Uffh.. idag på morgonen bröt jag ihop framför barnen.
Igår gjorde förvärkarna riktigt ont och kom ju väldigt tätt, somnade till slut av utmattning runt 1-2, har se vaknat 5 ggr av värkar och då också behövt gå upp och kissa såklart. Sen när min man snoozade några ggr strax efter 7 i morse så kunde jag ju inte sova då. Fick ju gå upp sen när han åkte iväg och har haft konstant molvärk i ryggen sen jag gick upp och har också förvärkar som kommer då och då.
När min dotter sen råkade välta sin skål med flingor och mjölk över bordet bröt jag bara ihop och började storgråta. Stackars barnen förstod ju inte alls varför jag blev så ledsen <3 Att gå runt och ha så ont mer eller mindre hela tiden i snart en veckas tid börjar nog bli mer psykiskt påfrestande för mig än jag trodde.
Vet inte riktigt vad jag ska göra, har gått 37 fulla veckor nu, och känns onödigt att ringa in till förlossningen, för vad kan de göra? Men börjar bli ordentligt frustrerad nu... Vet inte vad jag vill med det här inlägget, känner mig bara så maktlös.