varsina sovrum och hinner knappt prata med varandra eftersom han jobbar 11-12h per dygn och jag måste ta alla tillfällen som finns att sova. Fortfarande, men det är nu som först som vår yngste på snart 5 mån börjat sova någorlunda. Har gått över helt till flaska med. Efter äldste sonen tog det 6 mån innan jag sov ALLS i stort sett, hade det så jobbigt med allt där i början och sen när små tillfällen väl började leta sig in kunde jag inte somna hur trött jag än var. Vi gick in i den nya graviditeten med förhoppningen att det sägs att barnen brukar bli olika sömnmässigt men så blev det icke. Sen är det ju på både gott och ont att man inte visste hur det var att jaga en livlig småtting som går/springer/klättrar samtidigt som man ska amma/trösta/söva en nyfödd. Men det går det med. Sen har jag dagis till stor hjälp, fast vi får ju en hel del sjukdomar på kupoen men hade aldrig klarat sysselsätta numera 2-åringen heeeela dagarna. Och jag hann även jobba in5 månader innan senaste förlossningen, värdefullt. Nu med två barn är det svårt att komma iväg nånstans mellan sovningar, matningar och när man själv är ett vrak. Så isoleringskänslan är på topp. Jag blir så rastlös med och har barn som inte sysselsätter dig bra själva så får heller inget vettigt gjort i hemmet på dagarna ens de dagar jag orkat.
Ett fasligt gnäll på minsta medan jag skrivit detta, hoppas han kan tänka sig sova en stund nu..... Hade velat skriva en bok men hinner/orkar inte. Haha

Det stämmer, fyller 20 i maj :) Får hoppas det går smidigt, tyckte första var jobbig när man inte kunde röra sig som förr, haha!