• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Lillusen
    Anonym (bibo) skrev 2015-02-17 21:26:52 följande:

    Jag skulle inte kunna säga till mina barn att dom bara får vara hemma varannan vecka..( bor ihop med deras pappa.)

    Jag kan /vill inte heller säga det till mina bonusbarn. Tvärtom har jag själv sagt till dom att dom alltid är välkomna hem. (Noga med att säga hem!)

    Min största rädsla är att dom inte ska känna sig hemma.

    Som förälder har man barn varje dag och att då neka en förälder att vara det vv ät ju absurt.

    Kan förstå ditt problem också ts, för det är inte dina barn. Men då får ni nog vara särbo.

    Din sambo är pappa varje dag och självklart vill han att deras hem alltid ska vara öppet för dom.


    Precis så här tänker min sambo om mina barn också, han är t.o.m mer principfast än vad jag är.

    Om vi är borta eller har något hemma som barnen inte kan vara med på så ordnar vi barnvakt. Pappan till de stora (som nu är vuxna och det är inte aktuellt) och mormor till vår gemensamma.
  • Anonym (Också)
    Lillusen skrev 2015-02-18 06:36:36 följande:
    Precis så här tänker min sambo om mina barn också, han är t.o.m mer principfast än vad jag är.

    Om vi är borta eller har något hemma som barnen inte kan vara med på så ordnar vi barnvakt. Pappan till de stora (som nu är vuxna och det är inte aktuellt) och mormor till vår gemensamma.
    Det kanske inte är jätte enkelt att ordna barnvakt på 10 min?

    Vad då pappan som barnvakt? Man är väll inte barnvakt åt sitt eget barn.

    Så du menar att barnet kommer hem till er utan att höra av sig då visar det sig att ni ska bort eller få folk hem.

    Då ringer du till pappan (där barnet har sitt boende denna vecka) för att höra om han kan vara barnvakt?
  • Lillusen
    Anonym (Också) skrev 2015-02-18 06:53:36 följande:

    Det kanske inte är jätte enkelt att ordna barnvakt på 10 min?

    Vad då pappan som barnvakt? Man är väll inte barnvakt åt sitt eget barn.

    Så du menar att barnet kommer hem till er utan att höra av sig då visar det sig att ni ska bort eller få folk hem.

    Då ringer du till pappan (där barnet har sitt boende denna vecka) för att höra om han kan vara barnvakt?


    Ska jag bort så säger jag det till barnen vart de än ska vara den dagen så vet dom om det och kan planera efter det. Nu när dom är äldre så får dom sköta sig själva om dom kommer hem då. När dom var yngre så ringde jag pappan och sa att den dagen så ska vi bort så då kan barnen inte komma hem till oss. (Det var så jag menade att pappan var barnvakt, mer förklarande än att jag ser honom som barnvakt)

    Har jag något hemma som inte är barnvänligt så ber jag dom hitta på något annat den kvällen, precis som jag gör med min man. Om jag har tex tjejkväll
  • Lillusen
    Anonym (Också) skrev 2015-02-18 06:53:36 följande:

    Det kanske inte är jätte enkelt att ordna barnvakt på 10 min?

    Vad då pappan som barnvakt? Man är väll inte barnvakt åt sitt eget barn.

    Så du menar att barnet kommer hem till er utan att höra av sig då visar det sig att ni ska bort eller få folk hem.

    Då ringer du till pappan (där barnet har sitt boende denna vecka) för att höra om han kan vara barnvakt?


    När barnen blev sådär 13-14 år så slutade vi se det som att barnen har sitt boende hos mamma och pappa och övergick till att mamma/pappa hade ansvar den veckan.
  • Anonym (Också)

    Varför är det en sådan överdramatisering när det gäller vissa Bioföräldrar?

    Jag tror att det är just därför som gör att det här med bonusfamiljslivet blir påfrestande och annorlunda.

    Om jag någonsin separerar så hoppas jag att jag behåller mina värderingar och mitt jag.

    Jag älskar mina barn och kommer sakna dom precis som jag gör idag när vi är ifrån varandra längre perioder men jag vill inte och kommer inte att sluta leva.

    Barn är nummer ett fast på ett sunt sett.

    De måste lära sig att jorden inte cirklar omkring dom endast.

    Barn behöver regler och uppfostran också.

    Jag kommer också vara lyhörd mot mitt x.

    Når vi fram till ett beslut så är det det som gäller tills beslutet ändras gemensamt.

    Jag kommer också att prata med mitt x i de fall om hans nya har helt andra värderingar än mitt x och om de gör barnen illa.

    Tar han inte och ordnar upp det så är han mer skyldig än vad bonusmamman är.

    Det är hans ansvar.

    Mitt i mitt hem.

    Det är lätt för mig att skriva detta nu men om jag inte kan förhålla mig till mina ord sen beror det nog på ilska o bitterhet.

    Då ligger problemet hos mig

  • Anonym (Också)

    Svarade inte på dina inlägg lillusen ????

    Låter jätte bra erat upplägg.

    Men det finns andra där livet bara kretsar kring barn o föräldraskap så att man är hemsk om man säger ifrån och där omgivningen förväntas stanna upp sin värld för dessa barn skull annars är man en hemsk person o de anser att barn far illa.

  • Anonym (Också)

    Glad gubbe blev massa ???

    Ber om ursäkt.

    Nu vet du att det var en glad smiley

  • Thyla
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 09:47:20 följande:
    Jag har haft det som förslag också. Att de hör av sig så jag får chansen att säga nej, innan de bara stövlar in. Då kontrar min man med att säga att jag också kan ringa innan jag kommer hem.
    var inte hemmet ditt hem?
    Isf- varför ska du ringa innan du kommer hem? Väldigt barnsligt argument.

  • Brumma
    Lillusen skrev 2015-02-18 06:36:36 följande:

    Precis så här tänker min sambo om mina barn också, han är t.o.m mer principfast än vad jag är.

    Om vi är borta eller har något hemma som barnen inte kan vara med på så ordnar vi barnvakt. Pappan till de stora (som nu är vuxna och det är inte aktuellt) och mormor till vår gemensamma.


    Menar du attni fixar barnvakt även om barnen skulle varit hos sin mamma (när de var yngre alltså). Ni räknade inte med att de faktiskt skulle VARA hos sin mamma som beräknat utan ni hade en barnvakt inbokad ifall de skulle få för sig att just idag vill jag hellre sova hos pappa?
  • Brumma
    Lillusen skrev 2015-02-18 07:11:12 följande:

    Ska jag bort så säger jag det till barnen vart de än ska vara den dagen så vet dom om det och kan planera efter det. Nu när dom är äldre så får dom sköta sig själva om dom kommer hem då. När dom var yngre så ringde jag pappan och sa att den dagen så ska vi bort så då kan barnen inte komma hem till oss. (Det var så jag menade att pappan var barnvakt, mer förklarande än att jag ser honom som barnvakt)

    Har jag något hemma som inte är barnvänligt så ber jag dom hitta på något annat den kvällen, precis som jag gör med min man. Om jag har tex tjejkväll


    Du säger alltså ibland nej till att de får komma över, när det inte passar dina planer?
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).