• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Anonym (MM)
    nymedlem skrev 2015-02-16 19:49:40 följande:
    Men herregud, ts har fått mannen att kasta ut hans barn till 50% för att hon krävde det. Det är enormt MYCKET MER än de flesta skulle kompromissa när det gäller ens barn.

    Girig vill ha mer och ts kommer troligen inte ge sig för en barnen slutar "stövla in i HENNES hem" helt och hållet.

    Förmodligen så hon kan skaffa egna ungar och tro sig få en "kärnfamilj".

    Bra att pappan står på sig!
    Detta var som jag tolkade något som hände för att mamman flyttade till samma stad som TS och hennes man bor i. Varför skulle inte deras mamma vilja ha dem varannan vecka eller ska hon förvägras det? Det är antagligen något pappa och mamman kom överens om för barnens bästa, inte ör att TS ville det även om der råkade infalla med hennes önskan.
  • Anonym (Lotta)

    Att ni bara orkar tjafsa vidare om detta!
    Hur kan man flytta ihop med en karl med ungar i bagaget???
    Kan någon förklara för jag fattar inte, skulle jag ALDRIG göra.

  • Dr Mupp

    Det är lika mycket ders hem som ditt. Om du tycker att duska kunna komma och gå som du vill så ska de gälla alla i familjen.

    En sak till du kommer alltid att vara nummer 2 hans barn kommer först. Ställer du honom mot väggen kommer han att välja barnen,


    Rational arguments don?t usually work on religious people. Otherwise there would be no religious people.? - Gregory House, M.D
  • Ess
    Anonym (A) skrev 2015-02-16 20:02:50 följande:
    Det är den som äger huset samt den som flyttade in i huset först som rent juridiskt har fler fördelar än den som inte äger huset samt flyttade in där sist.

    Jag tycker som sagt att dom bör komma fram till en lösning som inte bara passar honom och hans barn utan även ts.

    Jag utgår ifrån att barnen är så pass stora för att kunna förstå vikten av att visa hänsyn och respekt genom att inte bara "klampa in" på dom veckorna dom bor hos sin mamma.
    Är dom gifta och inga papper skrivna, så har hon rätt till hälften av huset när/om dom går isär. Sen blir det han som får besittningsrätten eftersom han har barn. Om det nu skull bli en tvist om det.

    Men som du skriver, så måste dom komma fram till något som funkar. Att skaffa barn som det ser ut nu, så är frågan om det ens håller fram tills förlossningen.
    Jag tycker inte det är förmycket begärt att höra av sig och kolla läget innan man dyker upp på fel veckor.
  • nymedlem
    Anonym (Lotta) skrev 2015-02-16 20:11:09 följande:

    Att ni bara orkar tjafsa vidare om detta!

    Hur kan man flytta ihop med en karl med ungar i bagaget???

    Kan någon förklara för jag fattar inte, skulle jag ALDRIG göra.


    Det är ju jättemysigt med bonusar. Blev bästa kompis snabbt med bonusarna när jag flyttade dit. Aldrig mer än man utan barn!
  • Anonym (pappa till tre)
    Anonym (A) skrev 2015-02-16 19:50:32 följande:
    Så han går alltså med på att du bokstavligen lyfter upp honom och därefter kastar ut honom med huvudet före den dagen han bestämmer sig för att barnen inte är välkomna längre hemma?
    Haha, nja, jag vet inte om jag skulle orka göra det rent fysiskt. Men han skulle orka. Bäst man passar sig.
  • Anonym (pappa till tre)
    Anonym (-) skrev 2015-02-16 19:54:53 följande:
    Jag tycker inte att det passar sig att du först skaffade barn med en kvinna, för att sedan lämna henne för en man. Det är fel mot alla inblandade - inte minst mot barnen.

    Så jag gissar på att du (kvinna) har en man med tre barn.

    Intalar mig det iaf. Annars lär jag ju inte få någon sömn.
    Tyvärr får du väl ligga sömnlös i natt, då. Jag, min man och våra glada barn kommer sova gott, i alla fall. 

    Sedan så lämnade jag inte barnens mamma, utan vi skilde oss.
  • Anonym (Krussi)
    Anonym (suck) skrev 2015-02-16 19:09:02 följande:

    Ärligt talat Ts, jag tycker du ska göra slut med din man. Om han är så extremt respektlös mot dig nu så kommer han fortsätta vara det och det kommer INTE bli bättre om ni skaffar ett gemensamt barn.

    Jag skulle heller aldrig acceptera att barnen kommer hur som helst och Vissa av svaren i tråden är ju bara skrattretande. När barnen har sin pappavecka behöver de givetvis inte höra av sig när de ska hem efter skolan, men däremot ska de höra av sig om de INTE kommer hem efter skolan. Likaså är det självklart att de FRÅGAR om de får göra saker samt bestämmer vilken tid de ska vara hemma. Förväntas man vara hos sin mamma FRÅGAR man BÅDA föräldrarna om det är okej att gå till pappa och man respekterar ett nej.

    Kör ni andra med helt fri uppfostran eller???

    Är man två vuxna i hemmet är man även två vuxna som beslutar om ALLT viktigt i hemmet. Bestämmer pappan att barnen ska vara där varannanvecka så bestämmer den andra vuxna om huruvida barnen ska vara där resten av tiden.

    Båda måste respektera den andra - det är inte bara styvföräldern som ska gå med på allt. Styvföräldern valde INTE att skaffa barnen och separera från deras andra förälder. Det är enbart föräldrarnas val och om de på riktigt satte barnen först skulle barnen inte vara skilsmässobarn. Hyckleri är vad det är.


    And shes back!
  • Anonym (Lotta)
    nymedlem skrev 2015-02-16 20:19:09 följande:
    Det är ju jättemysigt med bonusar. Blev bästa kompis snabbt med bonusarna när jag flyttade dit. Aldrig mer än man utan barn!
    Tja... det kan man ju diskutera.
    Been there, done that, never again.

    Är det inte bättre att skaffa ungarna ihop?
  • mammalovis

    Enklast vore väl om ni byggde en friggebod på tomten, så kan du gå dit och dra dig undan, om det är det det handlar om.

    Jag kan känna igen din känsla från tiden innan jag hade egna barn och vi bara hade 2,5 rum utan möjlighet att stänga om sig på annat än toaletten. Jag gillar lugn och ro och att kunna läsa en bok i tysthet, men det var ju svårt när pojken var där plus att det påminde mig om min barnlöshet.

    Nu när jag har två egna barn på heltid och en bonusdotter här varannan helg har jag insett att jag får stänga in mig i sovrummet på fm, då den yngsta sover middag i 2-3 timmar på eftermiddagen och känns dumt att väcka henne med en lampa. Sedan finns det kanske en stund på kvällen med.

    I ert fall är ju frågan om det handlar om ditt behov av ensamtid, att få hemmet för sig själv eller om det handlar om att ungarna är högljudda, lägger beslag på stort utrymme eller om det handlar om svårigheten att planera rätt mängd mat för kvällen?

    Om det handlar om egentid som par får ni väl boka in en helig tid varje vecka eller liknande och meddela barnen.

Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).