Rosmarin skrev 2015-03-19 21:14:21 följande:
"Det var bättre förr och ju för desto bättre."
:)
TS. Förr uppfostrade man barn för att leva i ett auktoritärt samhälle där man lydde de som var högre i rang utan att ifrågasätta. Då passade en auktoritär uppfostran fint.
Idag förväntas vuxna kunna resonera, ta egna beslut och lyssna på andra. Då passar ett mindre auktoritärt och inkluderande sätt att uppfostra. För de som är vana vid den gamla skolan kan detta uppfattas som curling.
Sen finns det ju självklart de föräldrar som verkligen curlar sina barn, men de är i minoritet. Tror dock att pendeln kanske svängde lite för långt ett tag där under 70-talet med den fria uppfostran. Men det är väl inte direkt någon som sysslar med det idag.
Var sak har sin plats och tid. Allt kan och ska inte diskuteras, vissa saker kan diskuteras och förklaras, men kanske inte varje gång i flera år, då har ju inte barnet förstått något av vad som du försökt förklara, vissa saker kan och ska diskuteras varje gång, för att det finns utrymme för att ta ställning i det enskilda fallet.
Många ser auktoritet som något fult och förstår då inte syftet med det.
Auktoritet är ansvar. När man kan ta ansvaret får man bestämma.
När det gäller barn så handlar det oftast om att de är just barn som inte kan/får/bör göra vissa saker, för de har inte nått den fysisk, psykiska och intellektuella mognads-, utvecklings- och kompetensnivån. Som vuxen/förälder har du i regel en större erfarenhet, kunskap och ansvar som barn inte har. Att förstå auktoritet handlar mycket om att förstå förhållandet mellan den som bestämmer och den som blir bestämd över och att detta är ett övergående stadium. När man har vad som krävs får man bestämma mer själv, först vad det gäller en själv och senare kanske även andra.
I yrkeslivet handlar auktoritet ofta om ansvar och att samordna resurser när fler är inblandade.
