• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Anonym (Också)
    Utflykt i verkligheten skrev 2015-02-17 11:41:27 följande:
    Många här inne, framför allt ts, har uttryckt sig som att barnen är andra klassens familjemedlemmar. Att hemmet är till för den riktiga familjen, och att de är bara på besök varannan vecka.
    Varken ts eller andra har sagt att barnen aldrig är välkomna.

    Resten har jag inte läst heller måste ha missat alla dom inläggen.
  • Anonym (Lotta)

    Mitt ex hade sina barn vh, det var fullt tillräckligt för mig.
    Kunde inte lära mig att ens tycka om dem, de var krävande och bortskämda små ligister!
    På sommaren när han hade dem två veckor på raken sköt jag fram min semester för att slippa så långt det gick.

    Efter ett par år fick jag nog och flyttade och har aldrig, en enda sekund, ångrat det beslutet.

    Har inte saknat dem, kommer heller aldrig göra det. Och att ens tänka på att ha ett förhållande med en man med barn ger mig rysningar!
    Jag kommer aldrig behöva planera mitt liv efter andras avkommor, lagar viken mat jag vill utan deras gnäll om att de ville ha pannkakor och njuter av varje sekund utan deras närvaro.

  • Anonym (Lala)

    Du sa att hans barn inte fick bo hos honom på heltid och efter detta undrar du om du ska sätta ner foten YTTERLIGARE och inte ens låta dem hälsa på sin pappa under mammaveckan?

    Jag undrar snarare vad pappan ser i dig öht. Varför gick han ens med på ditt första helt orimiga krav? Det var DU som kom in i ett hem. Pappans och barnens hem. Det är lika mycket ditt som deras nu, men det är INTE mer ditt än barnens.

    Du verkar inte riktigt klok.

  • Brumma
    Utflykt i verkligheten skrev 2015-02-17 11:41:27 följande:

    Många här inne, framför allt ts, har uttryckt sig som att barnen är andra klassens familjemedlemmar. Att hemmet är till för den riktiga familjen, och att de är bara på besök varannan vecka.


    Länka gärna till de inläggen.

    Att anse att barnen kan bo vv är inte att säga att de inte är riktig familj med sin förälder eller att det även är deras hem.
  • Anonym (Också)
    Anonym (Lala) skrev 2015-02-17 11:55:38 följande:

    Du sa att hans barn inte fick bo hos honom på heltid och efter detta undrar du om du ska sätta ner foten YTTERLIGARE och inte ens låta dem hälsa på sin pappa under mammaveckan?

    Jag undrar snarare vad pappan ser i dig öht. Varför gick han ens med på ditt första helt orimiga krav? Det var DU som kom in i ett hem. Pappans och barnens hem. Det är lika mycket ditt som deras nu, men det är INTE mer ditt än barnens.

    Du verkar inte riktigt klok.


    För det första så är pappan dummare än ts om det nu är så att ts själv bestämt vv. Han är en flat och feg pappa som inte kan säga ifrån om det nu var så att det endast är ts som önskade vv.

    Bioföräldrarna är dom som tar slutgiltiga beslutet.

    Sen att det inte är ts hem.. Jag blir så trött på alla som ska rangordna en familj. Bor ts där så är det också ts hem.

    Annars kan jag tala om att det inte finns några som har ett hem inte barnen heller för dom har väll knappast betalat en krona för huset?

    Ni som bor i lägenhet ni äger inte lägenheten ni hyr.

    Så kom inte med drabbel om att det inte är ts hem.

    Är det nu så att ts själv styr att barnen inte får vara där så är det fortfarande enligt mig biopappans fel som inte säger emot.
  • Ascendere
    BioBonus skrev 2015-02-17 11:32:44 följande:

    Fast man måste kunna få vara ifred också ibland? Speciellt om man har räknat med det för att barnen ska vara hos sin andra förälder. Speciellt om man lever med barn som inte är ens egna. Då kan man behöva ladda batterierna varannan vecka och bara vara vuxna hemma. Och sen nästa vecka så är man världens bästa bonusförälder som tar lika mycket ansvar för barnens välmående som deras föräldrar.
    Och man stänger ju inte ute dem från sitt hem - de har två hem. Och ett hem är alltid öppet, det andra hemmet kan man behöva kommunicera med om man ändrar sina planer.


    Det behöver inte vara så svart eller vitt. Det är klart att det låter hemskt att säga att man "stänger sina barn ute från sitt hem", men det är ju inte det man gör. De har två hem. Varav de alltid är välkomna i båda. Varannan vecka tar man för givet att barnen ska komma hem, precis som man gör med barn som alltid bor hemma. Varannan vecka tar man för givet att barnen är hos sin andra förälder och ändras dessa planer så hör man av sig. Det är oftast inte så traumatiskt som ni försöker få det att låta.


    Ja, jag kanske är alltför känslomässigt engagerad för att kunna se saken nyktert, men det du skriver låter vettigt i alla fall. 
  • micromat
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 09:10:51 följande:

    Även om han är en stor idiot i vissa fall, så är han den bästa många andra gånger.

    Dessutom håller vi på att försöka bli gravida och det är den mannen jag vill ha barn med! Jag har ju sett hur han är mot sina barn under flera år. Han är en superbra pappa, men inte en fullt lika bra make alla gånger. Fast trots allt detta så är han ju mannen i mitt liv. Jag kan inte bara lämna honom - det skulle jag aldrig klara av! Jag älskar honom alldeles för mycket.


    Är det okej att hans nya kvinna (om det skulle ske) slänger ut ditt och din mans nya, barn så att barnet inte är välkommet att träffa sin pappa när barnet och pappan vill det?

    Precis så som du gör.
  • Anonym (,,,)

    Problemet med att barnen är hos biosarna vv är att det blir en massa spring om man inte sätter upp regler. Det är inte bara bonusföräldrar som tycker det är jobbigt utan jag känner även bioföräldrar som kräver att barnen inte springer hur de vill.. Man kanske har planerat in barnfria veckan osv..

  • Bonusmamma 2

    Hej Bonusmamma,
    Jag har det exakt likadant som du. Fast här är det inte bara barnen som trillar in utan även deras mamma. Jag har satt ner foten ordentligt nu och har bestämt mig för att dra mig ur relationen.

    Han lyssnar överhuvudtaget på mig, värsta är när 17 åringen kräver att även hennes pojkvän ska bo här veckan hon bor här.
    Det är väldigt rörigt på morgonen här när 5 personer ska bli redo för jobb och skola.
    Jag tycker att de kan sova över på helgerna hos varandra och sa till dottern att bara för att du har pojkvän innebär inte det på automatik att han blir inneboende här. 

    Ja, som sagt, jag har valt, Lämnar.

    Lycka Till!

  • BioBonus
    Anonym (,,,) skrev 2015-02-17 14:00:29 följande:

    Problemet med att barnen är hos biosarna vv är att det blir en massa spring om man inte sätter upp regler. Det är inte bara bonusföräldrar som tycker det är jobbigt utan jag känner även bioföräldrar som kräver att barnen inte springer hur de vill.. Man kanske har planerat in barnfria veckan osv..


    Jag uttalar mig i den här frågan som mamma och inte som bonusmamma, för det är bara mina egna barn som är tillräckligt stora och bor tillräckligt nära för att kunna poppa över till mig på pappas veckor. Mina barn hör av sig när de kommer. Och jag tror inte de är särskilt traumatiserade. Det är förvisso inte särskilt ofta det händer, men nån gång då och då att de har glömt nåt eller så.
    Om det av någon anledning inte passar att de kommer en kväll så innebär ju inte det att de får stå hela natten ute i trädgården i spöregnet och frysa ihjäl när svavelstickorna slocknar. De får helt enkelt vara kvar hos sin pappa istället, och komma förbi imorgon.
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).