Uppfostrar man inte barn längre?

Jag tror tyvärr du har rätt, inte alla föräldrar dock, men många.
Jag vistas ofta i en idrottsanläggning där utövarnas åldrar skiftar kraftigt. 
Stör mig mycket på barn som bryter mot de få men enkla säkerhetsregler som finns och därmed utsätter sig själva och andra för fara. 
Dock ännu mer på deras föräldrar som sitter i fiket med sina laptops och försöker se viktiga ut istället för att se till att deras barn sköter sig (det är egentligen 12-årsgräns för att barn ska få vara är ensamma men det fattar inte föräldrarna). 

Dock säger jag alltid åt barn som inte följer reglerna, problemet är att de inte lyder om man inte säger till på skarpen, dvs det räcker inte att bara säga till utan man måste nästan ryta till och bli arg innan de faktiskt gör som man säger åt dem.

Frågan är dock om det är barnen som inte lärt sig att lyda, eller vi vuxna som nuförtiden är alltför "trevliga" i vårt sätt att vara mot barn vilket gör att barnen inte uppfattar vad man egentligen menar.

"Men kunde du säga hora till läraren i skolan och komma undan med det?"

Nej för det var en gravt alkoholiserad man.

"Kunde du säga till dina föräldrar att du hatar dom och du önskar att dom dog, kalla din mamma för äckel, hora osv."

Nej för mamma var på jobbet och pappa bortrest.

"Det är vad dagens barn säger till sina föräldrar."

Inte mina barn. Vi kramas varje dag och skojar och hjälps åt. 

"Fick du bestämma vad ni skulle äta till middag och om du inte fick din vilja så slogs du och kallade dina föräldrar för dumma äckel."

Jag valde själv vad jag skulle laga till åt mig och lillebrorsan om inte det fanns rester att värma i micron (vi hade en redan 1981).

"Detta säger en av mina vänners barn och min vännina säger men lilla gumman säg inte så, mamma blir ledsen."

Hon vill väl inte bli påmind om sitt jobb när hon är ledig? Jag skulle också bli ledsen om mina barn kallade mig IT-hora (jobbar med det till vardags) när jag är ledig.