Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Jag vet inte hur vanligt det är, men jag har läst och sett fler exempel än jag kan räkna och därav ordvalet 'otaliga'. Hur vet du att det inte är väldigt vanligt?

Tror personligen inte att man som vuxen nekar detta o ser det som något problem om det inte finns något.

Vi ringde aldrig till bonus när denne var liten för vi märkte hur störd denne blev av när mamman ringde.

Vissa kvällar kunde barnet bli ledsen och ha svårt att somna.

Jag förstår mamman hade själv viljat prata med mitt barn men om barnet deklarerar att Nej jag mår inte bra av det så får man som vuxen backa.

Mina barn vill inte prata när jag eller dom är bortresta.

Vi står varandra jätte nära så det handlar om att längtan blir för stor.

En annan sak är när man är mitt uppe i något och blir avbrutna av telefon eller sms.

Barnen ringer när barnen själv vill ringa.

Ibland. Relativt sällan skulle jag vilja påstå...

Du skrev "otaliga"..

har du själv erfarenhet eller har du enbart läst på FL och tolkat som du vill?

Enligt min egen erfarenhet är det när det skapar PROBLEM som det tas upp dvs när mamman hör av sig för att kontrollera, när det är mammans behov av kontakt med barnet som kommer först eller när barnet mår dåligt av att mamman (för det är det ofta) hör av sig på pappaveckan..

Så även i de flesta trådar jag läst här på FL. Men har du "otaliga" exempel så länka gärna :)

Du ha skrivit att två barn är 14 och 16 år. dessa barn går inte under åldern för spikade scheman på vart de ska bo, det är barn upp till 12 som gör det. Enklast är väl att de hör av sig innan. 

Du skrev till biobonus att man är förälder på heltid. Och att det hon skrev var fullkomligt främmande för dig. Och det hon skrev var "Mina barn är alltid välkomna hem. Självklart. Men, det kan hända att det inte passar på den vecka de ska vara hos sin pappa."

Eftersom du inte ansåg att man var förälder om det inte alltid passade att barnen kom (iallafall lät det som om du menade det) så frågade jag om du alltid sitter hemma och väntar på att dina barn skall komma.

För vissa funkar det att barnen kommer oavsett - speciellt äldre barn. Men i vissa fall så passar det hekt enkelt inye eftersom man har annat inplanerat. Hade detta "annat" varit på en barnvecka - eller om det varit en kärnfamilj tex - hade man istället skaffat barnvakt eller anpassat sig efter barnens tider på ett annat sätt. Man hade som föräldrar tagit olika tider av dagen tex.

BioBonus skriver att barnen alltid är välkomna, men att det ibland inte passar för de kanske har annat inplanerat. Det måste även kollas av med föräldern de SKA vara hos - kanske har han/hon ngt inplanerat för barnen?

Så - är du alltid hemma? Skaffar du aldrig barnvakt eller planerar minsta lilla utanför/i hemmet som inte är lämpligt/möjligt att barnen är med på?

Jag vill gärna veta eftersom om du svarar ja på den frågan sitter och dömer människor som gör samma sak som du.

Var har du fått den siffran från? Att DU anser att det är så är en sak. Men det finns liksom ingen magisk åldersgräns där barn får bestämma helt fritt. ELLER där barn behöver sluta visa hänsyn.

Snarare kan man väl förvänta sig att ett äldre barn förstår att man ibland kan behöva planera och kommunicera.

Det är helt upp till föräldrarna att avgöra, om det ska följas schema eller inte.
Kommer inte föräldrarna överens så måste det finnas ett schema, det följs då tills barnen fyller 18.

När mina föräldrar skilde sig så var de inge prat om med oss äldre barn, bara de under 12. Men det kanske var för att ingen egentligen ville vara hos pappa ch de små blev tvingade dit. 

Jag skulle inte kunna säga till mina barn att dom bara får vara hemma varannan vecka..( bor ihop med deras pappa.)

Jag kan /vill inte heller säga det till mina bonusbarn. Tvärtom har jag själv sagt till dom att dom alltid är välkomna hem. (Noga med att säga hem!)

Min största rädsla är att dom inte ska känna sig hemma.

Som förälder har man barn varje dag och att då neka en förälder att vara det vv ät ju absurt.

Kan förstå ditt problem också ts, för det är inte dina barn. Men då får ni nog vara särbo.

Din sambo är pappa varje dag och självklart vill han att deras hem alltid ska vara öppet för dom.

Jag blir så ledsen när jag läser ts. Denna syn på bonusbarn. Vad skulle du säga om någon ville begränsa dina barns tid hemma hos dig? Alltså mer eller mindre kicka ut dem. Vetskapen om att de är ovälkomna av din livskamrat? Jag hoppas att om jag och maken skulle separera att vi skulle slippa nya respektiven med den egoistiska och kallsinta synsätt som du har!