Uppfostrar man inte barn längre?

Nu är jag ju då uppväxt under 80-talet. Min mamma tycker att jag har en hårdare uppfostran än vad jag och mitt syskon samt våra vänner hade. Så jag vet inte om jag kan hålla med dig.

Det är självklar för mig med men tack för att du skrev det.

Intressant. Din upplevelse var alltså att den inte var hård (= att föräldrar bestämmer är inget som är skadligt för barn) medan du låter dina barn bestämma det mesta hemma för att ha mer att bestämma över? Kommer de alls att anse att du uppfostrade dem?

Hur kunde du få det till det? Nej jag tycker inte att jag hade en hård uppfostran. Givetvis hade man cykelhjälm, man gick och la sig en viss tid, man åt det som serverades och gillade man inte något så lät man bli att äta just det. Fick såklart ingen bulle istället för middag.
Mina barn får inte heller en bulle till middag, dom går också och lägger sig när vi anser det vara lämpligt och ska man cykla har man hjälm. Det är liksom ingen skillnad.

Hur menar du med "medan du låter dina barn bestämma det mesta hemma för att ha mer att bestämma över?"

Jag har alltid varit noga med att försöka uppfostra mitt barn att visa respekt och lyda Och att det INTE är ok att käfta emot när vi vuxna bestämt något. Jag har inte låtit honom bestämma något annat av vikt än var han gör med sina egna saker i sitt eget rum. Passar inte maten får han vara utan eller äta, Han beter sig exemplariskt normalt sett. Han plockar undan efter maten gör läxorna direkt utan tjat och tar ansvar för sina kamrater och småsyskon. Dessutom tycker jag han verkar relativt harmonisk. Naturligtvis med vissa undantag men överlag riktigt trevlig kille. Varannan vecka är han hos den andra föräldern då har jag fått höra att han käftar emot vägrar göra läxor skriker och gapar. Där vet jag att han får bestämma vad han ska äta. Han får spela tv spel när han vill i stort sett. Den andra föräldern vänder ut och in på sig för att vända hans humör genom att göra "roliga"saker och han klagar ständigt över att ha tråkigt. Tom skolan har sagt att de märker stor skillnad på beteendet från vecka till vecka. Till saken hör väl att den andra föräldern ofta tappar tålamodet och då spårar ut och skriker och gapar på sonen på ett i överkant aggressivt sätt.

Just saying

Inte min heller, vilket du ser om du läser rätt.Ja, jag håller med dig, barn förstår väldigt mycket om man anstränger sig lite och förklarar, men ibland kan viljan dra åt ett annat håll och då är det pek med hela handen...
Fostran är för mig att lära barn viktiga saker, inte minst i sociala sammanhang och barn som lärt sig blir mer självständiga och behöver inte bestämmas över på samma sätt hela tiden.

Jo, men kanske inte lika självklart för alla.

Fast det där är ju bara ett exempel på en argumentation när barnet inte får som det vill och mamman inte säger till ordentligt. Att ge en förklaring till varför man ska gå hem (för att laga mat) tycker jag är bättre än att bara komma med " vi ska gå hem för att JAG säger så", men tonen är helt avgörande. Jag tycker inte att en "mesig" förälder är att likställa med en förälder som i olika sammanhang förklarar saker för barnet och samtalar med det. Att ett barn vill få leka, som i exemplet du tog, är högst förståeligt. Det är det barn vill helst av allt. Ett barn som är kuvat skulle troligtvis inte ens våga uttrycka det den önskar, och det är hemskt. Om man som vuxen ibland tar sig tid att leva i nuet som barn gör och inte alltid ha så bråttom med alla måsten så kan barn och vuxna få ut mycket av samvaron - och det tror jag faktiskt många föräldrar missar. Ett barn som uppfostras till att ständigt lägga sin egen vilja åt sidan blir ju väldigt behagligt för omgivningen, men frågan är hur barnet utvecklas som människa. Visst finns det föräldrar som är "mesar", oftast är det nog de föräldrar som varken orkar med konflikter eller orkar med att förklara saker för barnet.

Jaha, jag tänkte nog mer på uttrycket att "idiotförklara" någon, barn som vuxen. Jag gillar inte ordet idiot.  Men vilken vuxen brer inte sina mackor själv? Utgick nog ifrån att du pratade om barn och läste lite för snabbt.  Ursäkta.

Jag håller helt med dig om att barn som fått en bra grund inte behöver bestämmas över hela tiden! Jag räknar med att min dotter uppför sig som man ska då hon är borta eftersom jag lärt henne vissa grundläggande, sociala regler.