• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Anonym (Anna)

    Jag tycker att barnen går först i det här fallet. Jag tycker att det är självklart att de ska få komma och gå som de vill, de bor ju där. Sorry, men ska du vara med honom så kommer barnen på köpet och barnen måste få röra sig fritt i sina två hem.

  • Knall

    Barnen är välkomna hit i princip när de vill, bara de hör av sig innan.

    Barnfria veckor gör jag och mannen det som vi inte kan/orkar när barnen är här och viseversa.

    Vi är bästa vänner med barnens mamma och vi hjälper varandra när det behövs, som denna vecka som är mammans vecka- det är sportlov, yngsta barnet har fritids, äldsta har inget.

    Äldsta får inte vara själv hemma- mamma arbetar hela veckan, alltså har vi äldsta hos oss.

    Men, som sagt, de får gärna komma hit på mammas vecka bara de hör av sig först eftersom vi kan ha saker inplanerat.


    Some cause happiness wherever they go; others whenever they go.
  • Anonym (Också)

    Det har ju med aspekter som ANSVAR som jag tidigare skrivit och EKONOMISKA biten. Det är ju en jätte skillnad ekonomiskt att ha barn i hemmet eller ej.

    Har barnet sen ett gäng kompisar som ska ha snacks middag dricka och kvällsmat så ökar matkostnaderna.

    Toapapper, tvål. Mm

    Barn är då verkligen inte gratis.

    Det vet man om när man skaffar dom. Absolut det gör man men efter man separerat så betalar många underhåll till den andre.

    Den andre får hela barnbidraget.

    Hur gör man då när barnet dyker upp titt som tätt?

    Varje lov?

    Vet man om det i förväg kan man ju planera in det bättre med inhandling få pengar av den andre föräldern osv

    Det som är lite konstigt är när man läser trådar där mamman anser att pappan betalar för lite där kostar barnen hur mycket som helst men de dagar de är hos pappan så är det gratis.

  • Anonym (Också)
    Knall skrev 2015-02-16 12:41:03 följande:

    Barnen är välkomna hit i princip när de vill, bara de hör av sig innan.

    Barnfria veckor gör jag och mannen det som vi inte kan/orkar när barnen är här och viseversa.

    Vi är bästa vänner med barnens mamma och vi hjälper varandra när det behövs, som denna vecka som är mammans vecka- det är sportlov, yngsta barnet har fritids, äldsta har inget.

    Äldsta får inte vara själv hemma- mamma arbetar hela veckan, alltså har vi äldsta hos oss.

    Men, som sagt, de får gärna komma hit på mammas vecka bara de hör av sig först eftersom vi kan ha saker inplanerat.


    Some cause happiness wherever they go; others whenever they go.
    Vad bra.

    Ni pratar och planerar och ingen kör över varandra.

    Barnen får vara med och höra när mamma frågar (kanske) och ni får säkert också komma med ett nej om det behövs utan att någon går i taket och fördömer er.

    Barnen får på det viset lära sig att man visar respekt mot varandra i en familj där man tycker om varandra genom att samtala.

    Man frågar och man får ett svar.

    Ibland blir det som man tänkt och ibland inte.

    Man sitter inte bara där när bytesdagen kommer och föräldern frågar när ska du ha skjuts till mamma säger jamen jag ska ju vara kvar här i tre veckor nu har vi bestämt.

    Vi är alla andra utom den familj det berör.
  • nevermind

    Jag tycker det är rimligt att de håller sig hos mamman när det är mammavecka, eller att de i alla fall hör av sig först. Men jag tycker INTE att det är rimligt att du begärde att barnen skulle flytta!! Det är ju helt sjukt!! Fattar inte varför han inte slängde ut dig!

  • nevermind
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 09:47:20 följande:
    Jag har haft det som förslag också. Att de hör av sig så jag får chansen att säga nej, innan de bara stövlar in. Då kontrar min man med att säga att jag också kan ringa innan jag kommer hem.
    Din man är väldigt vettig och en mycket bra pappa som sätter sina barns bästa först.
  • Amazinglife
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 08:59:33 följande:

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.


    Va skönt med en pappa som står på sig! Barn ska alltid va välkomna hos sina föräldrar! Skäms på dig!!
  • Amazinglife
    Anonym (Bonusmamman) skrev 2015-02-16 09:47:20 följande:
    Jag har haft det som förslag också. Att de hör av sig så jag får chansen att säga nej, innan de bara stövlar in. Då kontrar min man med att säga att jag också kan ringa innan jag kommer hem.
    Ska dom höra av sig så att DU ska kunna säga nej? De är inga vänner till någon av er, det är din sambos barn!! Du är anledningen till att ni inte har det bra, inte barnen och inte pappan. Jag är själv bonusmamma och skulle aldrig fortsatt förhållandet om jag inte kunde acceptera och älska hans barn! Du borde ta dig i kragen och flytta, de har det bättre utan din fruktansvärt egoistiska attityd! Hans barn har MER rätt till honom och hemmet än du! Du är utbytbar, inte hans barn!
  • Anonym (Kärleksfull styvmor)
    Anonym (Också) skrev 2015-02-16 10:53:28 följande:
    Och barnet ska lära sig att respektera andra.

    Ett hem är inget hotell där man bara kommer och går hur man vill.

    Ska man bara gå sin väg eller bara dyka upp så meddelar man sig. Den respekten mot varandra måste finnas.

    Om man nu ska leva så innebär det också en hel drös med med skyldigheter också.

    Hjälpas åt till exempel.

    Våra barn som bor här jämt har fler sysslor o måsten än vv barnet.

    Varför? Ja det kan man ju egentligen fråga sig.

    Förstår dig ts. Det är ditt hem också men får inte vara med och bestämma o planera.
    Nä ett hem är inget hotell och du verkar tycka att ditt hem inte är barnens hem utan de ska se det som en hotellverksamhet där man får boka tid för att komma. Ett hem är man alltid välkommen till och om du inte håller med får du skaffa ett eget hem.
  • Anonym (Malle)
    Anonym (Också) skrev 2015-02-16 12:42:17 följande:

    Det har ju med aspekter som ANSVAR som jag tidigare skrivit och EKONOMISKA biten. Det är ju en jätte skillnad ekonomiskt att ha barn i hemmet eller ej.

    Har barnet sen ett gäng kompisar som ska ha snacks middag dricka och kvällsmat så ökar matkostnaderna.

    Toapapper, tvål. Mm

    Barn är då verkligen inte gratis.

    Det vet man om när man skaffar dom. Absolut det gör man men efter man separerat så betalar många underhåll till den andre.

    Den andre får hela barnbidraget.

    Hur gör man då när barnet dyker upp titt som tätt?

    Varje lov?

    Vet man om det i förväg kan man ju planera in det bättre med inhandling få pengar av den andre föräldern osv

    Det som är lite konstigt är när man läser trådar där mamman anser att pappan betalar för lite där kostar barnen hur mycket som helst men de dagar de är hos pappan så är det gratis.


    Bor barnet växelvis så betalar man väl inget underhåll. Och betalar man underhåll är det väl bara att göra avdrag för de dagar barnet är hos den som betalar.

    För egen del är pengarna inte det viktigaste. Jag har hellre mitt barn ofta än att jag får pengar i underhåll.

    Men denna tråd handlar inte om underhåll utan om att ts och hennes man har olika åsikter i en så pass viktig fråga som rör barnen.

    Personligen skulle jag hellre separera och bli särbo än neka mina barn att bo hos mig. Men jag har valt en partner som har samma åsikter som jag i denna fråga.
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).