Uppfostrar man inte barn längre?

Dagens föräldrar är så sjukt konflikträdda när det kommer till de egna barnen. "Nej men lille Kalle kan ju bli besviiiiken om vi säger nej till en glass, se det där TV-programmet, springa omkring och leka på restaurangen. Det blir ett traaaaauma för honom!"

Barn behöver kärlek, kramar och bli lyssnade på men de behöver i lika stor utsträckning TYDLIGA regler och gränser samt lära sig betydelsen av ordet NEJ, att hantera besvikelser och motgångar, och förstå att universum inte kretsar kring dem och deras vilja. Får de inte lära sig detta kommer de växa upp till odrägliga, inkompetenta narcissister. True story.

Absolut. Det stämmer  nog i många fall. Detta barnet kan även ha skrikfest efter att blivit nekad ett nytt bröd efter att det andra smulade lite för mycket. Samtidigt sitter fem andra vid samma bord och försöker äta. Barnet får skrika vidare,,

Håller med. Så gör vi med vår 3,5 åring ibland. När hon blir arg blir hon så himla arg/frustrerad att hon inte vet var hon skall göra av sig och då fungerar kramar väldigt bra som trygghet. Lite som att "jag förstår att det är jobbigt och jag finns här som stöd", därmed inte sagt att hon får som hon vill för det får hon inte. Om barnet vill är det vid många tillfällen bättre än att skälla på barnet och låta det vara argt och frustrerat och ha det jättejobbigt ensamt. Även om jag vet att många förespråkar det.

Man kanske ska krama barnet då också. Det behöver nog en riktigt lång kram för det är ju så synd om barnet att brödet smulade och det inte får ett nytt...

Låter jobbigt för barnet, bra att mamman finns till hands då. En 4 årings känslor blir ofta för stora och är inte rationella.

Ja. Särskilt när barnet haft fria händer och regler fram tills det blir 4 år och man upptäcker att det inte är en bäbis längre, Då blir det jättejobbigt för barnet när det inte får bestämma och styra över sina föräldrar längre.

Varför inte? Uppenbart är ju att barnet har svårt med känslonvån. Att krama barnet och bekräfta att känslan är jobbig är inte fel. Däremot blir det fel om mamman tycker sund om barnet för att han inte får brödet eller ger med sig. Att krama bekräftar att känslan är jobbig, inte att barnet får som det vill eller att man tröstar barnet för att han inte får mer bröd.

Nu drar du in en hel massa annat. Mig veterligen diskuterade vi TV'n och situationen kring den. Är säker på att mamman gör det som fungerar bäst för hennes barn.

Förr ropade mamman: nu är det mat, och då åt man den middagen man fick. Idag frågar föräldrarna barnen vad dom vill äta till middag. Vill inte alla ungar likadant så slutar det med "Donken" föräldrar frågar barnen alltmer om saker som vuxna ska bestämma och har jag märkt, involverar barn i de vuxnas problem... Sorgligt.... Barn ska var barn, inte behöva ta de vuxnas beslut. Hur många ensamstående mammor man träffat som festar med sina tonårsbarn,och säger- vi har så himla bra kontakt, vi tom festar ihop. Mamman barnen och barnens kompisar. Har man jobbat med ungdomar så ser man en hel del sånt.

Nu drar du in en hel massa annat. Mig veterligen diskuterade vi TV'n och situationen kring den. Är säker på att mamman gör det som fungerar bäst för hennes barn.