Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Är själv skilsmässobarn och när pappa bodde hemma i Sverige var jag hos honom titt som tätt även om det var "mammavecka" eller senare när det blev varannan helg hos pappa av diverse orsaker så var jag där till och från av den enkla orsaken att:

Jag ville träffa min pappa! 

Tänk, man kan vilja träffa sin förälder även om det inte är dennes vecka!

Jag har haft det som förslag också. Att de hör av sig så jag får chansen att säga nej, innan de bara stövlar in. Då kontrar min man med att säga att jag också kan ringa innan jag kommer hem.

Då är det nog så att han inte vill kompromissa om den här saken. Det hade jag inte heller velat göra, så jag kan förstå honom. Många andra däremot hade kunnat göra en sådan kompromiss - att ge partnern rätt att säga nej till ett barn som hör av sig och vill komma hem, men så verkar inte din man (och som sagt, inte jag heller) fungera. 

Särboskap skulle nog passa er bättre. 

Varför ska du få säga nej till att de kommer hem till sin pappa, ett hem de haft betydligt längre än du? Jag förstår din sambo till fullo. 

Det bästa du kan göra för att må själv och finna frid i den familjekonstellation du befinner dig i är att acceptera att hans barn bor i ert hem lika mycket som du gör. 

Jag bor med en man som har ett barn sedan tidigare och vi har nu två gemensamma också. Jag tyckte att det blev lättare att förhålla mig till bonusen när vi fått gemensamma barn eftersom den tid vi ibland hade bara han och jag nu inte finns varannan vecka längre. Det är barn här jämt och det är bara så det är. 

Du kan hålla på och strida om det här i det oändliga eller tills er relation blir infekterad eller så kan du justera din egen inställning. Jag kan garantera att det senare är den enklaste vägen. 

Men gör det då. Ring innan du åker hem.

Jag hade nog i din situation skaffat ett eget boende där jag kunde dra mig undan och faktiskt blivit särbo

Jag anser att man är förälder 24 timmar per dygn. Skulle ALDRIG NÅGONSIN förskjuta ett barn sim vill hem till sitt hem. De har två hem. Vad gör du om mamman dör? Då måste de ju bo hos er fulltid.

Och skulle du prata direkt med mina barn så hade jag sagt tack o hej. Tar helt pappans parti i det här.

Tycker så synd om barnen. Det är klart att de känner av att de är oönskade av pappas sambo. Måste vara jättejobbigt och sätta spår i dem...

Fast vad har barnen gjort dig? Varför får de inte komma hem? Vad har du emot dem?

Pappan säger ju själv att hans barn inte är ivägen eller till besvär. Han säger att hans barn alltid är välkomna.

Antar att du flyttade hem till han och hans barn? Passar du dig inte så kanske han slänger ut DIG. För han lär ju knappast slänga ut sina barn. Vilken frisk människa gör det!?

Men tänk på det framtida barnet ni planerar...om ni skiljer er och ert gemensamma barn som ni planerar att skaffa skulle vilja bo hos dug mycket mer än bara varannan vecka och så säger din nya sambo att han inte vill ha ditt barn hemma så ofta...HUR skulle du känna och reagera?

Man är förälder 24/7 inte varannan vecka, utan alltid. Det hoppas jag att du vet eftersom du planerar att bli förälder själv...

För mig är det helt galet att resonera som du gör,står helt på pappans sida. Jag hoppas att du den dagen du får egna barn då kommer förstå din sambos känslor för sina barn. Ens barn går nämligen före ALLT.