Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Och det är just det här som är så konstigt.

Ett bonusbarn fladdrar fram och tillbaka i mellan hemmen inga skyldigheter bara rättigheter. Ingen vet varken från eller till.

Är det sedan ett lite mindre barn så krävs det tillsyn de dagar som man har barnet så att säga.

Ett barn innebär ansvar och det innebär att man har fler att tänka på en sig själv.

Om bonus ringer och vill komma över hit på mammaveckor så kan det finnas 1000 skäl till varför vi säger nej.

Det finns också 1000 skäl till att det fungerar utmärkt och vi säger okej vad bra och roligt.

Att barnet alltid är välkommet javisst men det hör av sig innan kanske ligger pappan ute på jobb eller ute med grabbarna eller inte har tid...

Enligt er är det ju pappa man vill träffa när man kommer då det är endast föräldrarna som får ta dessa beslut.

Finns det någon anledning att dyka upp om pappa inte ens är hemma o kanske inte heller bonusmamman???

Sen är det ju så att barnen är ju ingen uteliggare direkt. Dom har två hem och det andra är hos den andre föräldern.

Ska barn kunna flaxa hej vilt där det äts godaste maten där det görs roligaste saken o så fort det blir förpliktelser o tråkigt så drar man vidare.

Det finns dom som säger att barn behöver stabilitet o regler. De känner sig inte oönskade o ovälkomna om man förklarar på rätt sätt.

Det blir inte alltid som man vill. Har man sedan separerade föräldrar så finns inte kärnfamiljen.

Påven Johanna : det är min man o jag tillsammans som har regler och sysslor åt barnen inte jag själv.

Dessa sysslor gäller tydligen bara de mindre då de ej har fördelen att dra någonstans så fort det blir tråkigt

Frågor

1. Varför skulle det skada barnet att behöva ringa innan och fråga om det är okej?

2. Är det okej tvärtom om ni planerat in tid o dagar på er vecka med bonus och sen kommer denna med väska o drar till mamman i några dagar?

3. Planeras era liv efter era barn? inkluderar ni alltid barnen eller räknar ni era barn som ett "kanske" då ni ej vet hur när om?

Enligt er? Det har jag inte över huvud taget diskuterat. Visst vill väl de flesta ungar träffa sin förälder, men det kan också handla om att vilja vistas i sitt hem, hämta grejer, lämna grejer, umgås med en kompis, göra något speciellt i det hem där de resurser som behövs för vad det nu är finns och så vidare. 

Och ja, det kan förstås finnas en massa skäl att dyka upp även om de vuxna inte är hemma. Menar du att barn (inte småbarn) och ungdomar inte ska kunna vara ensamma hemma om de vill och är mogna för det?

Vad gäller de regler som du och din man gjort upp om tillsammans så är det antingen något fel på reglerna (de kan vara för många eller till och med onödiga) eller så är ni inte egentligen överens om dem, eller så är det stora skillnader på åldrarna på barnen, eller så är ni för rigida med reglerna och har inte sett till att det finns möjligheter att göra något annat som kanske passar det barnet bättre (det är ju i alla fall inte i mitt tycke meningen att ungdomar inte ska kunna ha träningar, plugga hos en kompis eller bara umgås med kompisar för att de har en fixerad syssla till ett visst klockslag tre dagar i veckan, sådant är orimligt) eller så beror det på att din man helt enkelt inte vill genomföra det han tydligen varit med och bestämt. Det är inte bonusbarnets fel.

Jag har läst många inlägg av dig och du verkar väldigt fixerad vid det du upplever som problem angående ditt bonusbarn, ändå har du svårt att precisera vad det får för negativa följder för dig och din person att det är som det är. Du verkar oerhört upptagen av och frustrerad av att det inte blir som du vill ha det. 

Jag har för mig att ditt bonusbarn är 17 år? Är dina/era gemensamma barn mycket mindre? Det är inte alltid så intressant för en 17-åring att berätta om skoldagen för pappa och hans fru vid den gemensamma middagen med småsyskonen. Det kan mycket väl hända att du får uppleva det med dina egna också, när de blir äldre. 

Jag vet inte varför du skriver att ingen vet varken från eller till. Jag tar det som att du har svårt att föreställa dig att det kan fungera utmärkt utan rigida system. Hur som helst så kan det i alla fall det. 

Skaffa en mindre övernattningslägenhet och sen under barnfri vecka måste barnen ringa och fråga om lov om de kan komma. Och under barnveckan får du ringa och fråga och se om det passar, annars sova i lgh.

Tror du får lära dig att detta är ett forum där man får ha olika åsikter, det du tycker är rätt är fel för någon annan.

Sambons barn får inte ta med nycklen härifrån till sin mamma, den lämnas här vid byte. Och eftersom sambon jobbar kväll när hans inte har barn här och jag har sagt ifrån ansvaret för barnet så är det så att mammavecka är mammavecka då är det där man är.

Mina barn har alltid hört av sig innan de kommit hem till mig på sina pappaveckor. Utan att bli det minsta traumatiserade av det.

De har bara lärt sig att man har en kommunikation med dem vars liv deras beslut påverkar.

Jag förstår inte varför du tolkar det som att det skulle vara några fel och för många regler bara för att ett av alla barn struntar i dessa trots påminnelser gång på gång.

Jag är av den sort att jag vill ha ordning o veta och få vara med att ta beslut i mitt egna hem ett hem där jag äger hälften. Är det konstigt?

Våra gemensamma barn kommer inte bara o går inte bara det händer inte nu och kommer inte hända i framtiden heller.

Vi planerar och pratar med varandra.

Det gör ju du alltid med dina barn också säger du ju.

Konstigt för du tycker inte att det är något ett barn ska behöva tänka på.

Jag har ALDRIG skrivit i någon tråd att bonusbarnet inte är välkommen.

Däremot vill jag att barnet meddelar innan= prata

Här hemma är det heller inte bara att "dyka upp" som du så fint skriver.

En stor skillnad i mellan dig o mig är också att ni har "tomten är far till alla barnen" situation där alla umgås o respekterar varandra. Det finns inte hos oss.

En fråga har du något bonusbarn? Är du bonusmamma?

För där har du en jäkla skillnad också om man är förälder och får vara med att påverka eller om du är en bonusmamma som aldrig får säga sitt utan får leva din vardag efter vad andra planerar runtomkring dig

Jag och sambon har barn i ungefär samma åldrar och som tur är har vi samma syn på denna fråga. Våra barn har egna nycklar och är välkomna hem även den veckan som de egentligen ska bo hos den andre föräldern. Vi är noga med att skriva upp i vår stora familjeklalender vad som finns inplanerat så där kan de själva se om vi har annat inbokat. Problemet för dig ts är att du och din sambo har olika åsikter i denna fråga. Ni får försöka komma fram till en gemensam ståndpunkt annars är risken att detta går ut över barnen som ju är helt oskyldiga. Ansvaret för en enad linje ligger hos er vuxna.

 Och mitt upp i allt detta planerar ni att bli gravida??? En del har ju verkligen känsla för tajming! Herregud!

Jag vet precis vad det är som jag är missnöjd över. Det vet min man också.

Jag behöver inte gå in i detalj i minsta liten sak när jag skriver på FL. Greppar inte du vad jag skriver så får någon annan ge tips o råd.

Eftersom du o jag verkar vara som + o - det vill säga tycka allt olika så behöver vi ju inte ens ägna oss åt till att hjälpa varandra absolut inte i de fall då man inte förstår ett dugg av varandras problem.

Att jag inte skriver mer ingående är kanske pga att biomamma o bonus ska hitta hit o läsa. FL använder jag som att få prata ur mig med folk som kanske har liknande problem.

Sen att jag skrivit massor här på FL det vet jag inte om jag gjort direkt? Det är i omgångar då man känner sig frustrerad över lata bonusbarn och flata föräldrar.

Som tur är så verkar min man förstå mer o mer om föräldraskap.

Så egentligen har väll våra gemensamma barn tur istället. En förälder som har krav och som ser familjen som ett team.

Jag anser att man inte är en bra förälder om man inte gör detta. Att låta barnen bara vara och styra tiden själva och aldrig ifrågasätta är inget bra.