Uppfostrar man inte barn längre?

Och sådär brukar folk svara som inte kan acceptera att diskussionen inte utvecklas längre.

Jag har i flera år sett en alltmer utbredd trend från att föräldrar uppfostrade sina barn till att barnen bestämmer själva. Det känns konstigt att föräldrar har slutat ta ansvar och forma barnen så att de klarar sig i ett samhälle som blir allt tuffare.

Exempel:

Förr köpte föräldrar en cykel och cykelhjälm och hjälmen var ett villkor för att cykeln fick användas. Idag väljer barnet cykel och cykelhjälm och barn behandlar sina cyklar brutalt, cyklar överallt och glömmer ofta hjälmen.

Förr bestämde föräldrar vad barnen skulle äta, passade det inte blev barnet utan. Idag ser man föräldrar som försöker truga på barnet en smörgås, men barnet vägrar och får en bautabulle istället.

Förr bestämde föräldrar läggtiden. Idag beklagar sig föräldrar över att barnprogrammen slutar så sent och att det är omöjligt att få barnen att lägga sig innan de har slutat.

Ha ! Har inte läst hela tråden MEN föräldrar generellt uppfostrar sina barn (BARN).

Mina barn har alltid cyklat med hjälm annars har de inte fått cykla alls, mina barn har alltid fått äta den mat som serverats, om den inte har passat så har de fått vara hungriga. Mina barn när de har varit små har alltid gått o lagt sig kl 20.00. Det är verkligen "inga" problem att fostra BARN. Dock en helt annan sak att "uppfostra" tonåringar .... Fy f_n säger jag bara. Ungarna är alldeles för medvetna om vad man får & inte får göra idag. Man får inte tillrättavisa gnm att ta dem hårt i armen elr säga ngt för då kan de anmäla sina föräldrar för både det ena o det andra..... och de är likadana mot sina lärare som mot sina föräldrar

Det finns ingen respekt, den försvann med internet....

Ha ! Har inte läst hela tråden MEN föräldrar generellt uppfostrar sina barn (BARN).

Mina barn har alltid cyklat med hjälm annars har de inte fått cykla alls, mina barn har alltid fått äta den mat som serverats, om den inte har passat så har de fått vara hungriga. Mina barn när de har varit små har alltid gått o lagt sig kl 20.00. Det är verkligen "inga" problem att fostra BARN. Dock en helt annan sak att "uppfostra" tonåringar .... Fy f_n säger jag bara. Ungarna är alldeles för medvetna om vad man får & inte får göra idag. Man får inte tillrättavisa gnm att ta dem hårt i armen elr säga ngt för då kan de anmäla sina föräldrar för både det ena o det andra..... och de är likadana mot sina lärare som mot sina föräldrar

Det finns ingen respekt, den försvann med internet....

Självklar kan man delegera ansvar. Dock bara en delmängd av det totala ansvar man har. Om man inte kan delegera ansvar skulle ju inte några företag fungera. Eller hur menar du?

Det tycker jag inte är att inta ett barnperspektiv, det vill säga genom att inte ta ansvar som vuxen för sitt eller andras barn. Snarare tvärtom. Det är ju toppen!Det finns många rättigheter som barn har som inte tillgodoses i realiteten. Tyvärr är oftast barns rättigheter geografiskt satta. 

Det tycker jag inte är att inta ett barnperspektiv, det vill säga genom att inte ta ansvar som vuxen för sitt eller andras barn. Snarare tvärtom. Det är ju toppen!Det finns många rättigheter som barn har som inte tillgodoses i realiteten. Tyvärr är oftast barns rättigheter geografiskt satta. 

[quote=75049710][quote-nick]Rosmarin skrev 2015-03-22 20:42:42 följande:[/quote-nick]Eller så skördar du nu det du sådde när de var barn? Bara en reflektion. Jag vet ju inget om din familj.

Helt rätt, du vet inte ett dyft om min familj och allt är väl mitt FEL...... iaf är det det du insinuerar !

...

Döm aldrig ngn för du har ingen aning om vad den personen kämpar sig igenom.

Goodbye FL !

Så du menar att du tillrättavisar genom att utdela smärta till dina egna barn?
Riktigt hemskt om du frågar mig.
Helt rätt att de vet vad lagen säger.

Mina tonåringar har aldrig kroppsbestraffats fast å andra sidan skulle båda två kunna knyta både knut och rosett på mig utan att jag skulle kunna göra ett smack åt det. Det har inte heller hänt för vi visar varandra respekt.

Jag håller absolut med om att det är de vuxna som har makten och är ledarna i familjen.

Och precis som för alla ledare kan man välja olika ledarstilar. Vissa är mer auktoritära, andra delegerar mer och låter "medarbetarna" ta mycket ansvar. Vissa pekar med hela handen och andra diskuterar mycket för att få medarbetarna att förstå. Vissa får individer att prestera genom extern motivation (förmåner, beröm, undvika skäll) och andra intern motivation (intressen, glädje, högre grad av självbestämmande).

Det enda ledaren inte får göra är att abdikera från ledarskapet och sluta fatta beslut och stötta medarbetarna. Men enligt min uppfattning är detta inget stort problem i samhället idag. Varken i arbetslivet eller föräldraskapet. Men det låter på flera skribenter här som att majoriteten av alla föräldrar gjort det. Andra verkar tycka att det auktoritära ledarskapet är det enda som fungerar på barn. Konstigt enligt mig.