Uppfostrar man inte barn längre?

Stockholm. Bra beskrivet (oavsiktlig krock). :)

Tänker du lite längre så finns ju många möjliga orsaker till att andra inte kan ha full koll på dina barn, men färre ursäkter till att du inte har bättre koll på dina barn.

Det skrev jag ju inte. Att ha sele av säkerhetsskäl är en annan sak, att ha det för att göra det bekvämt för andra ser jag inte som ett etiskt förhållningssätt gentemot barn. 

Allt är ju kontextuellt. Det finns liksom inget ja eller nej svar på din fråga. Det kan mycket väl vara så att det är berättigat att fnysa åt föräldern (aldrig åt ett litet barn), men oftast så är det inte det enligt min mening. Det hela brukar oftast bottna i dålig barnsyn och att man utgår från ett vuxens perspektiv mer än barnets perspektiv.

Sedan tycker jag att diskussionen i sig (det som TS tråd genererar), om att barn skulle ta alltför mycket utrymme på fel sätt, inte ger samhället något. Det relevanta för mig är att lyfta barnens röst och rättigheter i en värld där de mestadels åsidosätts. Det finns en etisk aspekt i det hela tänker jag. Problemet ligger således inte i att barn är bortskämda idag, problemet ligger snarare i att barns röst och rättigheter undergrävs. 

Som jag ser det är föräldraskap inget annat än ett specialfall av ledarskap. 
I varje grupp finns det en eller flera ledare, formella eller informella. 
I en familj måste det alltid vara någon av föräldrarna som har den rollen, allt annat leder till kaos och olycka. 
Problemet som jag ser är att många föräldrar idag verkar anse detta vara "odemokratiskt" och gå emot  "principen om allas lika värde". Istället ska familjen sakna ledare och alla vara med och bestämma lika mycket. 
Tyvärr är inte det en bra idé eftersom barn saknar omdöme och erfarenhet som de vuxna har, därför är det orättvist mot barnet att ge dem ett ansvar de inte har någon möjlighet att hantera. 

Som ledare kan man givetvis delegera ansvar och makt till andra medlemmar i gruppen, så det finns inget fel i att den vuxne låter barnen bestämma vissa saker när det passar. Det måste dock alltid vara den vuxne som bestämmer när och hur detta sker, och det är alltid den vuxnes ord som gäller i slutändan p g a dennes bättre omdöme och erfarenhet. 

Ibland tror jag att vi svenskar är demokratiskadade, och att vi tror att demokrati innebär att alla ska få sin vilja igenom hela tiden, även barn, annars blir man kränkt... 

Tror du verkligen att folk har sele på sina barn av bekvämlighets skäl?

Jag tycker det är lite slappt att som vuxen använda barns perspektiv för att inte ta sitt ansvar som vuxen. Barn har jag stort tålamod med om de inte beter sig direkt illa, utan bara är som barn är, men det är den vuxne jag ställer krav på och kan jag inte göra det så ska den inte förvänta sig allt för mycket av mig och andra vuxna heller. Här kommer även vuxnas roll som föredöme in, både inför barn och andra vuxna.

Jag vet inte vad det är för rättigheter för barn du tycker åsidosätts.
Själv tycker jag  de grundläggande bitarna som hem, trygghet, kost, hälsa, kärlek, omtanke, utvecklingsstimulans är viktigast och självklara rättigheter. Jag tycker även barn ska vara fria från politisk och religiös påverkan (följs inte alltid).
Även fostran, en fungerande skolgång i lugn och harmonisk miljö mm är en rättighet för barn.
Det varierar i grad av hur mycket man ger barn av ovanstående.

Jag håller med dig i det mesta utom i delegering av ansvar, min bestämda åsikt är att ansvar aldrig kan delegeras, bara uppgiften.

Men det finns vuxna som retar sig på barn bara av princip, för att de inte gillar andras ungar. Då kan man vända ut och in på sig som förälder och det blir aldrig tillräckligt bra ändå.

Handlar mycket om det egoistiska klimat som härkar i sverige just nu. Avsaknad av insikt om att gruppens bästa måste gå före mitt bästa.