Oktoberbebisar 2015
Tråd för oss med BF i oktober!
Jag plussade i förrgår och har bf 3/10! :) Hoppas fler hittar hit och att vi kan följas åt under graviditeterna.
-
-
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015
-
Tack, känns bra att höra detIowhannah skrev 2016-02-12 04:37:22 följande:Jag tycker verkligen inte att du gör fel! Din mamma borde hålla såna saker för sig själv. Oavsett om ni nu skulle bädda för dåliga vanor så är ju sonen tryggast med dig. Det där är vad han behöver just nu, kanske han själv lägger om rutinen om några veckor.
Jag har sagt åt henne flera gånger att jag inte vill höra en massa saker som pressar mig och det har blivit bättre, men ändå så gnager det hon tidigare har sagt.
Jag vill minnas att jag försökte en massa grejer och metoder på min äldsta son, men inget funkade. Nu är ju han extremt tjurskallig också, men jag kände då att om jag får fler barn ska jag inte göra misstaget att försöka ändra på en massa saker utan hålla mig till det som funkar för stunden. Men jag tvekar ändå ibland och känner att jag gör fel. -
Jag tycker verkligen inte du gör fel. Det mest naturliga för en bebis är att vara nära sin mamma (eller pappa), så det är inte det minsta konstigt! Sen är alla barn olika förstås, men du bäddar absolut inte för "dåliga vanor" senare. Dottern gick inte att lägga ner alls i princip de första 5 månaderna. Bar henne jämnt jämnt jämnt så mycket hon ville och behövde. Hon blev världens tryggaste och självständigaste unge, stark och trygg i sig själv med vetskapen om att någon alltid fanns där för henne om hon behöver.LadyViolet skrev 2016-02-11 12:58:30 följande:Jag har också pulvergröt från Semper. Provat idag och igår att ge lite med lite päronpuré till. Han gapade liksom inte utan jag fick lägga lite mellan läpparna som han skeptiskt smakade på. Det här kommer att ta tid
Idag är jag så fruktansvärt trött. Mellan 5 och 10 uppvak inatt, fast han somnar ju om om han får tutte. Är lite less just nu på att inte få nån egentid på kvällen eftersom han vill sitta fast på mig från kl 19 ca och resten av natten. Men förr eller senare ger det väl med sig. Tycker det är så svårt, för min mamma förstår inte hur jag orkar gå runt och bära. Nej hon vande såklart alla oss (mig och mina syskon) att sova i spjälsäng etc etc. Jag kanske är mesig men det känns fel att försöka få honom att somna nånstans där han blir ledsen. Även om det tär på krafterna. Det kan väl inte vara så dåligt att göra som bebisen vill? Vad tycker ni? Eller bäddar man för dåliga vanor som senare är svåra att bryta?
Så lita du på vad som känns bäst för er! -
Precis. Folk har så många åsikter och tror att alla vill höra dem hela tiden. Vi har ett par gånger fått höra (av äldre släktingar som anser sig veta bäst ang barnuppfostran) "ni bär väl inte runt på honom för mycket? Då kommer han inte bli självständig". Då vill jag bara skrika "HAN ÄR FYRA MÅNADER, INTE FYRA ÅR!!" Om det är bara bära som gäller så bär vi. Inte mer med det. Han ska veta att mamma och pappa alltid finns där. Man vinner inget på att uppfostra en otrygg människa som behöver terapi som vuxen.Fru Hermelin skrev 2016-02-12 08:49:16 följande:
Jag tycker verkligen inte du gör fel. Det mest naturliga för en bebis är att vara nära sin mamma (eller pappa), så det är inte det minsta konstigt! Sen är alla barn olika förstås, men du bäddar absolut inte för "dåliga vanor" senare. Dottern gick inte att lägga ner alls i princip de första 5 månaderna. Bar henne jämnt jämnt jämnt så mycket hon ville och behövde. Hon blev världens tryggaste och självständigaste unge, stark och trygg i sig själv med vetskapen om att någon alltid fanns där för henne om hon behöver.
Så lita du på vad som känns bäst för er!
-
Nej, jag tycker inte att du gör fel. Vissa barn har ett större närhetsbehov än andra helt enkelt. Min dotter vill helst vara i famnen dygnet runt (även om hon allt mer accepterar att ligga själv), där 1,5år gamla storasyster sov själv från det att hon var en vecka gammal och kunde ligga i timmar i babygymet/på en filt/i babysittern och roa sig själv. Det är såklart enklare om man har en bebis som accepterar att vara själv, men man kan inte "skämma bort" barn med närhet! Det enda som jag "vägrar" är att låta min dotter "bestämma" om jag ska stå upp eller sitta ned när jag har henne i famnen. Jag resonerar som så att det är ett behov att vara nära, men en preferens att mamma står upp. Jag personligen tycker det är jobbigare att vara tvingad att stå upp (eller vanka), än att lyssna på protestskrik (som tystnar efter successivt kortare stunder), men jag har full förståelse för dem som tycker tvärtom. Så småningom lär man sig höra skillnad på skriken och jag tycker det är lättare att låta henne skrika om hon "bara" protesterar/är arg, är det ett behovsskrik eller smärtskrik är det en annan sak. Men det är jag det, och det är inte mer rätt än någon annan förälders känsla. Jag resonerar som så att de flesta föräldrar vet vad som är bäst för just deras barn.LadyViolet skrev 2016-02-11 12:58:30 följande:Jag har också pulvergröt från Semper. Provat idag och igår att ge lite med lite päronpuré till. Han gapade liksom inte utan jag fick lägga lite mellan läpparna som han skeptiskt smakade på. Det här kommer att ta tid
Idag är jag så fruktansvärt trött. Mellan 5 och 10 uppvak inatt, fast han somnar ju om om han får tutte. Är lite less just nu på att inte få nån egentid på kvällen eftersom han vill sitta fast på mig från kl 19 ca och resten av natten. Men förr eller senare ger det väl med sig. Tycker det är så svårt, för min mamma förstår inte hur jag orkar gå runt och bära. Nej hon vande såklart alla oss (mig och mina syskon) att sova i spjälsäng etc etc. Jag kanske är mesig men det känns fel att försöka få honom att somna nånstans där han blir ledsen. Även om det tär på krafterna. Det kan väl inte vara så dåligt att göra som bebisen vill? Vad tycker ni? Eller bäddar man för dåliga vanor som senare är svåra att bryta?
-
Tack för stöttande ord. Nu känns det bättre
Man vet ju innerst inne vad som är rätt men ibland påverkas man för lätt. -
Jag hatar när ANDRA ska avgöra huruvida du ska ta upp honom eller ej. Svärmor är sån, sa igår att "han kan gnälla lite" när han gallskrek.. Sanslöst. Hjälper inte ett dugg att lilleman får "gnälla/skrika" lite för det har han tvingats göra rätt mkt ändå i väntan på sin tur och jag är nästan rädd att det gör saker värre... Har ju en liten till som kräver mycket (knappt 2 år). Så man hamnar ju i skriksituationer rätt ofta...
-
Jag brukar bara svara att "den dagen jag sitter på hemmet och väntar på döden så tror jag att det sista jag kommer att ångra är att jag gav mina barn den närheten dom behövde och svarade på deras behov. Jag kommer att minnas den här tiden med glädje och värme. Tråkigt att du inte känner lika! "Brukar få tyst på vilket jävla stolpskott som helst! Barnen är små så kort tid, lukta, gosa, pussa och njut! <3
-
Självklart följer man bebisens behov i den mån det går. Vi bär eller sitter mycket med Lilleman i knät för det är det han gillar bäst. När han är nöjd testar vi självklart att lägga ner honom i någons säng, på golvet, i babysitter, på skötbordet eller matstolen beroende på var vi är. Ibland måste han få skrika när ett syskon behöver få göra något färdigt som är svårt att göra halvfärdigt som borsta tänderna, håret, byta blöja o s v.LadyViolet skrev 2016-02-11 12:58:30 följande:Jag har också pulvergröt från Semper. Provat idag och igår att ge lite med lite päronpuré till. Han gapade liksom inte utan jag fick lägga lite mellan läpparna som han skeptiskt smakade på. Det här kommer att ta tid
Idag är jag så fruktansvärt trött. Mellan 5 och 10 uppvak inatt, fast han somnar ju om om han får tutte. Är lite less just nu på att inte få nån egentid på kvällen eftersom han vill sitta fast på mig från kl 19 ca och resten av natten. Men förr eller senare ger det väl med sig. Tycker det är så svårt, för min mamma förstår inte hur jag orkar gå runt och bära. Nej hon vande såklart alla oss (mig och mina syskon) att sova i spjälsäng etc etc. Jag kanske är mesig men det känns fel att försöka få honom att somna nånstans där han blir ledsen. Även om det tär på krafterna. Det kan väl inte vara så dåligt att göra som bebisen vill? Vad tycker ni? Eller bäddar man för dåliga vanor som senare är svåra att bryta?
Sedan har jag stunder då jag blir frustrerad att jag inte får göra färdigt saker som jag vill när han har ett närhetsbehov, dock märker jag att han klarar fler stunder själv än för bara en månad sedan. Ibland går det att lägga ner honom nöjd på sovplatsen och han somnar själv, men just nu har han nog en period då han kämpar emot att somna. På natten har vi ofta en vakenperiod på uppåt en timma runt fyra-fem.
Lilleman har också haft sin första förkylning i över en vecka. Det började förrförra lördagen och natten till fredagen fick han skällande hosta. Jag var väl inte jätteorolig, men tyckte det var skönt att vi fick kolla upp honom, då de andra barnens hosta snabbt eskalerar, men dem kan vi ju medicinera. Vi fick en ung läkare som kollade allt noggrant. Det kändes dumt när han frågade om hostan var ENDA symtomen, som om vi inte borde varit där. Sedan lyssnade hans kollega också så de bestämde att han skulle få andas in en del adrenalin och några delar koksalt i avsvällande syfte. Då hostan sitter i halsen så är den så hård, så nu är han ordinerad högläge, näsdroppar och Alvedon inför natten. Under läkarbesöket hostade han inte en gång ... Tyvärr kvarstår förkylningen och hostan kommer efter ca 5 timmars sömn och amning, annars är han pigg och alert. Jag hoppas äldstas förkylning håller sig lugn så de får gå till förskolan igen, så vi hinner göra lite på dagarna, det börjar bli surt att bara vara hemma.
Vi har påbörjat gröten och jag gör på en halv dl vatten och får slänga större delen, men han gapar ibland eller till och med dyker på skeden. Igår var han sur vid matbordet för att han inte fick något. En liten klick gräddsås på fingret var en hit tyckte han. Sambon försökte sedan med lite grädde från potatisgratängen, men det var nog fel färg, så då gapade han inte. Idag fick han smaka på min yoghurt med rabarber, men det var nog surt. Det som inte är barnmat är ju bara lite på fingret som sagt.
-
Vi var på vårdcentralen för 3 veckor sedan då Julia haft sån hosta samt att hon fick massa röda utslag på hela magen. Läkaren sa att det var en allergisk reaktion, hade dock inte börjar ge henne några smakisar då. Vi fick rekomendationen att smörja med kortison två gånger om dagen samt en fet kräm. Men nu tre veckor sedan har hon fortfarande massa utslag... Jag skulle gissa på att det är nässelutslag, jag hade precis likadant som henne när jag var liten. Någon som har erfarenhet av det? Hon har blivit mycket gnälligare sen dess, det måste ju klia enormt på henne :(
-
Åh fy :/ Stackars liten! Vad gjorde dina föräldrar när du hade de problemen?Simone skrev 2016-02-15 16:19:15 följande:
Vi var på vårdcentralen för 3 veckor sedan då Julia haft sån hosta samt att hon fick massa röda utslag på hela magen. Läkaren sa att det var en allergisk reaktion, hade dock inte börjar ge henne några smakisar då. Vi fick rekomendationen att smörja med kortison två gånger om dagen samt en fet kräm. Men nu tre veckor sedan har hon fortfarande massa utslag... Jag skulle gissa på att det är nässelutslag, jag hade precis likadant som henne när jag var liten. Någon som har erfarenhet av det? Hon har blivit mycket gnälligare sen dess, det måste ju klia enormt på henne :(