Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Nej, du skrev:
"Hehe. Så du tror att till exempel våra barn är motsatsen till allt det här du  skriver här:" och så citerade du mig. 

Jag har alltså inte uttalat mig om andras barn, du frågade mig om jag trodde andras barn var olika mina varvid jag svarade att jag inte uttalar mig om andras barn. Vilket jag heller inte har gjort. 

Skillnaden där är nog att vi veckohandlar för att slippa småhandla varje dag. Vi bor också mitt i stan, så avstånd till affärer är inte en faktor här heller. Sen att veckohandling funkar bäst för oss innebär inte att jag tror det funkar bäst för alla. Gemensamma måltider är till exempel jätteviktigt för oss och vi äter alltid middag tillsammans med alla barnen när de är här. Det är inte lika viktigt hos alla och då funkar det kanske bättre med att var och en lagar den mat de vill äta. Det finns lika många lösningar som det finns familjer.

TS - det som är problem för er är inte att andra har synpunkter på hur ni ska leva ert liv, utan att ni inte är överens inom familjen. Finns det någon lösning som du kan se där barnen har lite lösare umgänge än vad du egentligen är ok med, samtidigt som du får barnfri tid? Går det att hitta en kompromiss?

Jag håller med din man! Bara för de har en mamma boendes i närheten så har de fortfarande lika rätt att ha sin pappa fult ut oavsett vad du tycker. Hur blir de sedan då när de flyttar hemifrån? Ska de behöva boka tid för att få komma hem och hälsa på?
Säg att du och din man får barn och ni går isär, ska du då neka ditt barn att få komma hem de veckor de är hos pappan eller neka barnet att åka till pappan på din vecka bara för det inte är rätt vecka? Hade du kunnat säga nej till ditt egna barn? Varför kan inte barnen få ha rätt att ha båda sina föräldrar oavsett vecka? Det är inte deras fel att föräldrarna inte lever ihop längre och de är såpass stora nu så de har rätt att välja heeelt själva vart de vill vara. 

Däremot om pappan inte hade varit hemma de veckorna som inte var hans så hade jag hållit med dig. 

Ett tips, din man visar tydligt vart han står i denna frågan och han visar också att barnen inte är utbytbara.. Var försiktig om du vill leva med denna mannen, han kommer inte att tolerera detta och kommer att välja barnen först. Önskar fler pappor kunde vara lika starka i sin pappa roll.

Pappan är rätt tydlig med vart han står i frågan. 
Det enda kravet du kan ställa är att om han inte är hemma så får dom inte komma över, eftersom du inte är ansvarig för dem, och du vill kunna få va ifred ibland.

Jag hade inte trivts att ha det så, så jag hade letat upp ett eget boende och dumpat mannen.

Det verkar inte var ett sunt beteende

Barnen är så pass stor att de bör höra av sig innan de kommer när det är mammaveckan. Inte alls för mycket begärt. När mina ungar blir så stora att de kan åka emellan oss bioföräldrar så får de ringa innan de kommer. Jag vill inte bli påkommen i sänghalmen direkt.

Dig skulle jag inte vilja ha som styvmor. EVER!!!

Det är så att när man gifter sig med en man som har barn sen tidigare ingår de liksom i paketet. Man kan inte välja bort barn varannan vecka för att du tycker det. Orimligt.
Om jag gifte om mig så skulle mina barn vara välkomna alltid hos oss. Men du har ju inte egna barn så du verkar ju inte fatta bättre.

Nästa skrämmande tanke är att ni ska ha ett gemensamt barn. Som då har 3 syskon. Som endast får tillgång till sitt syskon när det passar dig. Det fungerar inte så hörru. Du får nog ta och begrunda innan du blir på tjocken. Lära dig se hans barn som en del i ditt liv. De kommer finnas där. I tid och otid. Jag skulle aldrig drömma om att säga till mina barn att ni är inte välkomna här på pappaveckorna.

Var glad åt att de vill vara hos er istället. Att de trivs. Då är det något som stämmer väldigt bra. 

Hela ditt resonemang är helt uppåt väggarna. Anser jag. Barnen har mer rätt till din make än vad du har. 

DITT HEM??? Är det du som äger huset? Eller är det så att din make äger lika stor del? Det är i så fall barnens hem. de har två hem de delar sin tid. Och det är så att när barnen blir så pass stora att de kan ta sig själv så gör de oxå så.

Jag hoppas innerligt att barnen inte får veta att du inte vill ha dem där. För det är då det börjar slås en kil mellan dig och din man. En kamp du aldrig vinner.

Ärligt låter som en bra pappa som prioterar. Du visste ju att han hade barn innan er. Man kan inte ta bort barn hur som helst. Men du i detta fall är den vuxna. Säger du detta till dem. Undrar jag om det står rätt till hos dig. De ska inte ta ansvar för att du inte vill. De är barn. Du får väl bryta upp flytta. För pappan. Kommer bli less på dig. Se dig som ett barn. Han har väl redan två. Behöver inte ett tredje. Oattraktivt det du gör.