• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Anonym (A)
    BioBonus skrev 2015-02-16 14:39:02 följande:

    För oss skiljer det sig massor.
    Vi har inte mat hemma för fem de veckor vi är barnfria. Vi har inte ens livsmedel de kan äta, med anledning av diverse allergier.
    Vi jobbar och tränar mer våra barnfria veckor.
    Vi lägger mer tid på vår vuxenrelation.
    Vi lägger mer tid på att träffa våra barnfria vänner.
    Vi är hemma extremt mycket mindre.

    Alla barnen är alltid välkomna hem. Även på pappa/mammas veckor.
    Men, de får kommunicera med dem deras ändrade planer berör.
    Vill de äta middag hemma hos mig så ska det vara förankrat hos deras pappa så inte han står där med en färdiglagad middag och inga ungar. Ska de sova hos pappa så är det dit de åker efter festen, om de inte har kommit överens med oss om något annat innan.
    Och på alla år vi har haft vv, så har detta aldrig skapat något som helst problem.
    För alla inblandade har samma inställning. Barnen värdesätter sin tid med sina andra föräldrar och tycker själva det är viktigt att få vara där en vecka och njuta av vardagen med sin pappa/mamma. De har inget behov av att hatta fram och tillbaka då deras behov är lika tillfredsställda i alla deras hem. De är lugna och trygga och har alltid "hemma". Sen att "hemma" har olika geografisk placering varannan vecka är underordnat.


    Det fungerar inte så bra att anpassa hela sitt liv efter bonusbarn som bara dyker upp på "mamma veckorna"
  • BioBonus
    Anonym (A) skrev 2015-02-16 15:01:37 följande:
    Det fungerar inte så bra att anpassa hela sitt liv efter bonusbarn som bara dyker upp på "mamma veckorna"
    Det gör inte det för alla, beroende på hur vardagen ser ut och hur man lever sina liv. Problemet är väl snarare att förståelsen för att det kan bli bra även om man gör olika är lite låg ibland och det hemfalls åt pekpinnar och anklagelser att man är en dålig förälder eller bonusförälder. Men så är det på FL  :)
  • Anonym (A)
    BioBonus skrev 2015-02-16 15:05:38 följande:
    Det gör inte det för alla, beroende på hur vardagen ser ut och hur man lever sina liv. Problemet är väl snarare att förståelsen för att det kan bli bra även om man gör olika är lite låg ibland och det hemfalls åt pekpinnar och anklagelser att man är en dålig förälder eller bonusförälder. Men så är det på FL  :)
    Det är inte alltför ovanligt här på FL att man ses som dålig bonusförälder om man inte låter sitt/sina bonusbarn alltid vara prio 1 oavsett situation.
  • Anonym (Malle)
    Anonym (Också) skrev 2015-02-16 14:56:50 följande:

    Ja det beror på att fler barn = mer ansvar, mer skjutsande, mer mat och mer tvätt, mer av det mesta.

    Ganska logiskt egentligen om man tänker efter.

    Skulle det innebära skillnad så kan vi ju plocka bort underhåll på en gång.

    Skulle det inte vara någon skillnad så är det barn som knappt äter eller dricker eller duschar eller rör på sig.


    Det är förvisso sant men om jag jämför med tiden som ensamstående eller tiden med exet i kärnfamiljen så har vi nu 5 barn istället för 3 i min familj och det är inte en jättestor skillnad eftersom jag och min partner har goda rutiner och ett gott samarbete där vi alla hjälps åt oavsett vilka barn som är biologiska eller inte. Så för egen del känns det inte mer arbetsamt eller större ansvar eftersom vi delar på det.

    Jag vet inte vad du menar med att det för att det inte ska vara någon skillnad ska handla om barn som knappt äter, duschat eller rör på sig? Är det så du tror att våra barn är bara för att jag inte tycker att vi lever annorlunda än i en kärnfamilj? Det borde du väl förstå att så inte är fallet. Våra barn har samma intressen och aktiviteter som tidigare. Varför skulle det ändras bara för att deras föräldrar har flyttat ihop med en ny partner? Tvärtom så har barnen blivit intresserade av nya aktiviteter som de har hittat tack vare sina bonussyskon.
  • Anonym (Malle)
    Påven Johanna skrev 2015-02-16 14:47:54 följande:

    Hehe. Så du tror att till exempel våra barn är motsatsen till allt det här du skriver här:

    Barnen värdesätter sin tid med sina andra föräldrar och tycker själva det är viktigt att få vara där en vecka och njuta av vardagen med sin pappa/mamma. De har inget behov av att hatta fram och tillbaka då deras behov är lika tillfredsställda i alla deras hem. De är lugna och trygga och har alltid "hemma". Sen att "hemma" har olika geografisk placering varannan vecka är underordnat.

    Vi har alltid mat hemma, också för de av dem som äter och dricker laktosfritt. Vi jobbar och tränar på samma sätt alla veckor. Vi lägger tid på både ungar och vuxenrelationen på alla veckor. Vi träffar vänner och umgås mycket på alla veckor och helger. Ungarna har aldrig varit i vägen för det. Vi är inte hemma extremt mycket mindre, men vi sitter heller inte hemma bara för att barnen är hemma. De kan hänga med om de så vill, eller vara hemma själva om de vill det. Våra barn är kanske äldre än era, det är ju möjligt. Men vårt liv tillsammans har sett ut som det gör länge. Ungarna är harmoniska och självständiga och umgänget tillsammans med dem är roligt och givande, men de har också väldigt innehållsrika egna liv.

    Ja, vi lever väldigt likt som vi skulle gjort i en kärnfamilj. 


    Så bra du har sammanfattat det! Precis så är det för oss också. Vi lever inte ett varannveckasliv där allt avstannar för att barnen är här. Vi lever ett normalt liv hela tiden. Ibland med 5 barn hemma och ibland helt barnfria och ibland med varierande antal barn. Man behöver inte krångla till det så mycket.
  • BioBonus
    Anonym (Malle) skrev 2015-02-16 15:15:15 följande:
    Så bra du har sammanfattat det! Precis så är det för oss också. Vi lever inte ett varannveckasliv där allt avstannar för att barnen är här. Vi lever ett normalt liv hela tiden. Ibland med 5 barn hemma och ibland helt barnfria och ibland med varierande antal barn. Man behöver inte krångla till det så mycket.
    Men att inte göra som ni gör behöver ju inte vara krångligt eller hur? Det är bara olika :)
    Jag tycker inte vårt liv är krångligt alls. Varannan vecka är vi fem hemma, varannan är vi två. Ett normalt liv med olika många familjemedlemmar hemma helt enkelt. Vissa veckor är det lite mer träning än andra, och vissa veckor lyssnar vi på mer blockflöjtsövande. Inte heller krångligt.
  • Anonym (Också)
    Anonym (Malle) skrev 2015-02-16 15:12:11 följande:
    Det är förvisso sant men om jag jämför med tiden som ensamstående eller tiden med exet i kärnfamiljen så har vi nu 5 barn istället för 3 i min familj och det är inte en jättestor skillnad eftersom jag och min partner har goda rutiner och ett gott samarbete där vi alla hjälps åt oavsett vilka barn som är biologiska eller inte. Så för egen del känns det inte mer arbetsamt eller större ansvar eftersom vi delar på det.

    Jag vet inte vad du menar med att det för att det inte ska vara någon skillnad ska handla om barn som knappt äter, duschat eller rör på sig? Är det så du tror att våra barn är bara för att jag inte tycker att vi lever annorlunda än i en kärnfamilj? Det borde du väl förstå att så inte är fallet. Våra barn har samma intressen och aktiviteter som tidigare. Varför skulle det ändras bara för att deras föräldrar har flyttat ihop med en ny partner? Tvärtom så har barnen blivit intresserade av nya aktiviteter som de har hittat tack vare sina bonussyskon.
    Jag menar att märker man ingen skillnad på inga barn ena veckan och fyra barn andra veckan så lär ju barnen varken kräva tid eller pengar.

    Klart som korvspat att det blir någon skillnad.

    Det är så jag menar.
  • Anonym (pop)

    Barnen bör vara välkomna i sina hem närsomhelst. Däremot ska de själva inte besluta i vilket hem de ska vistas i. Det ska nämligen föräldrarna bestämma tillsammans. Och när de fattar beslut ska de väga in både barnens behov och sina egna. Om barnen är tillräckligt stora bör de tillfråga sina barn vad de själva önskar och ta det i beaktande innan de fattar sina beslut.

    Mer för föräldrastyre med barnfokus tycker jag.

  • Påven Johanna
    BioBonus skrev 2015-02-16 15:00:06 följande:

    Ingen aning om de är motsatsen. Jag uttalar mig inte om andras barn, eller ifrågasätter andras livsval, jag berättar hur det är för oss och hur vi och våra barn resonerar kring det här. Det finns inga fixa mallar för hur alla familjer skall fungera, och det här är det sätt som fungerar för oss. Jag lägger ingen värdering i det. Fungerar det för er att alltid handla hem mat för fem i stället för två så är ju det jättebra för er - för oss hade det inte funkat då vi hade fått slänga alldeles för mycket frukt och grönt till exempel som inte klarar sig i flera veckor.


     


    Nog tyckte jag att du uttalade dig om andras barn. Eller vad menade du annars med det jag citerade då? 

    Frukt och grönt handlas varje dag här, visst går det åt mycket med det tycker jag är bara bra. (Slänga skulle ingen göra hos oss, de är väldigt medvetna om sådana saker). Det finns både pengar och kort liggande här så den som vill ha något som inte finns hemma går och handlar. Det gäller ungar så väl som vuxna. 

    Vi bor mitt i stan är väl bäst att tillägga. 
  • Anonym (ömsesidig respekt)

    Jag tycker nog att man ska höra sig för om det inte är mamma resp pappavecka. Man kan ha saker planerade. Man kan inte lämna precis allt om man har andra saker planerade för att köra barn hit eller dit. Är ju inte säkert att man bor på gång/cykel eller buss avstånd utan då måste det skjutsas osv. Det blir svårt för alla att inte kunna planera, så utgången måste vara att är det mamma resp pappavecka så ska man kunna planera utefter det, sen ska givetvis barnet kunna höra av sig men måste oxå kunna ta ett nej om det inte finns möjlighet till att skjutsa osv. Är man hemma å barnet kan ta sig själv å man inte har ngt planerat så ser jag inga problem. Men ömsesidig respekt helt enkelt. Och detta bör föräldrarna lära barnen. 

Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).